En lösning på bostadsbyggandets moment 22?

Igår var det landstingsfullmäktige och jag talade om den moment 22-liknande situation som råder i Stockholmsregionen när det gäller bostäder och kollektivtrafik. Bostadsbyggandet är nämligen en kommunal angelägenhet och för kollektivtrafiken ansvarar landstinget. Och ingenstans mötas de två kan man säga.

Bostäder utan kollektivtrafik är svårsålda och lockar inte byggexploatörerna. Kollektivtrafik utan resandeunderlag är inte heller en trafikplanerares dröm. Alla ser nyttan men finansieringen av dessa kompletterande investeringar blir ett nästan oöverstigligt hinder.

Men inlåsningen av potentiella vinster och nyttor är ju strängt taget ett problem som bara uppstår p g a att det finns olika huvudmän för infrastruktur, mark och bostadsbyggande och att några tvingas stå för de initiala investeringskostnaden medan andra sedan kammar hem vinsterna. Jag kastade fram några exempel på hur man löst andra liknande projekt.

Järnvägen till Saltsjöbaden 

I kraft av att själv ha kontroll över hela kedjan kunde Knut A Wallenberg en gång påta sig den påtagligt höga risken att själv finansiera och bygga Saltsjöbanan rakt ut i obygden. Naturligtvis för att det också fanns stora vinster att hämta. (Saltsjöbanan byggdes f ö på rekordtid; två år. Jämför det med dagens plan- och byggtider!)

Täckdikesföretag

Under början av vårt förra sekel så gjordes, med statligt stöd, mycket stora investeringar i täckdikningar av vår åkermark. Också det en form av infra-struktur. På så sätt ökade marken i användbarhet och i värde. Även där lyckades man samsas om hur man skulle fördela kostnaden genom en sinnrik modell för hur nyttan skulle fördelas i s k båtnadsområden. Dessa dikesföretag existerar fortfarande som juridiska institut.

Tillväxt- och regionplanekontoret i mitt landsting har genomfört mycket intressanta studier som visar på hur marknadsvärdet förändras när kollektivtrafiken byggs ut. Så data finns om vilka värden som skapas. Det gäller bara att finna en lämplig modell för hur de värden som skapas när kollektivtrafiken byggs ut kan fördelas på ett sätt som sätter bättre fart på investeringshjulen. Mina förväntningar på lite nytt tänkande härvidlag är stora.

Media: DN

Linbanor snart högsta mode

Blev intervjuad i lokaltidningen MittiBromma om en gammal idé som vi driver.

Trafikförsäkringsföreningens chockavgifter

Den som någon gång kryssat runt efter billiga flygbiljetter har kanske också någon gång sorterat listan så att de dyraste biljetterna kommer upp först. Om du inte gjort det, gör det. Du kommer garanterat bli förvånad. En resa Stockholm – Barcelona kan då kosta 162 354 kronor men då får man också 3 eller 4 byten på köpet. Mycket flyg för pengarna s a s.

Just det resealternativet blir säkert ingen bästsäljare. Strängt taget är det betydelselöst, det är en fantasiprodukt och existerar knappast annat än som digital fiktion. Men ponera att ”produkten” bildade bas för en avgift för obetald eller försenad betalning. Om du missat betalningen med några dagar så baseras straffavgiftens storlek på den där resan för 162 tusen kronor. Du skulle säkert ta dig för pannan.

Men precis så ser Trafikförsäkringsföreningens* avgiftsstruktur ut. Ett exempel; jag fick för några år sedan en straffavgift för en obetald premie i samband med ett ägarbyte som baserade sig på en trafikförsäkringspremie som kostade 62 500 kronor/år. Alltså bara trafikförsäkringen.

Efter ett undrande samtal med föreningen om produkten verkligen existerade i sinnevärlden fick jag besked om att produkten visst existerade och en hänvisning till reglementet: ”Avgiften får vara tio procent högre än den högsta tillämpade premien på marknaden.” Dessutom svaret att frågan är rättsligt prövad och helt i sin ordning. Bara att betala och glömma m a o.

Men jag fick anledning att åter fundera på frågan häromdagen när jag i ett helt annat sammanhang fick ett utdrag från Kronofogden över en stackars dålig betalares skulder. Bland alla småslattarna så framträdde en extrempost; Trafikförsäkringsföreningen. Personen var skyldig föreningen inte mindre 273 806 kronor. En fullkomligt ofattbar summa. Om den dessutom är baserad på en fiktion så är det inget annat än en skandal.

