Antietablissemanget vann

EU-valets vinnare heter Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ. Förlorare är alla de etablerade partierna som inte förmått fånga upp de strömningar kring invandrarfrågor och jämlikhetskrav som finns i valmanskåren. Det är en protest mot det politiska etablissemanget och det etablerade systemet. Även MP:s framgångar tror jag kan sökas i deras systemkritiska ansats. De vårdar en alternativ politisk vision som visat sig svår att bemöta. Tillsammans  fångar dessa partier upp mer än 30% av valmanskåren. Det är nedgörande kritik av de etablerade maktpartierna.

Samma våg av etablissemangskritik kan ses även ute i Europa även om den kritiken komma mer tydligt ifrån höger än den gör i Sverige.  De gröna gör t ex inte samma rekordval i Europa som i Sverige.

Nu uttrycks farhågor för att denna brokiga samling av partier kommer inte bara får möjlighet att med knapptryck i parlamenten påverka politiken utan även kommer påverka de mer etablerade partiernas agendor. Inte minst i främlingsfientlig riktning.

Ja, det blir en svår, men självklar, uppgift att med kraft motarbeta de rent rasistiska, diskriminerande och utopiska inslagen i dessa partiers politik men jag har väldigt svårt att förstå hur detta inte skulle påverka dagsagendan för politiken. Det går inte att med fingrarna knäppa bort starka väljarströmmar som om de inte finns. Det är klart att agendan nu kommer förändras vad gäller jämställdhet, miljö- och invandringsfrågor. Det är väl så demokratin ska fungera?

Media: DN, DN2,  SvD, SvD2, SR, SvT, AB, Expr
Bloggar: Rasmus liberal, Sivert Aronsson

 

 

Euron under omprövning

Igår skrev Liberala Ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman ett bra inlägg i SvD Brännpunkt om skuldkrisen och eurofrågan. Han föreslår att det skapas en särskild exitstrategi för länder som inte sköter sig, närmast då Grekland. Med exitstrategi menar Cwejman kort och gott att man sparkar ut de länder från eurosamarbetet som missköter eller bryter sitt avtal i den monetära unionen.

Det kan tyckas som en rätt hjärtlös åsikt och kanske ett grundskott i själva den solidariska tanken om en förenande valutaunion, särskilt sagt av en företrädare för det parti som hårdast kramar euron. Inte desto mindre håller jag med Cwejman.

Länder vars skenande ekonomier inte bara hotar den egna befolkningen utan även hela övriga Europas välfärd måste ges möjligheter till konkret, realpolitisk omgörning av sina ekonomier. Och kanske även omprövning av den politiska kultur och det system som kunnat mörka eller förtränga basala ekonomiska sanningar så länge för sin befolkning. Görans Perssons plötsliga och hissnande insikt om att ”den som är satt i skuld är icke fri” kan här tjäna som en statsfinansiell grundsanning.

Tyvärr fungerar valutasamarbetet som en signaldämpande bomullsinpackning för överspenderande ekonomier eftersom den snabbast reagerande indikatorn på ekonomins välmåga – valutan – är satt ur spel. En valuta som fritt tillåts apprecieras eller deprecieras ger istället omedelbar feedback både till landets politiker och till dess befolkning om att saker sköts bra eller dåligt. Valutan blir sättet att jämna ut hög och låg ekonomisk aktivitet i olika delar av Europa.

Men eurosamarbetets system för att jämna ut skillnader mellan under- eller överpresterande ekonomier bygger istället på att människor ska flytta fram och tillbaka över gränserna allteftersom arbetsmarknaden växer eller krymper. Bara språkbarriären i sig är ett jättehinder för detta system. Hur ska folk fritt kunna flytta fram och tillbaka olika länder och regioner, allteftersom arbetskraft behövs eller inte behövs, om man inte pratar språket? Det är min främsta invändning mot eurosamarbetet. Det bygger i grunden på ett idealiserat synsätt som inte fungerar i praktiken.

Skuldkrisen är inte orsakad av eurosamarbetet men problemet hade upptäckts långt tidigare i ett system med fritt flytande valutor. Jag förespråkar inte att man ska bryta upp hela eurosamarbetet men jag tror som Cwejman att man måste se lite krasst på de länder som inte håller måttet. Icke fungerande ekonomier måste ges en möjlighet att återhämta sig utan att riskera de övriga EU-ländernas välfärd.

Bloggar: Ericsson-trading intraday, Nordling, Ekonomisten, Cwejman igen

Media: SvD