Category Archives: Okategoriserat

Bidragsförmedlingen

Processen mot Arbetsförmedlingens chef är pinsam. Om styrelsen saknar förtroende för henne så måste den ta ett beslut om att avskeda henne. Inte bara mumla i skägget. Regeringen bör omgående ta sin styrelse i örat och fråga vad som gäller. Och sen fatta ett beslut. Inte vänta ut mediadrevet för att se vilken fot som känns bäst att stå på. Jag saknar ett ansvar och ett ledarskap.

Samtidigt kan man inte annat än beundra Bermudez-Svankvist mod att gå till attack i en intervju i dagens SvD. Det är styrelsens fel och inte hennes. Man förstår varför hon är en svårstyrd Generaldirektör. Mod eller ej, att få styr på Arbetsförmedlingen verkar ha varit en övermäktig uppgift. Av intervjun framgår att hon även tycker att folks förväntningar är fel.

”- En annan aspekt är att människor som kommer till oss förväntar sig att få ett jobb.”

Ja, med namnet Arbetsförmedlingen så finns ju alltid risken. 13500 anställda på sysslar med vad. Bidragsförmedling?

SR, DN, SvD, AB, Expr

Annonser

Landsbygdspolitik och självbestämmande

I Norge är landsbygden en del av landet som ska brukas och bidra, inte bara leva. Där har man lokal beskattningsrätt. Där tillåts kommunerna beskatta lokala industrier och fastigheter som vattenkraft, gruvor, sågverk m fl vilket gör att lokala resurser eller mervärden inte bara skeppas ut från kommunerna. I en ofta använd men sällan citerad ledare i Skogsbruksaktuellt (som faktiskt skrevs redan 2011) redogörs för skillnaden mellan svensk och norsk landsbygdspolitik.

En bygd rik på naturtillgångar, och/eller företagsamma människor, blir inte beroende av att dessa även bor i kommunen utan kan dra fördel av själva lokaliseringen vilket är själva grunden i det kommunalekonomiska hjulet. Det ska löna sig för den lokala ekonomin att verksamheter förläggs där, inte bara att folk bor där.

I Sverige däremot har vi valt att flytta företagsbeskattningen från kommunerna till staten. Därmed begränsas den kommunala ekonomins intäktssida till att bara omfatta inkomstskatterna medan bygdens tillgångar, vare sig det handlar om naturresurser eller driftiga företagare, helt plötsligt hamnar utanför den direkta kommunala ekonomin. Därmed slår man också sönder något fundamentalt i den kommunalekonomiska ekvationen. Man tappar helt enkelt fokus på de välfärdsgenererande krafterna.

En effektiv landsbygdspolitik måste därför utgå från tanken att dess viktigaste syfte är att stärka den lokala ekonomin och det lokala näringslivet. Och den måste omfatta hela näringslivet, inte bara skogs- och jordbruket. Det handlar om att bygga upp en modern klusterekonomi med allt vad det innebär av stödjande service och infrastruktur.

I Sverige har vi effektivt lyckats slå sönder den lokala ekonomin genom att förstatliga näringslivspolitiken utan att ta ansvar för de negativa konsekvenserna. Som kompensation har vi infört ett komplext och oförutsägbart skatteutjämningssystem som dock helt saknar de dynamiska effekterna som en sund lokal ekonomi innebär. Bättre vore att avskaffa skatteutjämningssystemet och återinföra den lokala beskattningsrätten av företag och naturresurser.

Vår tillverkningsindustri är nästan uteslutande lokaliserad utanför de stora städerna. Om förutsättningarna inte är konkurrenskraftiga flyttar de bara någon annanstans. Deras problem handlar främst om att kunna rekrytera nyckelarbetskraft och långa och dyrbara godstransporter. Därför är fungerande kommunikationer en självklar del av en framsynt landsbygdspolitik. De fysiska transporterna måste förbättras, det måste byggas fler och snabbare vägar, järnvägar, flygplatser. De elektroniska motorvägarna måste täcka hela landet. Att bygga ut den fysiska infrastrukturen är antagligen den viktigaste landsbygdspolitiska uppgiften på central nivå.