Ett samtal med sagde person bekräftade mina misstankar. En missad avställning av en bil hade lett till en jätteavgift som naturligtvis inte kunde betalas. Som ledde till nya avgifter osv osv. Naturligtvis drabbar detta också människor som redan från början ligger i brygga. Hur skulden sen bara rullar på, helt okänsligt, gränsar till ren förföljelse.

Trafikförsäkringsföreningen måste se över sin avgiftsstruktur. Ett rimligt krav är att man måste kunna visa att det funnits en köpare av produkten för att kunna hävda att ”det är den högst tillämpade premien” på marknaden. Det får ju inte bli som den där resan till Barcelona för 162 000 kronor. Den finns ju inte. Verkliga avgifter får inte baseras på utopier.

*Trafikförsäkringsföreningen har ett gott uppsåt. De ger ersättning till de som drabbats av en skada i en trafikolycka där okända, oförsäkrade eller utländska motorfordon varit inblandade. 

Lokalpolitik trots allt

Trots att jag numera sitter i landstinget så är de lokalpolitiska aktiviteterna i Bromma fortfarande en viktig del av mitt politiska liv. Just nu jobbar vi för att förbereda en öppen hearing om trafikeländet på Brommaplan vilket man kan läsa mer om på FP Brommas hemsida här. Trafiksituationen kring Brommaplan är under all kritik men lyckligtvis så är området utpekat som ett strategiskt satsningsområde i Översiktsplanen så man kan alltid hoppas att planeringshjulen kan börja snurra.

Har även tagit aktiv del i Brommas stadsplanering där vi aktivt går emot försök att förändra stadsbilden utan demokratisk diskussion. Inte utan viss frustration  från  berörda. Stadsplanering är känsliga saker och river lätt upp moln av känslor. Därför känns det skönt att ha en klart uttalad ståndpunkt från tiden innan valet då vi i FP Bromma klargjorde vår principiella inställning. Man kan läsa mer om det här och här.

Vagndepån i Ulvsunda; ett dåligt förslag – och helt onödigt!

Jag har skrivit en insändare i en lokal Bromma fråga som antagligen inte blir publicerad. Frågan ska upp till beslut nu på måndag i Stadsfullmäktige. Propagerar mot detta in i det sista.

”Vagndepån i Ulvsunda fortsätter att uppröra. För en månad sedan togs beslut i Stadsbyggnadsnämnden att tillstyrka ärendet men hänskjuta det till Stadsfullmäktige för slutligt godkännande. Därmed finns fortfarande en möjlighet för våra politiska företrädare att göra en självständig bedömning av projektet och inte bara passivt rösta med vad man tror att alla andra tycker.

Det är nämligen så att vem man än frågar är man i princip mot placeringen av depån. Inte ens SL anser att det är den bästa platsen. Depåplaceringen är frukten av en underbar överenskommelse mellan finansroteln i Stockholms Stad och direktörerna på SL i ett omfattande paket där mark har bytt ägare och ändamål utan närmare konsekvensanalys och där den demokratiska processen helt har rundats.

SL har i princip pekat på mark och sagt ”att där blir nog bra”. Staden har nickat och sagt ”ja, där blir verkligen bra”. Och ingen centralt placerad politiker vågar nicka annat än medhåll för ”det är redan bestämt”. Eller som en närboende träffande uttryckt det: ”Att alliansen är viktig har vi förstått, men att den är viktigare än människorna man representerar, det är svårt att förstå”.

Såväl Bromma stadsdelsnämnd, som boende och Stadsbyggnadsnämnden har pekat på en plats norr om Norrbyvägen som alternativ (mittemot Mornington hotell). Även mark runt Solvalla är ett högrelevant alternativ. För dyrt anser SL utan att närmare motivera. 1500 personer har skrivit på en protestlista mot bygget men politikerna har inte ens kvitterat mottagandet.

Värdefull bostadsmark slarvas iväg till förmån för en enorm industrianläggning. Om tjugofem år när ytterligare 400 tusen människor flyttat in till Stockholm då är det inte helt osannolikt att vi har en annan inställning till Bromma flygplats än idag. Ulvsunda kommer då vara en del av en förstorad citystadsbild och marken högattraktiv för bostadsändamål. Området ligger ju helt underbart avskilt ner mot vattnet och med tvärbanan så blir området ännu mer attraktivt.

Men framförallt så är ju beslutet helt onödigt. Depån i Alvik kan mycket väl fungera ett antal år tills dess en bättre plats kan ordnas fram. Vi ska leva med depån i 75-80 år. Ett par års senareläggning är ingen katastrof.

