Category Archives: Allmän politik

Den svenska modellen – en monopolistisk våt dröm

Den svenska modellen. Vad är det för något egentligen? Socialdemokrater talar oftast om denna så heliga modell med darr på rösten. Man förstår att det ligger mycket känslor nedplöjda i konceptet. Nu drar man till strid i en tänkt konflikt, modellen är i fara och med den hela den svenska välfärden. Delar av Alliansen är ivriga att framhäva att de minsann också försvarar den svenska modellen. Men varför det? Liberalerna kräver ett omtag av politiken och det av goda skäl.

Hela modellen är driven ur en tanke att de stora besluten ska tas av så få parter som möjligt och som medborgarrepresentant ska bara ”rörelsen” finnas. Den svenska modellen är i grunden en monopolliknande maktstruktur.

På bostadsmarknaden har Hyresgästföreningen tagit som sin uppgift att förhandla fram hyrorna för alla hyresgäster oavsett om man medlem eller ej. Den svenska modellen. Monopol.

På arbetsmarknaden har facket tillsammans med arbetsgivarna påtagit sig uppgiften att förhandla fram löner och villkor för hela arbetsmarknaden. Den svenska modellen. Monopol.

Sedan 50-talet har skattetrycket ökat dramatiskt. Mer än hälften av människors inkomster kanaliseras idag genom det politiska systemet. Genom att ”socialisera ” människors inkomster har man också socialiserat en stor del av tjänsteproduktionen att utföras i offentlig regi. Den svenska modellen. Monopol.

Resultatet är en totalt dysfunktionell bostadsmarknad, en arbetsmarknad som systematiskt utestänger stora grupper från ett vanligt arbete, en överbeskattad tjänstemarknad som tvingat fram ett gör-det-själv samhälle och en allmän föreställning om att det är samhällets, ”det starka samhällets”, ansvar att ta hand om varandra, inte längre individens. Den svenska modellen är att tacka.

Den svenska modellen är en uttjänt modell för en annan tid som innebär en frihetsinskränkning för det stora flertalet. De som står utanför medlemsorganisationerna och de som idag är utan bostad, arbete eller utbildning lämnas i sticket.

Alliansen genomförde under sin regeringsperiod en rad reformer – RUT, Lagen om valfrihet, privatiseringar, skattesänkningar – i syfte att försöka rätta till de allvarligaste bristerna. Reformer som socialdemokraterna nu gör sitt bästa för att skrota. Men problemet är att den monopolliknande modellen i sig befäster strukturella fel i vårt samhälle.

Som liberal är jag genetiskt kodad att bekämpa monopol och maktkoncentration varhelst det förekommer. Den svenska modellen har kommit att utvecklas till en monopolistisk våt dröm. Det var säkert inte tanken men så är det. Modellen behöver inte utvecklas, den behöver skrotas.

Media: Expr, SsD

Sätt Sjöstedt i skolbänken

Gårdagens uppgörelse om vinsterna i välfärden är chockerande. Det röjer både en djup misstro till privat företagande och en djup okunskap om grundläggande marknadsekonomi. Bakom Sjöstedts paroller om att stoppa vinstuttagen i välfärden döljer sig tanken att det egentligen bara är oegennyttigt arbete som är hederligt. Allt annat är moraliskt tvivelaktigt.

Att driva företag är suspekt, särskilt suspekt är att driva välfärdsföretag. De drivs med dunkla motiv och ägarna tar varje chans att sno sina kunder och uppdragsgivare på pengar. Varje vinstkrona tas från någon annan och vanföreställningen är att vinsterna fördyrar välfärden.

Men det är ju samma skolpeng, vårdpeng, äldrepeng som betalas vare sig det är är privat eller offentligt driven verksamhet. Vinsterna skapas genom att man driver verksamheten på ett annat, bättre sätt. Och det finns inga forskningsresultat som visar att privat drivna verksamheter håller sämre kvalitet än sina offentliga konkurrenter. Vinst är i marknadsekonomin normalt ett kvitto på god kvalitet men tolkas av de rödgröna som motsatsen.

Över 160000 människor som jobbar i privata välfärdsföretag har nu anledning att oroa sig över hur det ska bli med deras arbetsplats, över 17000 företagare hur det ska bli med deras företag och leverbröd.

Den svenska välfärden har genomgått – och genomgår – en unik förvandling.  En mycket stor del av denna utveckling kan härledas till privatiserings- och valfrihetsreformer som alliansen sjösatt under sin tid vid makten. Utan de privata företagen så hade svenska folket erbjudits en välfärd med färre alternativ, lägre kvalitet och till en högre kostnad.