Specialisterna är en nyckelresurs som behövs för att majoriteten ska få produktiva jobb. En nyckelfråga är därför hur driftiga människor kan förmås att se landsbygdens som bas för sina affärsidéer och fysiska lokalisering och hur kan man stimulera deras företagande och företag när de etablerar sig och vill växa.

Duktiga människor drar till sig fler duktiga människor. En ensam Zlatan gör inget lag men en ensam Zlatan kan sannerligen ändra ett lags förutsättningar och framgång. Därför är det prioriterat att koncentrera sig på de individer som är klustermotorer eller har potential att bli.

Man kan förmoda att det är lättare att få dessa att bosätta sig på en ort om man får bygga och bo på vackra och attraktiva platser än om man inte får det. Alla människor vill bo nära vatten eller med sjöutsikt. Släpp en aning på alla hänsynsregler i allmännyttans intresse. Gödsla och vattna rikligt med det som finns på den lokala arenan. Om nyckelpersonerna inte vill flytta kanske man kan underlätta genom skräddarsydda pendlarlösningar. Därför är de fysiska transporterna, återigen, så oerhört viktiga att bygga ut.

Jord- och skogsbruket då? I en nyligen publicerad studie så döms hela landsbygdsprogrammet ut. 36 miljarder som spillts ut över bönderna sägs vara helt verkningslöst och skulle göra bättre nytta på andra områden. Kanske är det så. I det jordbruksindustriella komplexet är bonden den ende som inte tjänar pengar. Det är ett problem, oavsett var stöden hamnar.

Sverige hade avskaffat alla former av jordbruksstöd 1992 men fick tillbaka hela hela härligheten 1995 när vi gick med i EU. Att 36 miljarder inte har haft någon betydelse för priset på maten i konsumentledet är svårt att acceptera. Det är också svårt att förstå hur en hel näringsgren skulle klara sig om Sverige ensidigt avvecklade jordbruksstöden. Att detta inte skulle slå igenom på livsmedelspriserna är en omöjlighet.

Små kommuner måste bli större. Det finns antagligen en undre gräns för hur små kommuner kan vara för att kunna fungera som kommuner och ge den service som befolkningen kräver. Huvuduppgiften är att stimulera tillväxt, identifiera befintliga och potentiella klustermöjligheter och och röja väg för dessa.

Att upprätta en tillväxtstrategi för varje kommun är antagligen en väg för att utveckla landsbygden. Att inrätta någon form av statligt kunskaps- och processstöd för detta – en Klusterakademi – är antagligen också något som skulle bidra.

Vi måste värna de välståndsgenererande krafterna sa redan Bertil Ohlin på sin tid och det håller än. Det finns för många hinder inbyggda, för många sätt för planerare och myndigheter att ta ner entusiasm och mod bland eldsjälar och framtida klustermotorer. Det är en liberal uppgift att moderera de krafter som tar ner individuella initiativ, som håller individen kort gentemot systemet. Eget ansvar är en viktig del i liberal politik. Återetablera det kommunala ansvaret och självbestämmandet över hela den lokala ekonomin!

Har skrivit flera inlägg i ämnet senaste tiden. Läs gärna här, här och här.  Bloggar gör också Jesper Svensson, Roger Jönsson, anybody´s place. En bra bloggning är också Philip Sandberg.
Media: Dagens Samhälle, SvD, Svd2, SvD3, DN1, DN2

Kunskap och erfarenhet måste synas i lönekuvertet

Det är lätt att hålla med Centerpartiets Gustav Hemming och Carin Matsson när de på Brännpunkt idag poängterar vikten av att höja lönerna för vårdens personal. Vi är nog alla överens om att breda yrkesgrupper i vården är sorgligt lågbetalda. Och även att individuell lönesättning är en väg att förändra en platt och uniform lönestruktur.

