Tag Archives: rödgröna

Rödgröna plåster

De rödgröna har presenterat sitt vårdpaket. Precis som för skolpolitiken har man lagt sig nära folkpartiet. Åtminstone vad gäller målsättningen – ”vård i världsklass”. En direkt kopia av Folkpartiets vision, men så bra. Då behöver vi inte bråka om målen.

Vägen dit skiljer sig dock avsevärt, de rödgrönas förslag präglas av förnekelse och självklarheter. Förnekelse av privata alternativ och den positiva förändringskraft som dessa har medfört. Självklarheter genom att återigen mässa tanken att behovet och inte plånboken ska avgöra vem som ska få vård. Vem håller inte med om det?

Men hur ska vården kunna utvecklas och förbättras när människors behov överstiger vår gemensamma plånbok? Om detta är de rödgrönas svar bara nej. Nej till fri etablering, nej till privata alternativ. Ett förslag är dock värt att notera. Journalen ska följa patienten, det ökar patientsäkerheten och effektiviteten. Förslaget är bra. Vi , Fp Stockholm, har tagit det förslaget ett steg vidare och vill erbjuda alla ett ”eget rum på nätet”.

Bloggar: Birgitta Rydberg, Christer Sörliden, Rasmus Jonlund, Kristina Palmgren, Tommy Rydfeldt, Martin Johansson, Christer JonssonUlrika Falk, Peter Andersson m fl.

Media: DN, SVT

Annonser

Vem har inte råd med jämlik vård?

Tongivande rödgröna välfärdspolitiker har skrivit en debattartikel i SvD där man ställer jämlik vård mot vårdens framtida finansiering. Man vill göra gällande att ett gäng borgerliga olyckskorpar (men var det inte SKL?) som siar om framtida problem med välfärdens finansiering är fel ute och att det istället handlar om ett försåtligt sätt att tumma på jämlikhetsmålen i vården. Jag förstår inte.

En fundamental princip för, jag vågar påstå, alla i vårt land är frågan om allas lika värde och därmed rätt till de vårdresurser som behövs när de behövs. Att försöka skjuta in en kil mellan de rödgröna och alliansen är fruktlöst och leder inte till mer än till allmänt dåligt debattklimat. Vänstern har inte mer legitima skäl än alliansen att hävda kravet på jämlik vård.

Därmed inte sagt att vården är jämlik. Det finns stora ojämlikheter mellan olika befolkningsgrupper. Detta beror inte på att resurser fördelas orättvist utan på kulturella och socioekonomiska faktorer. Men tvärtom vad de rödgröna påstår så har valfrihetsreformer och fri etableringsrätt betytt mer för att fördela om vårdkonsumtionen till förmån för lågkrävande grupper än vad tidigare röda majoriteter lyckats åstadkomma.  Vårdval Stockholm har medfört 35 nya husläkarmottagningar, de flesta av dessa har etablerats i s k utanförskapsområden. Varför? Jo, naturligtvis för att det finns ett oförlöst behov som det tidigare planekonomiska systemet inte lyckades identifiera. Det handlar inte om russinplockande.

I artikeln så görs ett viktigt tillkännagivande; det är inte brist på resurser som är problemet. Kan man därmed sluta sig till att planerna på rödgröna skattehöjningar i vården är avskrivna?

Debattörerna föreslår tillsättandet av en hälsokommission och en innovations- och produktivitetsdelegation. Att satsa mer på folkhälsan och att öka produktiviteten är bra. Viktiga mål för vården men inte heller det blockskiljande. Återigen handlar det om trovärdigheten i strategin, själva genomförandet.  En kommission och en delegation. Kanske.

Bloggar mest gör rödgröna själasörjare: Peter Andersson uppehåller sig mest kring den påstådda kontroversen om jämlik vård, brydd över att moderaterna försöker stjäla begreppet. Ulrika Falk trotsar debattörerna och för ändå in frågan på skattenivåer. Högberg gör sin sammanfattning av den rödgröna politiken; gräddfil passar bara till sill. Moberg illustrerar med ett klipp från Galenskaparna från den tid då vårdens största problem var tillgängligheten. HBT-sossens inlägg handlar om att Stockholms läns landsting behöver en HBT-strategi. Andersson på Kungsholmen (c) anlägger kraftfull moteld.

