Miljöpartiet medelklassens fiende

Miljöpartiets opinionsmässiga framgångar manar till eftertanke och analys. I veckan kom en rapport från Novus Opinion som visade att partiet ”äger” miljöfrågan. Inget annat parti gör sig besvär. Vad man nu lägger in i begreppet ”miljöfrågan”.

Själv tror jag att den har kommit att stå för mycket mer än bara miljö, den står för en utmaning av etablerade sanningar om hur vårt samhälle kan och bör byggas. Miljöpartiets framgångar handlar till stor del om deras vision, i brist på tydliga sådana från övriga etablerade partier.

Visionen utmanar materialismen och ett samhälle som överspenderar. De har inget klart svar men när en dröm. Det ligger något bra i detta; vem kan inte i perspektiv av klimatförändringar, orättvist fördelade rikedomar i världen och ökade etniska och religiösa spänningar fundera i termer av andra ekonomiska system och världsordningar? Drömmen om ett bättre samhälle organiserat efter nya principer bör övriga partier ta på största allvar.

Men miljöpartiet när inte bara en dröm; de har en sakpolitisk agenda också. Den borde fler oroa sig för. Dagens krönika i SvD ägnas åt denna sida av miljöpartiet.

Förutom restprodukter från tidigare gröna kulturlager som t ex att sänka arbetstiden till 30 timmar/vecka, en snabb avveckling av kärnkraften, att man motsätter sig utbyggnad av vattenkraften och stopp för importkabel ner mot Europa så bör partiets skattepolitik specialgranskas.

Partiet tycks ha övergivit sin principiella ståndpunkt kring grön skatteväxling och ersatt denna med rena skattehöjningar. Förslag finns om skattehöjningar på drygt 41 miljarder över nästa treårsperiod. Dessutom väntas ökad skatt på bensin på 2 kr/liter, miljöavgifter på flyg på 600 kr/resa, höjd skatt på el samt ett avskaffade av RUT-avdraget.

Inte minst eftergiften till övriga rödgröna kamrater om att avskaffa RUT-avdraget förvånar. Vägen mot ett tjänstesamhälle borde ligga i miljöpartiets intresse.

Fram tonar en politik som slår rakt mot medelklassen som inget annat parti. Politiken innebär avgörande vardagsbegränsningar och plånboksingrepp; inte mot de rika, inte mot de fattiga utan mot vanligt folk. Man kan med fog utropa miljöpartiet till medelklassens fiende nummer ett.

Marcus Grundén har också skrivit om Miljöpartiets andra sidor. Per Ankersjö ser en musikalisk koppling.