Etikettarkiv: Björklund

Feministiska initiativ från Folkpartiet

Folkpartiet är det feministiska alternativet på den borgerliga kanten. Folkpartiets hela politiska historia är en historia om feministiska initiativ. Det är ett faktum men kan ibland behöva tydliggöras. Det gjorde Jan Björklund i sitt sommartal igår.

Nu tar Folkpartiet nya viktiga steg mot ökad jämställdhet. Jan Björklund lanserade två reformer; en tredje öronmärkt pappamånad och en fördubblad jämställdhetsbonus för att stimulera ett jämnare uttag av föräldrarledigheten. Ekonomiska incitament är ofta väldigt kraftfulla och även liberaler måste ibland vara beredda att gå in och mjukt styra individers val.

Det är synen på ekonomi som skiljer liberal feminism från alternativen på vänsterkanten. Ekonomisk tillväxt är grunden för kvinnlig frigörelse och jämställdhet. Välfärdsreformer kan bara finansieras genom att ekonomin utvecklas, inte genom en annan fördelning vilket är vänsterns recept. De rödgrönrosas tillväxtfientliga feminism motverkar därför sitt syfte.

Det är i synen på hur välstånd skapas som de stora skillnaderna finns mellan Folkpartiet och vänsterns feministiska initiativ. Det är det valet handlar om i september. Folkpartiet står för en feminism utan socialism.

Media: DN1, DN2, DN3, SvD, GP1, GP2, AB, Expr1, Expr2
B
loggar: Rasmus liberal, Anna Lundberg,

 

Annonser

Vi behöver mer feminism, inte socialism.

Igår var det Folkpartiets dag i Almedalen och Björklund höll ett av sina bästa tal någonsin. Det vävde ihop sunt liberalt tänkande kring ekonomi och tillväxt med sociala ambitioner för välfärden. Det finns alltid en uppgift för liberaler att visa på den underliggande ekonomiska ekvationen som förutsättning för ambitioner i välfärden. Det är tillväxt och utveckling i vår ekonomi som skapar utrymme för välfärdsförbättringar, inte drömmar. 

Björklunds röda tråd handlade om feminism och kravet på bättre jämställdhet. Folkpartiet har tagit feministiska initiativ i över 100 år och nu tar vi ytterligare några viktiga steg för att jämna ut skillnaderna mellan könen. Genom att lansera en karriärreform i vården och förskolan på liknande sätt som förstelärare är i skolan så ges möjlighet till individuell löneutveckling. Det är mer handfast feminism, där ambition och utbildning måste löna sig även i kvinnodominerade yrken, än vänsterns politik som bygger på att löneskillnader är av ondo.

Sverige behöver inte mer vänster i välfärden, Sverige behöver mer feminism utan socialism!

Media: DN, AB, Expr

 

Nu kommer PISA-tornet äntligen rätas upp!

PISA-rapporten är onekligen besvärande för Folkpartistisk skolpolitik och utbildningsministern. Sjunkande resultat är illa oavsett vad som är orsaken eller vem som bär ansvaret. När Alliansen tog över 2006 så var en reformering av skolpolitiken en av de viktigaste uppdragen från väljarna.

Ingen kan anklaga utbildningsminister Björklund för att ha legat på latsidan. Ny lärarutbildning, krav på lärarlegitimation, ny läroplan, tidigare betyg, nationella prov i fler ämnen, bättre skolhälsovård, ny gymnasieskola, nya karriärtjänster för lärare, nya vidareutbildningar för lärare och rektorer, en ny skolinspektion, ny skollag som möjliggör bättre arbetsro i klassrummet, minskade och förenklade krav på lärarnas administrativa arbete, läsa-skriva-räkna-satsning, sommarskola, läxhjälp m fl.

Reformer och förändringar som alla syftar till att sätta elevens kunskaper i fokus, skapa bättre kunskapsuppföljning, förbättra arbetsmiljön i klassrummet och i skolan för både elever och lärare och att höja lärarnas yrkesstatus.

Är det något i det här reformpaketet som pekar i annan riktning? Man kan ha synpunkter på den takt som förändringarna klubbas igenom på och att det fortfarande saknas åtgärder i paketet men är inte det en del av en normal utvecklingsprocess?

Det pågår ett enormt arbete med att restaurera den skola som blev en tummelplats för pedagogiskt experimenterande och ideologiskt motiverade förändringar under så lång tid. I sak har ju även Socialdemokraterna accepterat problembeskrivningen och reformplanen då man faktiskt bytt politik och närmat sig det som Björklund och Folkpartiet så länge har drivit.

