Den undersysselsatta landsbygden

Var på seminarium om landsbygdsutveckling för en tid sedan. Mycket bra seminarium, bra deltagare. Folkpartiet anordnade under rubriken ”Stark landsbygd och starka städer – går det att förena?” som en del i arbetet med att utveckla en ny landsbygdspolitik.

Ämnet intresserar mig; dels driver vi gård ute på något som på byråkratspråk kallas tätortsnära landsbygd, dels sitter jag i Landstingets Tillväxt- och Regionutvecklingsutskott där vi just nu funderar över hur vi bäst ska använda EU:s strukturfonder. Strukturfonderna är EU-kommissions verktyg för regional utveckling.

Svaret är ja. En stark stad och landsbygd inte bara går att förena, de är en förutsättning för varandra. Den som har varit i en storstad har säkert någon gång funderat över hur det går att försörja alla invånare med mat, vatten och andra förnödenheter. Och vart tar allt vägen sen? Svaret är landsbygden.

Landsbygdspolitik verkar dock svårare att förena med annan politik. Den sönderfaller ofta i traditionell stödpolitik och naturvård. Oftast utifrån ett musealt storstadsperspektiv. Landsbygden är något vackert man kan åka ut och titta på. Men – naturen, arterna, träden, stränderna är utsatta för hot och intrång. Den måste skyddas från klåfingriga exploatörer och näringsidkare.

Inte minst Folkpartiet har historiskt drivit naturskyddsfrågorna hårt utan större tanke på effekterna för den lokala eller regionala ekonomin.

Så landsbygdspolitik har mest handlat om hur vi kan bevara landsbygden. Sällan hur den ska utvecklas. Men som Marit Paulsen så riktigt påpekade på seminariet så är större delen av vår export- och tillverkningsindustri baserad utanför de stora städerna. Så landsbygdsutveckling handlar egentligen om hur vår industri och det småskaliga näringslivet kan och måste utvecklas även utanför storstäderna.

Jordbruket och skogsnäringen är ju ohjälpligt fast i sitt geografiska läge, den flyttar man inte på när tiderna blir sämre, den läggs bara ner. Det gäller dock inte industrin som  lätt flyttar jobben någon annanstans när omständigheterna blir för svåra.

Fick anledning att åter fundera på landsbygdspolitik efter ett inslag i Ekot häromkvällen. Vinnova har presenterat en ny rapport om agglomerationsekonomin i Sverige. Där fick man sig ett nytt ord att fundera på men det handlar alltså om de drivkrafter som föder urbaniseringen och därmed också om landsbygdsutveckling eller -avveckling, hur man nu väljer att se på det.

En slutsats i rapporten var att urbaniseringen inte utvecklades i den takt som den egentligen borde med tanke på hur jobben flyttar in till städerna.  Människorna blir kvar trots att jobben försvinner. Följden blir att andelen ”undersysselsatta” ständigt ökar i många landsbygdsregioner. Tyvärr fel kategorier.

Det är svårigheten att rekrytera specialister som framförallt hämmar utvecklingen av näringslivet på landsbygden enligt rapporten. Inte behovet av lastbilschaufförer och hantverkare.

Om dessa regioner kunde ha lika hög sysselsättning i som i mer välsmorda landsändar så skulle så många som en kvarts miljon människor (243 tusen noga räknat) sysselsättas. Det är inte småpotatis, i själva verket 6% av den totala arbetsstyrkan i Sverige, och de ekonomiska effekterna om alla dessa sysselsätts inses lätt. Därmed ges också ett bra mått på vad en effektiv landsbygdspolitik faktiskt handlar om.

Det här är första delen av en tredelad bloggning om landsbygdspolitik. Nästa avsnitt publiceras de närmaste dagarna och handlar om landsbygden som ekonomiskt ekosystem.
Bloggar o media: FP, Thomas Olofsson, Expr, DN

9 responses to “Den undersysselsatta landsbygden

  1. Som boendes på en ort där det bor en företagare i nästan vartannat hus, välkomnar jag en diskussion i Folkpartiet om hur landsbygden ska utvecklas.
    Vi har haft mycket konstruktiva och framgångsrika samtal med Upplands Lokaltrafik, UL, om hur den glesa busstrafiken ska kunna köras mer effektivt. Inte oftare, utan smartare.
    I den nerlagda macken, pumparna finns kvar, så finns frisör 2-3 dagar i veckan och de andra dagarna jobbar hon på en salong i Uppsala. Det finns kiosk, presentbutik och massage.
    Jag tror på min ort och jag tror att den skulle kunna utvecklas ännu mer om vi och Uppsala kommun, som är granne, kunde ha en plan för bostadsbyggande och kollektivtrafik. Med det som grund kan näringspolitiken ta fart på ett utvecklande och kreativt sätt.
    Jag ser fram emot de två kommande inläggen av dig

    • Jag tror som du att transportfrågan är fullkomligt avgörande. Och visst finns det utrymme för utveckling här. Det är snart hundra år sedan som järnvägen byggdes och etsade fast en ekonomisk/geografisk struktur men dagens samhälle kräver, som du säger, smartare transportlösningar.

  2. Landsbygdsutveckling i strandnära lägen bör förenklas

    Om man vill bygga vid en sjö där det är lågt bebyggelse tryck i landsbygden bör det bli mycket lättare att få göra en tomtruta ungefär 50 meter från strandkanten. Det kan vara en tomtruta på ca 500- 1000 k.v.m. Beroende på hur stor fastigheter är förstås.Där markägaren för endast ta denna tomtruta i anspråk och bara bygga inom denna tomtruta och har som skyldighet att inte bygga utanför denna tomtruta.

    Den som bygger måste verkligen hålla sig inom denna tomtruta och inte röra resten av marken fast han äger det. Då stör man inte livs villkoren för djuren och inte stör allemansrätten, på samma sätt eftersom det finns en fripassage.

    Om man bara håller sig till tomtrutan och inte rör resten av marken. Där skulle det vara mycket lättare att få ett bygglov och strandskyddsdispens än vad det är i dag. Om man inte håller sig inom tomtrutan (den privata zonen) då kan man få räkna med dyra böter som straff.

    Det är viktigt att tomtrutan markeras så att det verkligen syns att det är en tomtruta och att man håller sig innan för den. Det skulle det vara lätt för tjänstemännen att kolla detta genom flygfotografering eller att någon passerar och ser att någon byggnad är utanför tomtrutan och då får man betala dyrt och återställa så att man blir tvungen att hålla sig till tomtrutan.

    Att man verkligen lämnar en fri passage och bara håller sig till tomtrutan borde det också vara ett särskilt skäl för dispens. Reglerna för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) bör förenklas ytterligare genom att kommunen och Länsstyrelsen skulle ha ett samarbete istället för att Länsstyrelsen ska överpröva de dispenser kommunen har godkänt. Man kan inte ha två olika myndigheter det blir för rörigt och det försvårar landsbygdsutvecklingen i onödan.

  3. Absolut jag har flera öppna dialoger med flera markägare och även kommunen är med på landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Men det är Länsstyrelsen som har stoppat det för utveckling av LIS utpekning av den nya detaljplanen är det helt stopp tyvärr. I alla fall än så länge. Nya lagen om strandskydd måste förenklas för att detta ska kunna gå.

  4. Pingback: Landsbygden – ett ekosystem i obalans | Hans Åberg

  5. Pingback: Det svänger om landsbygdspolitiken | Hans Åberg

  6. Pingback: Landsbygdspolitik och sjävbestämmande | Hans Åberg

  7. Pingback: Landsbygdens infrastruktur statens uppgift | Hans Åberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s