Idag, torsdag, skriver Vårdföretagen en replik och hävdar, inte oväntat, att valfrihetsreformerna har varit ett viktigt steg mot ökad jämlikhet i vården.

Heltidskrav på deltidsarbetstid en rosendröm

De rödgröna går på en spännande kontrakurs med varandra genom socialdemokraternas upprepade krav på lagstadgad heltid samtidigt som miljöpartiet och vänstern ställer krav på minskad arbetstid. Det verkar läge för en kompromiss, nästan som deltid fast på heltid. Inget behov av folkomröstning här inte. Frågan är bara hur det ska fungera i praktiken.

Harriet från Norrtälje, fick chansen att ventilera frågan med Mona Sahlin i morgonsoffan och utbrast till slut konfunderad ”du fattar inte hur det fungerar”. Hennes dilemma var att om någon av hennes arbetskamrater ville gå upp på heltid så innebar det att hennes deltid försvann. Inte så svårt att fatta. Arbetsuppgifterna tar ju inte längre tid bara för att man gör de på heltid istället för deltid. Snarare tvärtom.

I Grekland gav man sig själv både en och två extra månadslöner, sänkte sin pensionsålder, struntade i att betala in skatten. Konsekvensen blev att landet nu är bankrutt. Är det den framtiden de rödgröna vill skapa? Kanske med undantag av skatten då, i Grekland sitter uppenbarligen inte sexigheten i viljan att betala skatt.

Av många egendomliga stödbloggningar för Monas lagkrav på heltid så tar ändå Ola Möllers priset. Han avfärdar Harriet med att hon inte är nationalekonom och därför inte fattar. Det har utlöst en bisarr diskussion om vem som har den rätta akademiska bakgrunden, Mona eller Harriet. Men behövs det verkligen akademiska meriter för att förstå att 75% arbetstid inte kan ge 100% lön utan någon annan måste skjuta till pengarna?

Mark Klamberg, Johan Ingerö och PopHöger har också svårt att förstå. På Facebook har det skapats en stödgrupp för Harriet från Norrtälje.

Media: AftonbladetSvD,

Första april två gånger samma år

I dagens morgontidningar har någon som heter Mats Roslin köpt en helsida på premiumplats för att torgföra åsikten att skatterna ska höjas. Roslin ventilerar en gammal marxistisk tanke att alla pengar tillhör staten, de kommer ju från Riksbanken (!), och därför är skattesänkningar egentligen stöld från det allmänna. Stoppa skattesänkarfesten är han stridsrop. Annonsen är något för mångordig, för dyr och för stollig för att bara kunna avfärdas som ett skämt. Nästan så man anar en misslyckad antikampanj regisserad av Svenskt Näringsliv.

Lite längre in i tidningen kan man läsa om nya skatter från de rödgröna; höjd bensinskatt med 49 öre/kilometer, övervinstskatt (gammalt klassiskt begrepp åter till heders) på elbolag och att förmögenhetsskatten återinförs. Det är när jag läser om förmögenhetsskatten jag måste kolla datumet på tidningen igen. Denna totalt misslyckade och orättvisa skatt vill de rödgröna nu återinföra, mer av nostalgiskäl än av sunt ekonomiska får man anta för intäkterna är små och de negativa konsekvenserna förödande.

Man räknar med att ända upp till 500 miljarder kronor flyttades utanför Sveriges gränser för att undvika förmögenhetsskatten.  Pengar som behövs som investeringar i Sverige. Dessutom så införde sossarna ett skattefrälse för de riktigt rika som t ex HM:s och Ikeas grundare. Ägare av sk onoterade aktier undantogs och på så vis kunde familjen Persson, Kamprad helt slippa förmögenhetsskatt. Djupt orättvist.

Orättvis är också skatten i så måtto att många gamla har sin förmögenhet i form av ett avbetalat egnahem eller fritidshus. Det kan man inte flytta utomlands för att undvika skatt. På så sätt slår förmögenhetsskatten bara mot vanliga människor medans de riktigt förmögna slipper undan.

Nu pratar de rödgröna om att skatten ska tas ut på konsumtion eller på annat sätt, men hur? Kanske visa upp sin deklaration när man handlar för att få reda på priset? Ännu en fråga som skjuts på framtiden.