Men PISA-resultatet då? Ja, det är verkligen nedslående och alarmerande men det handlar om en tjugoårig nedåtgående kurva. De skolreformer som är under implementering är, med några få undantag, införda efter att själva undersökningen genomfördes. Reformerna kan inte under några omständigheter ha fått något genomslag ännu då det stora reformåret var  2011.

Regeringens särskilde utredare Per Thullberg pekar i sin utredning om reformerna i grundskolan att dessa tidigast kan förväntas ge något resultat år 2015. Ännu längre dröjer genomslaget för lärarkåren där första lärarna går ut från den nya Lärarhögskolan först år 2016. Först då är de ute i verkligheten och kan påverka elevernas resultat.

Men resurserna då? Inte heller där har Alliansen bommat. Enligt statistik från SKL så har resurserna i skolan ökat med 15% för åren 1999 till 2009. Sen dess har regeringen plussat på med ytterligare miljarder. Sverige satsar en större del av sin BNP på utbildning än OECD. År 2000 var det 7,6 lärare per 100 elever, 2011 var det 8,3 lärare. Det är inte där skon klämmer. Det tar tid att förändra.

Om skolpolitikens fokus i början av alliansperioden handlade om att skapa lugn och ro i klassrummet så bör fokus nu flyttas över på lärarna. Även lärare behöver lugn och ro för att sjunka in i reformerna och de förändringar som dessa ger utrymme för.

Regeringen med utbildningsminister Björklund i spetsen har lanserat ett enastående reformpaket för hela skolväsendet. Jag är övertygad om att dessa reformer är nödvändiga och att de kommer ge resultat. Men det tar tid att förändra skolan och utan dessa kan Pisakurvornas nedåtgående trend aldrig brytas.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5SvD1, SvD2, SvD3AB,
Bloggar: Lotta Edholm, Johan Persson, Järfällabloggen, Ulf Nilsson, Martin Skjöldebrand, Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Sivert Aronsson

Knepigt Skolinspektionen

Kommentarerna om stängningen av Lundsberg pyser över av harm. Men kan inte undandra mig misstanken att man handlat utifrån politiska och opportunistiska motiv. Eller för att man blivit snorkigt bemött.

GD:s omedelbara kommentar om att skolan antagligen kommer det få svårt att klara en prövning är också rätt speciell. Att så tydligt föregripa den objektiva prövning som är Skolinspektionens uppgift känns helt enkelt inte bra.

Kritik riktas också mot rektorn som befann sig på ripjakt. Hade det varit bättre om han suttit på en Finlandsbåt instängd i ett konferensrum?

Vem vänder sig inte emot mobbingkulturer? Mobbing måste i alla lägen motarbetas. Men nu kanske 190 elever får lida för att 9 elever trampade över gränsen. Man kan ju inte stänga en skola så fort det förekommer mobbing.

Tycker också att det måste få finnas skolor av olika sort hur egenartade de än kan tyckas vara. Hade det handlat om en religiös friskola så hade den varit borta för länge sedan skriver DN. Ja, men är det inte det som är så hemskt. Att systemet alltid arbetar för likriktning.

JW,MMK, DHE, MADN1, DN2, AB, Expr, SvD, SvD2,  SR, SvT

Björklund i högform

Björklund höll ett av sina bästa Almedalstal igår. Politiskt vasst, roligt och med många pedagogiska poänger. Att Sverige har en mycket lång historisk tradition som ett öppet land med starka relationer till sin omvärld tål att upprepas. Inte minst Almedalens Visby har genom århundradena haft en stark multikulturell prägel som central del av Hansan. Även den mest inpiskade Sverigedemokrat borde reflektera över betydelsen av det.

Inte ett Folkpartital utan att det europeiska projektet kommenteras. Björklund gjorde här en bra koppling till folkmorden i det sönderfallande Jugoslavien. Att dessa länder nu söker medlemskap i EU visar på styrkan i Europatanken; fredsprojektet. Tryggheten i en gemenskap. ”Ensam är inte stark – bara ensam” som Björklund fyndigt påpekade. I grunden är EU en union byggd på liberala värderingar.  Men i mina ögon är de centralistiska strävanden som i mycket genomsyrar EU-projektet något man som liberal ständigt måste passa på.

På sikt är det ett naturligt steg att alla stater är med i det europeiska valutasamarbetet. Förutsättningen är dock ett mer robust system än dagens. Detta även kommenterat i en artikel på Brännpunkt samma dag. Här skönjer jag faktiskt en försiktig reträtt från Folkpartiets tidigare totalt invändningsfria hållning i eurofrågan. Det är bra. Europatanken är mycket större än krav på en gemensam valuta.