Det måste synas i lönekuvertet om man gör ett bra jobb och det måste löna sig att utbilda sig och skaffa mer erfarenhet. Avgångslönen måste vara högre för en erfaren sjuksköterska än ingångslönen för en oerfaren.

Det är också därför Folkpartiet i Stockholms landsting hårt och framgångsrikt drivit frågan om att anslå särskilda lönesatsningar för utvalda grupper. I nästa års budget avsätts 45 miljoner, och ytterligare 45 miljoner för året därpå, för definierade bristyrken i vården. Satsningen kan ge upp till 3000 kr mer i månaden, en kompetens- och jämlikhetssatsning som verkligen kommer synas i lönekuvertet.

Jag har tidigare bloggat om detta här och här.

 

Linbanor snart högsta mode

Blev intervjuad i lokaltidningen MittiBromma om en gammal idé som vi driver.

Okritiskt kritisk skolbok

Plötsligt så blossar debatten upp igen. En lärobok i samhällskunskap gör en hårresande beskrivning av marknadslogiken när man privatiserar och sätter ut offentlig omsorg på entreprenad.

Jag skrev om det redan för två år sedan då jag vid läxläsning med yngste sonen blev varse den skeva beskrivningen. Fick gnugga mig i ögonen flera gånger innan jag förstod att det jag läste faktiskt var det som också stod där.

Idag skriver SvD om det på ledarplats efter att utdraget ur läroboken med den kritiska bilden cirkulerat på sociala media några dagar. Även Jesper Svensson bloggar. Malin Appelgren fyller på i Aftonbladet.

Journalsystem och integriteten

(Detta är ett inlägg jag gjorde i dagens Landstingsfullmäktige med anledningen av en motion ifrån MP om dataläckage och patientintegritet.)

Elektroniska journalsystem och samlade journaler är i grunden något positiv. Med relevant information på ett ställe stärks patientsäkerheten. Risken för felbehandlingar, farliga läkemedelskombinationer eller upprepning av redan gjorda provtagningar och undersökningar minskar.

En oroande aspekt dock, som Michel Silvestri tar upp i sin interpellation, är om vårdpersonalen missbrukar sin tillgång till patientinformation. Då blir den samlade journalen ett oerhört stort hot mot den personliga integriteten. Det riskerar bli ett långt mycket större integritetsgenomslag än datalagringsdirektiv och signalspaning över nätet.

I landstingets regelverk gäller att patienten alltid måste ge sitt godkännande innan någon i en annan del av vården ser en viss del av journalen. Det finns olika behörighetsnivåer och spärrar som ska förhindra att information av misstag hamnar utanför sin naturliga domän. Obehörig inloggning är straffbart.

Det låter bra. Likväl är jag som enskild medborgare skeptisk. Hur många gånger har jag fått information om att någon läst min journal? Känner jag någon som fått sådan information?

Är det någon här i salen som fått en sådan information? Räck upp en hand! (Svar ingen.) Känner någon här i salen någon som fått en sådan information? (Svar ingen.)

Ja, så bra fungerar den rutinen. Men det kan ju också bero på att ingen från någon annan vårdavdelning faktiskt läst i journalerna. Men vad var då nyttan med den samlade journalen? Om ingen behöver läsa i den?

Hotet mot den personliga integriteten har än så länge vägt lätt i debatten om samlad journalföring.  De tänkta fördelarna har varit svåra att argumentera mot. Men, till syvende och sidst så tror jag att vårdens efterlevnad av sitt eget regelsystem och risken för ett ständigt informationsläckage kommer vara den största svagheten med ett samlat journalsystem.

Folkpartiet driver hårt frågan om att ge patienten makt över sin egen journal. Inte minst av integritetsskäl. Patienten själv ska äga sin egen vårddokumentation. Vi vill ge patienten ett eget rum på nätet – en egen databas – där all journalföring samlas. Naturligtvis ska läkare och vårdpersonal i nödfall kunna öppna upp och få tillgång till den informationen.

Det handlar om att på sikt vända perspektivet och ge patienten makten över sin egen privata intressesfär, även i vården.

Hej världen!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!