Tag Archives: Liberalerna

Välfärdens framtid ligger i civilsamhällets framväxt

Framtidens välfärdsproduktion står och faller med civilsamhällets tillväxt. Det stod klart för mig efter att ha åhört ett mycket intressant rundabordssamtal häromdagen. Liberalerna bjöd in företrädare och experter kring den civila sektorn och ett mycket intressant samtal utspann sig.

Den allmänna synen i Sverige på vem som har ansvaret för välfärdsproduktionen sammanfaller av en händelse med socialdemokratisk ideologi och är resultatet av en systematisk och framgångsrik indoktrinering; välfärden är samhällets uppgift, ingen annans. Genom privatiseringar har dock både detta tanke- och produktionsmonopol brutits upp och vi har idag vinstdrivande verksamheter inom snart sagt varje del av av den offentliga sektorn.

Sverige sticker ut i ett internationellt perspektiv, den ideella sektorn. Eller de idéburna företagen. Eller civilsamhället. Just denna svårighet att hitta en passande etikett är nog ett av problemen.
I Sverige för denna del av samhället en tynande tillvaro. Den ideella sektorn står för inte mer än 2-3% av välfärdsproduktionen. Att jämföra med t ex med Norge, där 7% och Danmark, där 14% produceras av den ideella sektorn. I många länder är den ideella sektorn den som bär välfärd- och omsorg.

En målbild skulle kunna vara att den offentliga, den privata och den ideella sektorn i framtiden stod för varsin tredjedel av den totala välfärdsproduktionen i Sverige. Det skulle bidra till en större mångfald i utförandet och därmed en hälsosam utvecklingspress för hela branschen, en större valfrihet för både medborgare och personal och i förlängningen en effektivare produktion av välfärd med högre kvalitet vilket gynnar hela samhället.

För att detta ska kunna nås så måste några saker förändras. Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) är ett påtagligt hinder för en sektor där idén om själva utförandet – vård- eller omsorgskonceptet – är huvudsaken och inte passar in fyrkantiga upphandlingars skallkrav. LOU måste förändras.

Incitamentsstrukturen är också viktig att anpassa sig till. Vi talar om verksamheter som inte vill växa och bli större, de vill bara utveckla och förbättra sin metod, sitt koncept eller verksamhetsidé. Här behövs det andra morötter än vinst för att få sektorn att växa. Antagligen är skattelättnader det mest direkta sättet att underlätta för sektorn. Idag kanaliseras stora pengar stiftelsevägen in i forskningen men varför styrs inte sådana pengar även in i välfärdsproduktionen? 

Sektorn själv måste hitta ett bättre sätt att etikettera sin egen verksamhet och marknadsföra den så att den på ett mer påtagligt sätt kan utgöra ett tredje block i välfärden.

Den ideella sektorn är onekligen en outnyttjad resurs för vår framtida välfärd. Här finns många bra initiativ och lösningar som bara väntar på att få släppas loss. Det kommer alla tjäna på. Här finns en politisk uppgift. 

Annonser

Den svenska modellen – en monopolistisk våt dröm

Den svenska modellen. Vad är det för något egentligen? Socialdemokrater talar oftast om denna så heliga modell med darr på rösten. Man förstår att det ligger mycket känslor nedplöjda i konceptet. Nu drar man till strid i en tänkt konflikt, modellen är i fara och med den hela den svenska välfärden. Delar av Alliansen är ivriga att framhäva att de minsann också försvarar den svenska modellen. Men varför det? Liberalerna kräver ett omtag av politiken och det av goda skäl.

Hela modellen är driven ur en tanke att de stora besluten ska tas av så få parter som möjligt och som medborgarrepresentant ska bara ”rörelsen” finnas. Den svenska modellen är i grunden en monopolliknande maktstruktur.

På bostadsmarknaden har Hyresgästföreningen tagit som sin uppgift att förhandla fram hyrorna för alla hyresgäster oavsett om man medlem eller ej. Den svenska modellen. Monopol.

På arbetsmarknaden har facket tillsammans med arbetsgivarna påtagit sig uppgiften att förhandla fram löner och villkor för hela arbetsmarknaden. Den svenska modellen. Monopol.

Sedan 50-talet har skattetrycket ökat dramatiskt. Mer än hälften av människors inkomster kanaliseras idag genom det politiska systemet. Genom att ”socialisera ” människors inkomster har man också socialiserat en stor del av tjänsteproduktionen att utföras i offentlig regi. Den svenska modellen. Monopol.

Resultatet är en totalt dysfunktionell bostadsmarknad, en arbetsmarknad som systematiskt utestänger stora grupper från ett vanligt arbete, en överbeskattad tjänstemarknad som tvingat fram ett gör-det-själv samhälle och en allmän föreställning om att det är samhällets, ”det starka samhällets”, ansvar att ta hand om varandra, inte längre individens. Den svenska modellen är att tacka.

Den svenska modellen är en uttjänt modell för en annan tid som innebär en frihetsinskränkning för det stora flertalet. De som står utanför medlemsorganisationerna och de som idag är utan bostad, arbete eller utbildning lämnas i sticket.

Alliansen genomförde under sin regeringsperiod en rad reformer – RUT, Lagen om valfrihet, privatiseringar, skattesänkningar – i syfte att försöka rätta till de allvarligaste bristerna. Reformer som socialdemokraterna nu gör sitt bästa för att skrota. Men problemet är att den monopolliknande modellen i sig befäster strukturella fel i vårt samhälle.

Som liberal är jag genetiskt kodad att bekämpa monopol och maktkoncentration varhelst det förekommer. Den svenska modellen har kommit att utvecklas till en monopolistisk våt dröm. Det var säkert inte tanken men så är det. Modellen behöver inte utvecklas, den behöver skrotas.

Media: Expr, SsD