Göran Perssons kommunalisering av skolan är antagligen den enskilt största orsaken till en havererad skola. Björklund gjorde en bra genomgång av alla de reformer som nu görs för att återupprätta anseendet för läraryrket, skolan och lärandet generellt. Skolfrågan är otroligt komplex och det behövs en pedagogisk genomgång för att förstå. Den genomgången tål att upprepas, upprepning är inlärningens moder.

Folkpartiet är ett litet parti som åtnjuter ett stort förtroende, särskilt i skolfrågan. Nog vore det angenämt om antalet väljare bättre speglade förtroendet. Om man inte vill kannibalisera på de andra allianspartiernas väljare så måste dessa rekryteras från andra lägret. Här har Björklund en uppgift att vädja till dem som innerst inne hyser liberala grundtankar trots att det ställt in sig under socialdemokratisk eller miljöpartistisk flagg. Det låter sig dock inte göras genom att rada upp vassa anmärkningar på sina politiska motståndare även om det kan generera många komiska poänger.

På det hela ett mycket bra tal med pedagogiska poänger att repetera för redan frälsta liberaler.

Bloggar: Staffan Werme, Pär Johnson, Mikael Andersson, Den sjätte mannen

Media: DN, SvD, AB1, AB2, Expr

Förnuft och känsla

Miljöpartiets energipolitiske talesperson Lise Nordin anklagar i dagens SvD Brännpunkt Jan Björklund för att styras av känslor i kärnkraftsdebatten. Hm. Miljöpartiets inställning i frågan grundar sig naturligtvis på helt rationella ställningstaganden.

Det historiska beslutet förra året att tillåta att gamla uttjänta reaktorer ersätts av nya har en svaghet. Det tillåter bara redan etablerade aktörer att agera. Dessutom bara på samma fysiska plats som befintliga reaktorer. Det innebär i praktiken att det rådande oligopolet i elindustrin befästs. Det vill Björklund ändra på. Bra tycker jag.

Bloggar: Ekonomisten, Svartfiber

Liberalen – en maktskeptiker

Det pågår en intressant diskussion i det liberala nyhetsmagasinet NU om liberalismen och folkpartiets framtid. Cwejman, Romanus m fl har lagt ut texten om partiets rötter, framtida huvudfåra och tänkbara positionering. I senaste numret lägger Jan Björklund ut sin syn.

Återkommande tema i denna diskussion är begreppet socialliberalism som ofta används för att positionera och motivera att vår liberalism är finare än andras. Jag är inte lika övertygad om begreppets slagkraft.  Socialliberalism är en tröstnapp för de som fortfarande har svårt att frigöra sig från socialdemokraternas tidigare tankemonopol. Det tillkom i en tid då det var viktigt att tydligt peka på alternativ till socialdemokratin och utgår ifrån en förlegad höger-vänster skala. Min åsikt är att attraktionskraften i begreppet spelat ut sin roll, det är helt enkelt omodernt.

Med sossarna slagna i spillror och en borgerlig väljarkår som till mycket stor del definierar sig som liberaler gäller det att hitta andra, mer relevanta koordinater att positionera sig gentemot. Att vara liberal är att vara socialt ansvarstagande. Det behöver inte särskilt poängteras. För FP är utmaningen istället att återta ledarrollen i den liberala rörelsen, att vitalisera det liberala ”originalet” och göra det mer attraktivt och spännande; inte splittra upp det i fraktioner.

För det krävs en bättre, tydligare kommunikation, en annan tonalitet som bättre speglar den liberala attityden. Kanske också en ny politik även om jag inte tror det primärt är haken. Folkpartiets kräftgång tror jag framförallt handlar om bristande kommunikation.

En viktig komponent som inte kommer fram i den utsträckning jag önskar är vår inställning till makt. Politik handlar om makt och maktutövning och i det spelet måste ett sant liberalt parti alltid inta rollen som maktskeptiker. Det är vår roll att vara i opposition emot makt och orättfärdig maktutövning.

Folkpartiets och folkpartisters trovärdighet är här historiskt stark. Varhelst enskilda, grupper eller nationer utsatts för maktförtryck så har vi intagit rollen som försvarare av de utsatta. Så ska det vara och så måste det förbli. Liberalismen är en frihetsrörelse emot mobbare, roffare, systemkramare och monopolister. Vi är maktskeptiker. Låt det bli tydligare!

Andra intressanta inlägg om liberalism och socialliberalism: DN, Cwejman, NU, Westerholm, Agitaire, Nordfors