Media: AB, Expr, DN, SvD

Bloggar: Altenberg, Björklund, Larsson, Liberala Anna, Den hälsosamme ekonomisten, Seved Monke

Rödgröna bloggare är idag upptagna med att analysera dagens Tobleroneindex.

Prassel, prassel

”Allt vad du gör kan jag göra bättre”. Hur var det den gamla slagdängan ljöd? Nu satsar de rödgröna 12 miljarder MER än Alliansen på välfärden. Förutom den vanliga uppräkningen av Alliansens alla missgrepp så innehåller dagens förslag i SvD få nyheter.

I förslaget upprepas åter löftet om att höja skatterna för ”de med goda inkomster”.  Det motiveras av stora behov av välfärd dock ges inga exempel annat än att kvaliteten ska bli bättre. Ökad personaltäthet, fortbildning och kompetensutveckling heter receptet. Totalt beräknas ”välfärdssatsningen” generera 10–15000 jobb dvs ca 1 miljon per jobb. Inte illa.

Så mycket mer än prasslande med sedelbunten innehåller inte de rödgrönas utspel.

Jublande bloggare: Westerholm, Högberg, Ulvenlöv. Inte helt invändningsfria: Haddad, Böhlmark, Andersson

Rödgröna tåg mest blå dunster

Nu ifrågasätts de rödgrönas tågsatsning (bl a DN, Svd). Miljövinsterna är högst diskutabla, finansieringen bygger på lån i den mån den inte täcks av kilometer- och trängselskatter. Även de utpekade sträckningarna gör en förvånad; korta stumpar mellan glest befolkade områden. I Göteborg bygger man tåg till flyget !?

För att få en tågsatsning att gå hem, oavsett vem som står bakom, så måste det finnas ett starkt resandeunderlag. En diskussion om detta saknas helt i de rödgrönas förslag. I Frankrike storsatsar man på tåg men där är det godstrafiken som får gå före. En lysande strategi som borde kunna kopieras i Sverige. Det är ändå i godstransporterna ekonomin och de stora miljövinsterna finns att hämta. Då skulle tågsträckningarna utgå från våra industriella centra i Dalarna, Bergslagen, Värmland och Småland snarare än rosengröna drömmar om att få tuffa tåg ute i glesbygden. Nu blir det mest blå dunster om politisk kraft och vilja.

Bloggar: Brihed, Runo, Lindholm, BjernegårdPersson, Ankersjö, Bodström, Westerholm

Infrastrukturell kortslutning i Stockholm

De rödgrönrödas beslut att hänskjuta frågan om Förbifart Stockholm till en kommande folkomröstning är en förfärande uppvisning i politiskt maktspelande på bekostnad av medborgarnas bästa.

Sahlins och hennes rödgröna kamrater har skapat en demokratisk kortslutning av monumentala mått som i mycket liknar kärnkraftsdebatten för 30 år sedan. Där vändes en maktpolitisk låsning till en blåsning som svenska folket lider av ännu denna dag.

Förslaget rundar det kommunala självstyret och riskerar göra redan existerande trafikpolitiska överenskommelser till trätofrågor igen för årtionden framåt. Resultatet är trafikkollaps, både på vägarna och på spåren. Förlorare är vi alla. Hur kunde det gå så illa?

Per Altenberg har i flera bloggar analyserat beslutshaveriet och dess konsekvenser. Lotta Edholm påpekar att politiker faktiskt är utsedda beslutsfattare. Per Petterson skriver träffande om ”en förbifart runt självstyret”. Seved Monke bloggar idag om den hotande trafikkollapsen.

”De rödgrönas förslag att tvinga på stockholmarna en folkomröstning om Förbifart Stockholm är en absurditet i strid mot grundlagen”, anser professor Folke Johansson. Staffan Thorsell i DI kallar en folkomröstning för ”en utväg för politiska smitare”.  I dagens SvD dömer Leif Lewin, professor i statskunskap, ut agerandet som ett sätt att smita från ansvar.  Peter Andersson, proffsbloggare (s) beskriver istället folkomröstningen som en kraftfull offensiv för Stockholms infrastruktur.