Category Archives: Konsumentpolitik

Stärk konsumentskyddet i välfärden

Medborgarskyddet för välfärdstjänster är svagt i Sverige. Vad händer om en skola behöver läggas ned, om en operation upprepade gånger blir flyttad eller försenad, om äldreomsorgen är dåligt utförd, hur får man reda på vilka stödinsatser har man rätt till i skolan mm? Det finns behov av ett stärkt medborgarskydd och i en debattartikel i Dagens Industri föreslår Svenskt Näringsliv en statlig utredning för att utreda detta närmare.

Skyddet för medborgaren – eller konsumenten som det ju egentligen handlar om – i välfärdsmarknaden är verkligen inte särskilt utbyggd. Där gäller fortfarande att hålla sig väl med den personal som tar hand om gamla mor eller just ska operera någon del av din kropp. Valfrihetsreformer har gjort det möjligt att rösta med fötterna och välja en alternativ utförare men i många mindre kommuner finns inte den möjligheten då befolkningsunderlaget helt enkelt är för litet.

Jag kan tycka att man kan gå ett par steg längre än vad Svensk Näringsliv föreslår. Det vore inte orimligt att man byggde ut konsumentlagen att gälla i välfärden på samma sätt som i ”övriga” marknaden. De konsumenträttigheter vad gäller produktansvar, garantiåtagande, återköp, reklamation, marknadsföring mm som stipuleras borde kunna överföras till välfärdsmarknaden. Samma konsumentskydd borde kunna gälla där som i övrigt.

Ett starkare skydd för den enskilde i samband med tillhandahållande av välfärdstjänster är en viktig pusselbit för att stärka kvaliteten i välfärden. Det är dags för nästa steg i välfärdsbyggandet.”

Det är bra, det är dags för ett nytt steg i välfärdsbyggandet. Bygg ut konsumentskyddet att gälla även offentligt finansierade välfärdstjänster, oavsett om offenligt eller privat utförd. Det kommer höja kvaliteten i välfärden.

Jag har själv bloggat om detta tidigare här.

 

 

Annonser

Riskkapitalfrossa

Folkpartiets Jan Björklund föreslår ett förbud för riskkapitalbolag i vård- och omsorgssektorn. Jag tycker det är ett egendomligt utspel. I mina ögon helt emot liberala principer och vad marknadsekonomi står för.
Allt kapital i den privata sektorn är riskkapital så det är svårt att ha några synpunkter på om vissa företag består av ful- eller finkapital. Privata företag står för en betydande del av vården och min förhoppning är att detta kan utvecklas framöver. De bidrar till en hälsosam utveckling av branschen, till en större mångfald och att skapa valfrihet för både patienter och anställda.

Pengar luktar som bekant inte, det gör däremot dålig verksamhet. Viktigare är därför att ha synpunkter på verksamheterna och hur de drivs. Det gör vi genom att bygga upp bättre kompetens i beställar- och upphandlingsledet, genom att bygga ut traditionella marknadsövervakningsmekanismer, genom att fokusera ännu mer på kvalitet och patientens upplevda nytta samt genom att fortsatt flytta makt till brukarna genom LOV m fl.

Långsiktighet och kvalitet kan säkerställas genom att vi utvecklar befintligt regelverk, inte förbud. Man kan tänka sig att företag som ger sig in i skolsektorn tvingas visa upp finansiella säkerheter så att eleverna kan garanteras en skolgång igenom ett helt stadium. Genom hembudsklausuler kan man eliminera möjligheten till att välfärdsbolag blir en handelsvara. SKL och andra landstingskommunala samarbetsinstanser borde man kunna driva en hårdare utveckling av upphandlings- och uppföljningskompetens. En tillståndsmyndighet, som är del av FP:s förslag, är ett sätt att noggrannare pröva nya aktörer men finns inte det redan?
Jag har i andra sammanhang propagerat för samma konsumenträttigheter och lagstöd i den offentligt finansierade välfärdssektorn som i den ”vanliga” marknaden. Det vore inte helt fel att kunna reklamera dåligt utförda välfärdstjänster på samma sätt som man kan reklamera ett dåligt utfört hantverksjobb.

Här borde Folkpartiet kunna gå före genom att vara lite innovativa och faktiskt utveckla välfärdsmarknaden, inte bara stå på hälarna. Regleringar behövs för att tygla en otyglad marknad men att förbjuda riskkapitalbolag i välfärdssektorn är ett dumt förslag.