Lyckligtvis så innebär det parlamentariska läget att förslaget inte obehindrat kan passera Riksdagen. Och även om förslaget skulle passera så läggs det i en utredning som först 2016 ska presentera hur förslaget rent praktiskt ska genomföras. Det ger möjligheter för alliansen och eventuella rödgröna skeptiker att mobilisera moteld. Här krävs informationsinsatser av folkbildningskaraktär. Företagens roll för välfärden måste bli tydligare och på vilket sätt vinst bidrar till att höja kvalitet och leveransförmåga.

Sjöstedt har skickligt gjort frågan om vinster till en moralfråga och dömer ogenerat ut en hel bransch. Så kan man bara göra om man inget förstår. Men svenska folket har väldigt mycket att förlora om uppgörelsen om vinstbegränsning går igenom. Sätt Sjöstedt och hans vänner i skolbänken!

Media: DN, SvD, AB, Expr
Bloggar: Skjöldebrand, Sivert, Rasmus

Simsalabimpolitik

Socialdemokraternas mål är att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Det är väl gott och väl. Alla partier vill ha låg arbetslöshet men socialdemokraterna vill det särskilt mycket.  Det behövs ca 250 tusen nya jobb för att Sverige ska kunna tävla om Europas lägsta arbetslöshet. Eller 250 tusen färre arbetslösa. Socialdemokrater har alltid velat trolla med siffrorna. Minns den systematiska förtidspensioneringen av en halv miljon människor inför valet 2006.

Med förslaget om obligatorisk gymnasieutbildning så trollas i ett slag nästa hela ungdomsarbetslösheten bort. Många elever i grundskolan går inte ut med fullständiga betyg och gymnasiebehörighet. Ofta går de en säker arbetslöshet till mötes. Ca 22 tusen elever med ej fullständiga betyg försvinner här bort från statistiken.

I gymnasiet så hoppar nästan 30% av alla elever av innan de fullföljt sina studier. Många av de har bara arbetslöshet att se fram emot. Med obligatoriskt gymnasium är det inte längre tillåtet att hoppa av. Eleverna tvingas kvar i skolan även om man inte längre deltar mentalt. Ytterligare 100 tusen bort från statistiken.

I dagens Regeringsförklaring kom besked om att Fas 3 ska avskaffas, det berör 35 tusen personer. Under några härliga dagar så har ca 150 tusen personer försvunnit bort från arbetslöshetsstatistiken. Simsalabim!

Bloggar: Rasmus
Media: DN3DN, SvD, AB, Expr, DN2,

Eftervalsblues

Så bytte makten färg utan att en enda riktig vinnare kunde skönjas bland de etablerade partierna. Vinnarna befanns istället i båda ändarna av den politiska normalkurvan vilket är en tydlig signal om att politiken i Sverige i och med valet 2014 inte längre är normal.

Moderaterna och Folkpartiet gör historiskt dåliga val. Sverigedemokraterna blir tredje största parti och samlar med Fi ihop nästan en miljon röster; lika många som FP, C och KD tillsammans. Att väljarna skickat en tydlig missnöjessignal till de etablerade partierna är alldeles tydligt. Den traditionella politiken fångar inte upp de frågor som bränner i medvetandet hos många väljare.

Att Moderaterna skulle backa var väntat men att även Folkpartiet backar är en stor besvikelse. Det kändes inte så ute i asfalten. Jag hade nog trott att vi skulle fånga upp en hel del av de vilsna Moderaterna men de verkar helt enkelt ha passerat förbi utan att stanna för gå.

Att Folkpartiet har tappat sin profilfråga skolan till Socialdemokraterna är säkert en viktig förklaring och det kunde inte balanseras av ett starkt feministiskt, borgerligt budskap. Folkpartiets politiska framtoning tycker jag har breddats och blivit bättre än den var inför förra valet men att helt bortse från politikens innehåll som förklaringsfaktor vore naivt. Skolpolitiken är vår största tillgång och samtidigt akilleshäl. Det ska bli intressant att följa mina partikamraters eftervalsanalys. Förträngningsmekanismen är väl utvecklad bland trogna Folkpartister som varit på långsam nedgång sedan 80-talet.

En tröst är att inte heller V eller MP lyckades särskilt bra. V:s ensidiga budskap om att inte sälja ut välfärden betalade sig inte. MP:s fjäskande på slutet för alla som kunde tänkas rösta för MP straffades.

