Category Archives: Kvalitet

Bättre IT-system i vården en förutsättning för bättre vård

Vårdens IT-system fungerar dåligt och är illa anpassade till användarna. SvD rapporterar idag om att bristande IT-teknik i vården leder till felbehandlingar och kan kosta människoliv.

System som inte talar med varandra, komplicerade inloggningsrutiner, brist på applikationer för vardagsprocesser i vården, omfattande dokumentationskrav. Listan över tillkortakommanden i vårdens användning av IT kan göras hur lång som helst. Dessutom är det en arbetsmiljöfråga. Långsamma och krångliga system skapar onödig stress hos personalen. 

-”Vi borde ha kommit längre. Oavsett hur det går i valet måste staten och huvudmännen agera hårdare och investera mera”, påpekar Torsten Håkansta, generaldirektör för E-hälsomyndigheten.

Det var också den slutsats vi drog i den arbetsgrupp för Folkpartiet i Stockholms landsting som jag ledde i våras med uppgift att titta på frågan hur vi kan minska de administrativa bördorna och frigöra mer tid för direkt patientarbete.

Vi vill sjösätta ett kraftfullt investeringsprogram under nästa mandatperiod i syfte att eliminera allt IT-relaterat vardagstrassel och klumpigt utformade rutiner, automatisera vardagliga rapporteringar, ersätta stressande IT-system med mer användarvänlig teknologi och på lång sikt bygga upp ett modernt IT-stöd som stödjer en patientcentrerad vård. Tankarna finns utförligt presenterade i en debattartikel i Dagens Samhälle i somras.

Framtidens vård går inte att realisera med omodernt IT-stöd. Nu måste vi investera stort i IT i vården på samma sätt som vi investerat i fysiska lokaler. Det är en förutsättning för att förbättra effektivitet, arbetsmiljö och patientbemötande. 

Själv driver jag frågan om att investera i IT som en av mina viktigaste frågor inför valet. Läs mer här.

 

Monstret i den offentliga välfärden heter maktlöshet

Om monstret i den privata välfärden kallas vinster vad kallas då monstret i den offentliga? Frågan ställs av Åsa Moberg i en krönika i Dagens Samhälle och är verkligen berättigad. Allt för mycket tid och kraft ägnas åt att nagelfara de privata aktörernas balans- och resultaträkningar som om det är det som betyder mest för de som vårdas eller deras anhöriga. 

Monstret i den offentliga välfärden heter maktlöshet. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att faktiskt kunna påverka och aktivt bidra till förbättring vare sig man är medarbetare, brukare eller anhörig.

Det handlar om dålig kvalitet, lågt personligt engagemang och bristande service. Gör som du blir tillsagd, här har vi inte tid med en massa utopiska förslag. Ta vad du erbjuds och knorra inte. Detta i motsats till privat drivna verksamheter som aktivt bjuder in medarbetare, anhöriga och brukare till utveckling och förnyelse, en kultur som ofta saknas i offentligt drivna verksamheter.

Att aktivt stimulera till förbättring och nytänkande är ofta en bärande del av företagskulturen i privata verksamheter. Men tanken att ständigt försöka överträffa sina ”kunders” förväntningar är främmande i den offentliga. Istället mal man på som man alltid har gjort.

Maktlöshet bland medarbetare och brukare i den offentliga välfärden, och inte vinsterna i den privata, är det stora monster vi borde tala mer om. Det krävs inget maktskifte, utan ett kulturskifte, för att mala ner det monstret.

Suhonens brist på kvalitetstänkande

Enligt Daniel Suhonen, chef på den fackliga idéutvecklingslådan Katalys, måste skatterna höjas. Suhonen efterlyser i Dagens Industri en mer socialdemokratisk politik. En mer socialdemokratisk politik handlar om att höja skatterna. Gärna till samma nivå som de var år 2000 dvs 51,5 procent. Då kan välfärden räddas. Idag ligger de på 44 procent och resultatet är en totalt raserad välfärd. Enligt Daniel Suhonen.

Men sanningen är att allt medan skatterna har sänkts så har skatteintäkterna höjts. Det finns mer pengar för välfärden idag än det gjorde när Alliansen tog över 2006. Under hela 2000-talet har välfärdssektorn kontinuerligt ökat sina resurser. Mer än vad som är demografiskt motiverat. Det vet Suhonen men han väljer att bortse från det av ideologiska skäl.

