Afghanska tolkar bör bli hedersmedborgare

De afghanska tolkarna vållar den svenska migrationsbyråkratin oändliga problem. Efter att, med livet som insats, hjälpt den svenska Afghanistanstyrkan så ber de nu om att få asyl i Sverige. Denna enkla begäran visade sig inte vara så enkel.

En särskild arbetsgrupp har därför brottats med frågan en längre tid. Svaret lika genialt som löjligt; någon annan får ta ansvar. Gör de till kvotflyktingar under FN:s flyktingorgan UNHCR och låt de sen flytta hit. Naturligtvis först efter en noggrann prövning.

Vad sägs om att på stående fot skriva ut ett svensk medborgarskap, kanske rentav ett hedersmedborgarskap? Vi talar om ett 30-tal tolkar.

DN skriver om detta idag. Har själv skrivit om detta tidigare. ”Under den lugna korkeken” kommenterar också undrande. SvT noterar även liksom SvD 

Välkommen till Sverige!

Är det inte så typiskt svenskt att gömma sig bakom regelverket och göra varje beslutssituation till en klinisk isolerad juridisk process helt frikopplad från all form av medmänsklighet och sunt förnuft. Här har vi en handfull människor som ingått som en fundamental del av den svenska insatsstyrkan i Afghanistan men som nu jämställs med möblemanget i förläggningen.

Denna uppgivenhet inför tingens ordning, regelverk som är till för att följas, särintressen som inte får ta överhanden. Det är stötande.

Nog borde folk som jobbar åt svenska soldater i krigförande land kunna accep-teras som ett fullt legitimt särintresse. Det borde, ta mig sjutton, ingått som en del av anställningskontraktet att få möjlighet att flytta till Sverige efter avslutat uppdrag oavsett om de nu hotas till livet eller ej. Tänk vilka vänskapsband och vilka ingångar till fortsatt utbyte med Afghanistan vi då etablerar.

Nog borde det finnas något litet kryphål genom denna absurda ämbetsmanna-värld. Nog borde övriga Allianspartier kunna höja sin röst i detta fall istället för att bara se på när Billström klafsar allt längre ut i träsket. Politik är det möjligas konst. Gör något!

Media: DN1, DN2, SvD, DN3

Bloggar: Moberg, Westerholm, Danielsson, Santesson, Antonsson, Röda Berget

Sveriges försvar en malpåse?

Som den elitmalaj jag är, eller rättare sagt en gång var, så brukar inte försvarspolitiken vara det jag först kastar mig över. Men dagens försvarspolitiska utspel från folkpartiet tarvar ändå en kommentar. I dagens SvD återges en intervju med Jan Björklund.

Visst kan vi lite till mans fundera över vårt en gång så stolta svenska försvar. Fordom ett av världens starkaste och i sig en garant för den svenska neutralitetspolitiken. Sas det. Men de senaste decenniernas nedskärningar och omvärdering av nyttan av ett svenskt försvar har kraftigt ändrat förutsättningarna och förmågan. Igår togs beslut om att slutligen avskaffa den allmänna värnplikten. Man ser framför sig Mogens Glistrups danska försvar; den automatiska telefonsvararen med meddelandet ”vi ger oss”.

Folkpartiet vill omvärdera den rådande försvarsdoktrinen, idag inriktat på internationella insatser, till förmån för ett försvar av svenskt territorium.  Förmågan att snabbt mobilisera ska förbättras, Hemvärnet ska vässas, det materiel som finns i form av korvetter och flygplan ska användas fullt ut och inte avväpnas och stoppas i malpåse.

Kort sagt ett nej till fortsatt skrotning av försvaret och ett ja till ett försvar med ständig förmåga och kapacitet skiljd från den budgetmässiga dragspelspolitiken. Ett rätt självklart ställningstagande för oss liberaler som alltid satt frihetsgraderna högst.

Bloggar:

En skjutglad Sven Tolgfors går i omedelbar polemik, Peter Hammarberg välkomnar utspelet. Niklas Frykman gläds också över raka besked. Krassman gläder sig åt den plötsliga oredan inom alliansen. Westerholm ventilerar tanken att försvarsministern är för styrd av finansministern. Kent Persson tycker Björklunds utspel är ett svek mot alliansen.

Media: DN, Aftonbladet, Expressen