Triangulering och bristande kommunikation är vad jag ser som viktigaste förklaring till valförlusten. Trianguleringens idé om att lägga sig så nära sin motståndare som möjligt blir bara ett eländigt taktiserande som skymmer partipolitikens konfliktlinjer för väljarna och antagligen även medfört att partierna tappat fokus på vad folk i gemen faktiskt funderar på. En miljon missnöjesröster på ytterkanterna talar för det. Triangulering gör det också svårt att kommunicera unika skillnader partierna emellan eftersom hela idén är att försöka balansera ut dessa.

Att väljarna velat rösta bort den Allians som lotsat Sverige praktiskt taget omärkt igenom en av vår tids värsta finansiella kriser, som gett väljarna mer pengar i plånboken samtidigt som resurserna till välfärden ökat, som genomfört en historisk frihetsreform genom vårdvalet, som totalt förändrat svenska folket attityd till svartjobb genom RUT, som ökat antalet sysselsatta och minskat antalet förtidspensionerade är en psykologisk gåta men som jag framför allt tror kan tillskrivas bristande kommunikation. Stora förändringar måste pedagogiskt förklaras, motiveras, och resultatrapporteras om och om igen. Där har Alliansen totalt misslyckats.

Reinfeldts avgång betyder att ett nytt kapitel skrivs i Alliansens historia. Med sin självklara ledare på avveckling är Alliansen kraftigt i gungning men det är för tidigt att helt skrota projektet. Kritiken av den cementerade blockpolitiken har framför allt kommit från Socialdemokraterna, naturligtvis för att den med sådan kraft stängt ute socialdemokratin från maktens centrum. Men så länge som människors politiska värderingar cirkulerar kring två så tydliga motpoler som antingen tron på individens företräde framför kollektivet eller kollektivets företräde framför individen så kommer det finnas behov av realpolitiska konstellationer som speglar dessa preferenser. Idén om att kunna samla flera partier under samma hatt för ett mer ordnat samarbete över tid är inte död i och med Reinfeldts avgång även om den kanske nu tar paus ett tag.

Sverige behöver förändring, var oppositionens mantra under valrörelsen, och sannerligen får vi nu det. Från att vara ett av världens bäst skötta länder kastas vi nu in i ett parlamentariskt kaos. Ingen given majoritet, inga givna koalitioner. Löfvens besked om att Sjöstedt inte får vara med var ett viktigt besked. Det stänger dörren till V:s krav på inskränkningar i valfrihet och ett privat näringsliv i välfärden. Det är nog en förutsättning för att kunna forma en handlingskraftig regering med andra än de rödgröna men frågan är om det räcker.

Folkpartiets och Centerns tydliga besked om att det nu är oppositionsrollen som gäller är logiskt. Det är Löfvens och de rödgrönas ansvar att bilda en handlingskraftig regering. Hade Reinfeldt vilat en aning på hanen så hade ett nyval legat snubblande nära som alternativ. Det är svårt att se hur de borgerliga mittenpartierna kan samsas med MP i en eventuell regeringsbildning. Nu tror jag mer det handlar om hur länge Löfven kan hålla ut och hur dyrt han vill betala för makten. I längden kommer mittenpartierna naturligvis ta sitt ansvar som man alltid gjort. Det förtjänar att påpekas att FP, C och KD tillsammans med S har egen majoritet.

Media: DN, DN2, SvD1, SvD2,, AB, Expr, DN3,
Bloggar: Rasmus, Jesper, Sivert, , Martin, Fredrik, Bjereld, Edholm,

Valet 2014 – ett ideologiskt val

Jenny Madestam – hur har hon kommit att bli ett statsvetenskapligt sanningsvittne i media? Hennes analyser innehåller sällan något originellt och färgas allt för ofta av hennes personliga sympatier.
Nu klagar hon över bristen på ideologi i valkampen, i själva verket en medveten mörkning av politikerna hävdar hon i DN Debatt, och fyller på med en alldeles egen sammanfattning av de två blockens ideologi. Där lyckas hon med konststycket att få Socialdemokraterna att framstå som de som vill skapa större frihet för individen än Alliansen. Alliansens frihet ligger bara på individnivå men inte på samhället i stort.

Möjligtvis i dina drömmar, Jenny men för de flesta borgerliga väljare så var det bristen på frihet i det socialdemokratiska samhällsbygget som var huvudmotivet till att Alliansen bildades en gång. Syftet var att en gång för alla bryta udden av det socialdemokratiska ”frihetstänkandet”.