Som politiker måste man kunna tänka om. Att ersätta en industrianläggning vid Alvik, ett av Brommas värsta trafiklägen, med bostäder för att istället flytta depån till en framtida bostadsoas vid vattnet med bästa tänkbara kommunikationer känns som uppochnervända världen. Det är inte bara ett dåligt beslut utan framförallt helt onödigt. Tänk om och bordlägg förslaget!

Hans Åberg/ordförande Folkpartiet i Bromma”

Bloggar: Ulvsunda info, Rädda Ulvsunda, FP Bromma, Kristina Alvendal, Liberal i Bromma

Trafikverket gör hembesök

Fredrik Sneijberg gör mig, via sin blogg, uppmärksam på ett projekt med medborgarmässiga multifasetter. Det är Trafikverket som i samarbete med SL gör ett försöka att bryta Nacka- och Värmdöbilisternas resmönster. För att försöka minska trafiken över Skurubron så har trafikdata från vägkameror analyserats. På så sätt har ett nytt register på ca 10000 ”vanebilister” kunnat skapas. Dessa ska nu erbjudas personliga samtal för att förmås byta till kollektivtrafik eller cykel. Utöver rådgivning ska bilisterna även lockas med gratis SL-biljetter under en månad eller två.

Förutom att de ekonomiska incitamenten i form av gratis månadskort nog skulle kunna ges en annan beteckning, så slamrar varningsklockorna betänkligt vad gäller de integritetsmässiga aspekterna. Hur har dessa trafikdata blivit åtkomliga för annat än att bara följa trafikflödet? Är det tillåtet att identifiera och registrera enskilda bilister? Hur kan dessa data separeras ut och göras tillgängliga i särskilda register för ”vanebilister”?

För mig verkar det här vara ändamålsglidning så det bara skriker om det. Att erbjuda ett ”korrigerande” samtal om sina personliga bilvanor låter mer än obehagligt och värre storebrorsyndrom än någon kunde befara när debatten var som hetast kring FRA-frågan.

Att försöka påverka folks bil- och resvanor har ett vällovligt syfte men är det verkligen Trafikverkets uppdrag att minska bilismen? Och får man använda data från trafikkameror för sortera fram enskilda individer som har ett icke önskvärt beteende?

Akta dig, tar du bilen för ofta så kommer farbror Trafikverket och vill ha ett enskilt samtal med dig!

Media: Nacka Värmdö Posten 1, NVP2

Bloggar: Per Nyman, Lennart Nilsson – FP Nacka,

Miljöpartiets medel mot medelklassen

Miljöpartiet fortsätter sitt korståg mot medelklassen. Nu genom att förbjuda etablering av köpcentra utanför städer. Tidigare har man aviserat bensinprishöjningar på över 2 kr milen. Nu ska man helt sonika förbjuda vissa resmål för bilåkandet också. I sanning, det finns knappast ett större hot mot mänskligheten än en person bakom ratten. De ska bort.

Miljöpartiets i grunden fundamentalistiska ideal framstår alltmer tydligt. Man vill styra och ställa med människor och deras liv. Bakom den mjuka fasaden döljer sig en samling beslutsamma pekpinnetäljare med en stark tro på att deras sanningar är av högre värde än de människor de säger sig representera. En totalitär syn där människan blott är en enda stor miljöbelastning. Av det byggs inget samhälle.

Många är det som bloggar. Jag själv tidigare, Adam Cwejman om mp:s planekonomiska tro, Rasmus Jonlund om politikens gränser, Ankersjö om de oliberala inslagen i mp:s politik, Jonas Pettersson om mp:s krig mot medelklassen, Christer Jonsson om det miljöovänliga partiet, Jesper Svensson om en politik som gör vardagen dyrare för vanliga människor. Helen Törnqvist om mp:s tillväxtovänliga syn. Peter Andersson bloggar ängsligt medhåll.

Johan Norberg gör en alldeles utmärkt genomgång av miljöpartiet kontra liberalismen här utgående från Neos debatt i Almedalen, ett evenemang jag tyvärr missade.

Media:  DN1, DN2, AB, SvD

Rödgröna tåg mest blå dunster

Nu ifrågasätts de rödgrönas tågsatsning (bl a DN, Svd). Miljövinsterna är högst diskutabla, finansieringen bygger på lån i den mån den inte täcks av kilometer- och trängselskatter. Även de utpekade sträckningarna gör en förvånad; korta stumpar mellan glest befolkade områden. I Göteborg bygger man tåg till flyget !?