Suhonen väljer också helt att bortse från skillnaden mellan resurser och kvalitet. Välfärden fungerar idag bättre än den gjorde 2006. Det återstår massor med utmaningar i välfärden – medges – men den fungerar bättre än tidigare. Men klassisk socialdemokratisk välfärdspolitik handlar alltid bara om resurser, aldrig om kvalitet. Däri ligger den stora skillnaden mellan borgerlig och socialdemokratisk politik; synen att kvalitet är något större än bara nivån  på resurserna.

Stärk konsumentskyddet i välfärden

Medborgarskyddet för välfärdstjänster är svagt i Sverige. Vad händer om en skola behöver läggas ned, om en operation upprepade gånger blir flyttad eller försenad, om äldreomsorgen är dåligt utförd, hur får man reda på vilka stödinsatser har man rätt till i skolan mm? Det finns behov av ett stärkt medborgarskydd och i en debattartikel i Dagens Industri föreslår Svenskt Näringsliv en statlig utredning för att utreda detta närmare.

Skyddet för medborgaren – eller konsumenten som det ju egentligen handlar om – i välfärdsmarknaden är verkligen inte särskilt utbyggd. Där gäller fortfarande att hålla sig väl med den personal som tar hand om gamla mor eller just ska operera någon del av din kropp. Valfrihetsreformer har gjort det möjligt att rösta med fötterna och välja en alternativ utförare men i många mindre kommuner finns inte den möjligheten då befolkningsunderlaget helt enkelt är för litet.

Jag kan tycka att man kan gå ett par steg längre än vad Svensk Näringsliv föreslår. Det vore inte orimligt att man byggde ut konsumentlagen att gälla i välfärden på samma sätt som i ”övriga” marknaden. De konsumenträttigheter vad gäller produktansvar, garantiåtagande, återköp, reklamation, marknadsföring mm som stipuleras borde kunna överföras till välfärdsmarknaden. Samma konsumentskydd borde kunna gälla där som i övrigt.

Ett starkare skydd för den enskilde i samband med tillhandahållande av välfärdstjänster är en viktig pusselbit för att stärka kvaliteten i välfärden. Det är dags för nästa steg i välfärdsbyggandet.”

Det är bra, det är dags för ett nytt steg i välfärdsbyggandet. Bygg ut konsumentskyddet att gälla även offentligt finansierade välfärdstjänster, oavsett om offenligt eller privat utförd. Det kommer höja kvaliteten i välfärden.

Jag har själv bloggat om detta tidigare här.

 

 

Välja fritt är större än att välja rätt

Möjligheten att göra välgrundade och välinformerade val när man väljer vårdcentral anses vara en av grundstenarna för valfrihetsreformen i vården.

”Jämförbarheten är själva förutsättningen för vårdvalet”, säger Caroline Andersson vid Myndigheten för vårdanalys som gjort en studie som presenteras på DN idag. Den visar att det är svårt att välja eftersom det saknas information om den medicinska kvaliteten.

Javisst kan man hålla med om det men det kanske inte är så lätt i praktiken. I landstingen, med all professionell expertis som finns till förfogande, har vi en nog så utmanande uppgift att försöka utvärdera den medicinska kvaliteten. Det finns naturligtvis sofistikerade system för att snabbt identifiera de som underpresterar och konsekvent visar på dåliga medicinska resultat. Men att rangordna olika sjukhus, kliniker, medicinska discipliner, terapier är inte snutet ur näsan. Det finns inte entydiga mätmodeller eller processer för hur en sådan jämförelse ska kunna ske.

Tanken att vi medborgare skulle sitta böjda över prospekten från respektive vårdcentral och jämföra data på samma sätt som när vi ska köpa en tvättmaskin eller utvärderar vilken bil som ger mest för pengarna känns också väldigt främmande. Men detta ska naturligtvis inte tas som intäkt för att valfriheten är av ondo vilket rapporteringen lätt kan ge intryck av.

Jag hade nog hoppats på att Myndigheten för Vårdanalys skulle  se som sin uppgift att ta fram ett system för utvärdering och inte bara peka på avsaknaden av det. Varför inte en modell liknande Systembolagets; Tillgänglighet, Bemötande, Medicinsk prestation? Tre enkla cirklar som vägledning vid val av vårdgivare.

Bloggar: Vårdföretagarna

Den omvända Pysslingen-debatten

Attendos ägare skiftar ut en miljard. Orimliga vinstuttag. Kanske, men hur blev det så höga vinster? De som höll i upphandlingarna tyckte antagligen att de tog ett bra beslut när de valde Attendo och höll nere kostnaderna för sina skattebetalare. Och Attendo lyckades tydligen sänka sina kostnader ännu mer vilket ledde till vinst. Men oj vilket slöseri det måste varit tidigare. En miljard  i offentlig överspendering utan att få någon kvalitetsvinst tillbaka. Var är alla indignerade?