Faktum är att på valets marknivå så pågår en väldigt tydlig ideologisk kamp. Här har vi ett politiskt alternativ som står för valfrihet och ett annat som i olika grad vill stänga till valfriheten. Möjligtvis har denna kamp inte nått de eteriska nivåer där Madestam vistas men på asfaltnivå är detta uppenbart. Valet 2014 är ett djupt ideologiskt val mellan personlig frihet och politisk överhöghet.

Därför Folkpartiet i riksdagsvalet 2014

Skolan
Att reformera skolan är Folkpartiets huvudfråga. Kunskap och utbildning, antingen kunskapen sitter i händerna eller i huvudet, är absolut avgörande för individens möjligheter att fritt kunna välja sin framtid. Klassresan börjar i klassrummet. Stora förändringar har genomförts men stora förbättringar återstår.
Läraryrket måste bli mer attraktivt. Utan bra lärare blir det ingen bra skola. En rejäl satsning på att höja lärarnas löner är grunden för vår politik. Bättre lärarutbildning, större befogenheter och mer ordning och reda i klassrummet, minskad rapportering och administration gör också lärarens arbete mer fokuserat på lärandet. Tidigare betyg och att staten tar över ansvaret för skolan är också vägar till en bättre skola.

Feminism utan socialism
Folkpartiet är alternativet för dig som vill ha mer feministisk politik men ogillar socialism modell Fi och Vänstern. Vi vill lyfta lönerna i kvinnodominerade branscher och stänga lönegapet mellan män och kvinnor. Karriärstjänster i förskolan, vården och äldreomsorgen, på samma sätt som vi gjort i skolan, gör att vi kan lyfta lönen för förskolelärare, sjuksköterskor, barnmorskor och omsorgspersonal. Erfarenhet och utbildning måste löna sig även för kvinnorna i offentlig sektor.
Mer jämställt uttag av föräldrarförsäkringen genom en tredje öronmärkt månad samt fördubblad jämställdhetsbonus, ja till en samtyckeslag och hårdare straff för kvinnomisshandel är andra viktiga Folkpartikrav. Vi säger ja till vinster i vården eftersom det ska vara möjligt att tjäna pengar på sitt företagande även i kvinnodominerade branscher.

Mångfald och valfrihet
Mångfald är svaret på att människor är olika och har olika behov. Mångfald betyder att fler kan välja det äldreboende eller den vårdcentral som de tycker är bäst. Valfrihet innebär att makten flyttas från myndigheter till medborgare. Valfrihet ska finnas på alla områden där det är möjligt.
Mångfald i välfärdssektorn är också en jämställdhetsfråga, eftersom det innebär att det bli lättare att byta arbetsgivare, göra karriär och starta eget också i kvinnodominerade yrken. Enskilda alternativ driver på kvalitetsutvecklingen även i kommuner och landstings egna verksamheter. Vi måste ställa samma höga krav på kvalitet, oavsett om det är kommun, landsting, en ideell förening eller ett privat företag som utför vård och omsorg.

Stäng inte dörren till valfriheten i valet 2014!

#därförfolkpartiet
Därför Folkpartiet i landstingsvalet hittar du här.

Vi behöver mer feminism, inte socialism.

Igår var det Folkpartiets dag i Almedalen och Björklund höll ett av sina bästa tal någonsin. Det vävde ihop sunt liberalt tänkande kring ekonomi och tillväxt med sociala ambitioner för välfärden. Det finns alltid en uppgift för liberaler att visa på den underliggande ekonomiska ekvationen som förutsättning för ambitioner i välfärden. Det är tillväxt och utveckling i vår ekonomi som skapar utrymme för välfärdsförbättringar, inte drömmar. 

Björklunds röda tråd handlade om feminism och kravet på bättre jämställdhet. Folkpartiet har tagit feministiska initiativ i över 100 år och nu tar vi ytterligare några viktiga steg för att jämna ut skillnaderna mellan könen. Genom att lansera en karriärreform i vården och förskolan på liknande sätt som förstelärare är i skolan så ges möjlighet till individuell löneutveckling. Det är mer handfast feminism, där ambition och utbildning måste löna sig även i kvinnodominerade yrken, än vänsterns politik som bygger på att löneskillnader är av ondo.

Sverige behöver inte mer vänster i välfärden, Sverige behöver mer feminism utan socialism!

Media: DN, AB, Expr