Media: SvT, DN1, DN2Dagens Medicin, Dagens Samhälle, FP, SvD
Bloggar: Anna Starbrink, 1, HÅ2

Konsumentskydd i välfärdssektorn – finns det?

Frågan om vinst eller ej i välfärdssektorn engagerar. I DN igår så kritiserar Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström socialdemokraternas vägval. Förutom berättigade invändningar mot de mycket kraftfulla etableringsinskränkningar som de förespråkar reser han kravet på ett stärkt konsumentskydd inom välfärdssektorn.

Inom andra sektorer finns mycket väl utmejslade lagar och regler för produkt- och producentansvar. Det finns ett särskilt Konsumentverk och en Konsumentombudsman med uppgift att bevaka och säkra konsumentens ställning. Dock gäller det inte den offentligt finansierade välfärdssektorn som helt saknar sådant konsumentskydd.

Jag tycker därför det är ett mycket bra och rimligt krav att stärka konsumentens och brukarens roll i välfärdssektorn. Att utveckla konsumentskyddet till att även omfatta skattefinansierade tjänster, för det är tjänster vi framförallt talar om, vore ett naturligt nästa steg i omdaningen av vår offentliga sektor och ambitionen att ytterligare flytta makten till medborgaren. Dessutom är jag övertygad om att ett utvecklat konsumentskydd är en grundsten för en systematisk förbättring av kvaliteten av våra välfärdstjänster vilket ju är det primära.

Bloggar: LO, DHE, ,

Trafikförsäkringsföreningens chockavgifter

Den som någon gång kryssat runt efter billiga flygbiljetter har kanske också någon gång sorterat listan så att de dyraste biljetterna kommer upp först. Om du inte gjort det, gör det. Du kommer garanterat bli förvånad. En resa Stockholm – Barcelona kan då kosta 162 354 kronor men då får man också 3 eller 4 byten på köpet. Mycket flyg för pengarna s a s.

Just det resealternativet blir säkert ingen bästsäljare. Strängt taget är det betydelselöst, det är en fantasiprodukt och existerar knappast annat än som digital fiktion. Men ponera att ”produkten” bildade bas för en avgift för obetald eller försenad betalning. Om du missat betalningen med några dagar så baseras straffavgiftens storlek på den där resan för 162 tusen kronor. Du skulle säkert ta dig för pannan.

Men precis så ser Trafikförsäkringsföreningens* avgiftsstruktur ut. Ett exempel; jag fick för några år sedan en straffavgift för en obetald premie i samband med ett ägarbyte som baserade sig på en trafikförsäkringspremie som kostade 62 500 kronor/år. Alltså bara trafikförsäkringen.

Efter ett undrande samtal med föreningen om produkten verkligen existerade i sinnevärlden fick jag besked om att produkten visst existerade och en hänvisning till reglementet: ”Avgiften får vara tio procent högre än den högsta tillämpade premien på marknaden.” Dessutom svaret att frågan är rättsligt prövad och helt i sin ordning. Bara att betala och glömma m a o.

Men jag fick anledning att åter fundera på frågan häromdagen när jag i ett helt annat sammanhang fick ett utdrag från Kronofogden över en stackars dålig betalares skulder. Bland alla småslattarna så framträdde en extrempost; Trafikförsäkringsföreningen. Personen var skyldig föreningen inte mindre 273 806 kronor. En fullkomligt ofattbar summa. Om den dessutom är baserad på en fiktion så är det inget annat än en skandal.

Ett samtal med sagde person bekräftade mina misstankar. En missad avställning av en bil hade lett till en jätteavgift som naturligtvis inte kunde betalas. Som ledde till nya avgifter osv osv. Naturligtvis drabbar detta också människor som redan från början ligger i brygga. Hur skulden sen bara rullar på, helt okänsligt, gränsar till ren förföljelse.

Trafikförsäkringsföreningen måste se över sin avgiftsstruktur. Ett rimligt krav är att man måste kunna visa att det funnits en köpare av produkten för att kunna hävda att ”det är den högst tillämpade premien” på marknaden. Det får ju inte bli som den där resan till Barcelona för 162 000 kronor. Den finns ju inte. Verkliga avgifter får inte baseras på utopier.

*Trafikförsäkringsföreningen har ett gott uppsåt. De ger ersättning till de som drabbats av en skada i en trafikolycka där okända, oförsäkrade eller utländska motorfordon varit inblandade. 