Magnus Henrekson, professor på Institutet för Näringslivsforskning, säger i DI (tyvärr bara i pappersversionen) att det är fel av politikerna att slå mot företagen som verkar på en marknad som enbart är en produkt av politisk avreglering.

”Politiker har de senaste 20 åren bejakat fri företagsamhet i välfärdssektorn snarare än att reglera verksamheten på ett bra sätt. När det uppstår brister på grund av dåliga regleringar slår politikerna på företagen istället för att gå tillbaka till ritbordet och se hur de de kan göra regelverket bättre så att vi som medborgare kan få ut det vi vill av företagen.”

Mycket bra sagt. Om Alliansen inte på allvar reflekterar över de brister som trots allt upprör svenska folket i så hög grad så kommer inte bara regeringsmakten ryka all väg i nästa val utan även den reformering av den offentliga sektorn som varit så välbehövlig. En återgång till gamla tiders offentliga välfärdsmonopol känns som en förfärlig returresa i tiden men att inte ta kritiken på allvar är lika allvarligt.

Det tål att upprepas; det är inte vinsterna som är huvudfrågan, även om vänstern vill göra det till det, utan kvaliteten. Övervinster är alltid ett problem, även i strikt kommersiella branscher. Men om sjuka, handikappade, barn, unga, äldre upplever att de erhåller en bra vård, omsorg, utbildning mm så kommer man ha överseende med eventuella vinster.

Välfärd är inte, till skillnad mot t ex el, en uniform produkt. Det finns tydliga skillnader i bra och dålig vård, utbildning etc. Det var den dåliga kvaliteten i den offentliga välfärdsapparaten som ledde fram till Pysslingen. Nu måste vi ta den omvända Pysslingen-debatten och lyfta fram de kvalitetsvinster som privatisering och avreglering trots allt lett till.

Media: DISvD, DNAB, Expr, DN2

Läkare mot sina gränser

Det s k ”Läkaruppropet” har i skrivande stund nått över 7000 namn och även börjat ge eko bland tidningarnas ledarsidor. Inte utan invändningar mot de sanningar som slås fast i uppropet. Hanne Kjöller kommenterar i gårdagens DN att det är lätt att instämma i uppropets krav på en vård utifrån patientens behov. Men hur ska det gå till?

I en uppföljande debattartikel undertecknad av Lärarförbundets, Polisförbundets och Läkarförbundets ordförande – ”Våra yrken har kidnappats av ekonomernas modeller” – så bjuder man in politiker till samtal om professionens roll i styrning och ledning av offentlig verksamhet.

Malin Siwe i Expressen påminner läsarna om att ett första steg är att professionen själva erkänner sin egen roll i den situation som råder. Politiska ingripanden har varit nödvändiga då man själva inte klarat av att efterkomma de behov och krav som allmänheten ställt på dem. Karin Svanborg-Sjövall, välfärdsansvarig på Timbro, skriver i DN att offentligvärlden har ännu mer att lära av sunt marknadstänkande.

En intressant genomgång av begreppet ”New Public Management” görs av Magnus Jonsson på egen blogg. Michel Silvestri (MP) instämmer i kritiken mot NPM utan att ge några egna svar. Det gör däremot hans partikollega Arvin Yarollahi som funderar över NPM och steget efter det.

Socialdemokraterna i Stockholm vill att en ”effektivitetskommission” ska ta fram en ny modell för hur ersättningarna i vården ska utformas. Alliansen avböjde förslaget vid senaste budgetdebatten med motiveringen den redan finns i form av landstingets förvaltning. Effektivisering är en av deras huvuduppgifter.

Mycket frustration kanaliseras på NPM men handlar om konkreta verksamhetsfrågor som oftast står över köp-säljmodeller. I Dagens Samhälle finns en förfärande artikel om hur en cancerpatient bollas mellan olika vårdinstanser beroende på vilken kroppsdel eller symptom som ska behandlas. Avsaknaden av en patientansvarig läkare är uppenbar.  Är det ersättningssystemets, politikernas eller läkarnas fel?

Inga självklara svar finns annat än att vi måste få ett ännu större kvalitetsfokus i vården och att professionen har ett mycket stort ansvar för den utvecklingen. Själv blev jag citerad i Läkartidningen som exempel på politiker som uttryckte en åsikt.