För att få en tågsatsning att gå hem, oavsett vem som står bakom, så måste det finnas ett starkt resandeunderlag. En diskussion om detta saknas helt i de rödgrönas förslag. I Frankrike storsatsar man på tåg men där är det godstrafiken som får gå före. En lysande strategi som borde kunna kopieras i Sverige. Det är ändå i godstransporterna ekonomin och de stora miljövinsterna finns att hämta. Då skulle tågsträckningarna utgå från våra industriella centra i Dalarna, Bergslagen, Värmland och Småland snarare än rosengröna drömmar om att få tuffa tåg ute i glesbygden. Nu blir det mest blå dunster om politisk kraft och vilja.

Bloggar: Brihed, Runo, Lindholm, Bjernegård, Persson, Ankersjö, Bodström, Westerholm

Infrastrukturell kortslutning i Stockholm

De rödgrönrödas beslut att hänskjuta frågan om Förbifart Stockholm till en kommande folkomröstning är en förfärande uppvisning i politiskt maktspelande på bekostnad av medborgarnas bästa.

Sahlins och hennes rödgröna kamrater har skapat en demokratisk kortslutning av monumentala mått som i mycket liknar kärnkraftsdebatten för 30 år sedan. Där vändes en maktpolitisk låsning till en blåsning som svenska folket lider av ännu denna dag.

Förslaget rundar det kommunala självstyret och riskerar göra redan existerande trafikpolitiska överenskommelser till trätofrågor igen för årtionden framåt. Resultatet är trafikkollaps, både på vägarna och på spåren. Förlorare är vi alla. Hur kunde det gå så illa?

Per Altenberg har i flera bloggar analyserat beslutshaveriet och dess konsekvenser. Lotta Edholm påpekar att politiker faktiskt är utsedda beslutsfattare. Per Petterson skriver träffande om ”en förbifart runt självstyret”. Seved Monke bloggar idag om den hotande trafikkollapsen.

”De rödgrönas förslag att tvinga på stockholmarna en folkomröstning om Förbifart Stockholm är en absurditet i strid mot grundlagen”, anser professor Folke Johansson. Staffan Thorsell i DI kallar en folkomröstning för ”en utväg för politiska smitare”.  I dagens SvD dömer Leif Lewin, professor i statskunskap, ut agerandet som ett sätt att smita från ansvar.  Peter Andersson, proffsbloggare (s) beskriver istället folkomröstningen som en kraftfull offensiv för Stockholms infrastruktur.

Förbifart Stockholm – testballong från Jämtin som sköts ner

Så gick det som alla förutspådde. Sossarna gav upp sitt löfte om Förbifart Stockholm till förmån för sammanhållningen i det rödgrönröda projektet. Carin Jämtin som tidigare ståndaktigt hävdat att det inte finns några alternativ till Förbifart Stockholm fick nu lydigt backa tillbaka. Plats i korgen. Det var ingen stor överraskning. Nyheten kommenteras nu glatt bland alliansens olika bloggare.

Men man kan dock uppehålla sig en aning kring denna Carin Jämtin som så uppenbarligen lever ett liv isolerat från sina partikamrater. Då och då gör hon flyktiga försök att ”bonda” genom ganska uppseendeväckande utspel, i egna ögon säkert kraftfulla. Nu var det Förbifart Stockholm, nyss ett motvilligt accepterande av friskolor (bara de kan garantera valfriheten!?), förra året skulle vinstutdelning förbjudas bland offentligt finansierad verksamhet, hon har också föreslagit att man ska kunna ångra en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt när den redan är klar.

Förslagen har skapat rubriker och konvulsioner internt i partiet. Alla utspel har blivit nedtagna, nedmonterade, tillbakavisade, överslätade. Kanske är hennes roll att blåsa upp testballonger. Men betänk att detta är socialdemokraternas starka kvinna som förväntas ta rodret i händelse av att det rödgrönröda projektet skulle vinna i Stockholm. Testballongerna skrämmer.

Andra som skriver: Maria Wallhager om sossarnas vallöfte som sviks redan innan valet. Martin Andreasson gör den uppseendeväckande anmärkningen att riksdagen inte kan driva fram regionala folkomröstningar även om nu Lars, Peter och Maria lovat detta. Det är mot Regeringsformen. Per Altenberg raljerar med Jonas Sjöstedt, som menar att “projektet är oförsvarbart ur miljösynpunkt”, och att Jonas inte ser de positiva miljöeffekterna för Stockholmarna från sin bostad i New York . Christer Sörliden skriver från sin skånska horisont.

Folkpartiet Bromma har skrivit tidigare om Förbifarten. Fler som bloggar: Avci, Monke, Persson, Andersson, Runo, Svensson, Froby.

Media: Svd, DN, Expressen, Aftonbladet