Mångfalden, inte vinsterna problemet

Vinster i välfärdssektorn är en fråga som skapar huvudbry för kollegorna på vänsterkanten. Får de finnas eller inte. Nu har Dagens Samhälle i och för sig visat att vinsterna i välfärdssektorn är, om inte obefintliga, så åtminstone beskedliga. Men den politiska debatten handlar sällan om det faktiska sakläget utan om hur vi upplever den. Just nu upplever den rödgröna sidan vinsterna som besvärande.

Idag skriver Ardalan Shekarabi (S) på DN Debatt om olika sätt att hantera vinstfrågan. Hans förslag är en ny modell som innehåller både möjligheter till tydligare kvalitetskrav, vinstutdelningstak och förbättra möjligheterna för kommuner och landsting att gynna non profit-alternativen.

Det sistnämnda kravet är det mest intressanta. Alla är nog överens om att konkurrens gynnar ”kunderna” men konkurrens kräver mångfald. I många andra länder har man vinstförbud men det är oftast historiskt betingat av en mycket stark ideell sektor. Det saknas i Sverige.

Av konkurrens- och mångfaldsskäl finns det därför starka motiv till att försöka hjälpa fram idéburna organisationer i välfärdssektorn. Att den kan stärkas genom att helt enkelt ställa krav på det vid upphandingar är tilltalande.  Även de ideellas egen organisation, Famna, har också krävt förändringar av LOU. Shekarabi hävdar nu att det är fullt möjligt inom ramen för befintlig EU-rätt.

Det gör ju inte att vinsterna försvinner men det är kanske lättare att smälta finvinster framför fulvinster.

Bland andra bloggar värda att nämna lanserar Lennarts Tryckeri idén om att bygga in återbetalning av övervinster – cash back i avtalen, medan Högberg noterar inkonsekvensen i den totala acceptans som gäller för alla behandlingshem som i princip samtliga är privat drivna. Den hälsosamme ekonomisten ser även han möjligheterna till en starkare ideell sektor. 

Uppdatering 8/10: Lena Sommestad har skrivit en intressant blogg i polemik med min. Jag har svarat på hennes invändningar i kommentarsfältet på hennes blogg.  http://lenasommestad.wordpress.com/2012/10/07/finns-det-skillnader-mellan-valfardsmarknaden-och-andra-marknader/

Fler kommentarer: DN, Prärietankar, SvD, GP, Dick Erixon, Lena Sommestad, DN2

Ett köttfritt pekfinger

Miljöpartiet envisas med att lägga förslag om köttfria dagar i olika politiska forum. Likt en idisslare stöts förslaget upp i omgångar. I landstinget i Stockholm har man ett flertal gånger motionerat om att införa obligatoriska vegetariska dagar i vården. Häromveckan lanserades förslaget även för Stockholms kommunala skolor.

Det står naturligtvis vem som helst fritt att äta vegetarisk mat när man så vill. Det kan rent av vara tillrådligt. Både i skolor och på sjukhusen serveras numera alltid ett eller flera vegetariska alternativ. Flera skolor i Stockholm har redan infört köttfria dagar. I vården i Stockholm pågår stora förbättringar vad gäller maten. Där är näringsinnehållet viktigare än moralen. En näringsriktig mat – kött och/eller vegetarisk –  kan vara skillnaden mellan tillfrisknande och inte.

Vad jag vänder mig emot är att man vill tvinga människor till moraliska ställningstaganden. Pekfingrar är sällan stärkande för motivationen.

Torskmasken – ett hot mot vem?

Läser om torskmaskens utbredning i Östersjön. Skylls på sälen som ökar. Säger vem? Man anar Fiskerilobbyn som åter skickligt bevakar sina intressen. Tenderar att glömma bort det faktum att all fisk i Östersjön är klassad som otjänlig. Inte bara som människoföda utan även som djurfoder.

Den svenska Östersjötorsken, en gång utrotningshotad, nu åter i allt kraftigare bestånd är så dioxinbetad att EU länge velat förbjuda all konsumtion. Nyss ”räddade” regeringen återigen fisket i Östersjön. Men fiskerinäringen runt vårt innanhav lever på ett undantag som mer handlar om sysselsättningspolitik än viljan att erbjuda svenska konsumenter en vettig kost.

Det är dags att skrota allt vad storskaligt yrkesfiske heter i Östersjön. Att äta förgiftad fisk från Östersjön är upp till var och en. Nu även med mask. En garanterat obehaglig produkt. Kanske naturen själv tar hand om det beslut som politiker inte vågar fatta.

Media: DN, SvD, Hela Gotland, SdS

Bloggar: Carl, Louise