Alliansen går framåt men förlorar majoriteten. En ny parlamentarisk situation med ett missnöjesparti i en vågmästarroll. Alla partier deklarerar högtidligt att man inte ska ta i Sverigedemokraterna med tång. 330 tusen röster betraktas som en nullitet. Ett gäng vilsna, arga, besvikna utanförskapsmänniskor. Var det inte dessa valkampen egentligen handlade om?
Trots en svidande förlust så opponerar sig de rödgröna mot att Alliansen sitter kvar. Ställer krav på Alliansens oavhängighet från SD. Reinfeldt insisterar istället på att MP är det parti som ska hjälpa regeringen genom mandatperioden. Wetterstrand värjer sig indignerat. Visar ett grinigt ansikte som vi inte sett förut. Har inte blivit tillfrågad på rätt sätt. Man anar en personlig schism. Nog hade de rödgröna kunna agera mer utifrån sin ställning som folkets representanter och ledare i en kinkig parlamentarisk situation. Romanus skriver utmärkt om bristen på statsmannaskap.
Men hur förena MP:s nej med Alliansens ja till nya kärnkraftsverk? Får inte ihop det. Ser snarare att Regeringen nu måste gå fram med bättre förberedda och förankrade reformer. Såväl arbetsmarknadspolitiken som sjukförsäkringsfrågan hade mått bra av en djupare förankringsprocess än det hastverk som nu blev resultatet. Höll så när på att kosta oss regeringsmakten. I de stora frågorna ligger de båda ”arbetarpartierna” ganska nära varandra. Det borde ge utrymme för samarbete. Det tjänar Sverige och demokratin på.
Ett inte helt otänkbart scenario är att alliansen vinner ytterligare ett mandat när alla röster är räknade. Då räcker det med att blott två Miljöpartister väljer att, t ex i namn av demokratiskt ansvar, stödja Alliansen. En tredjedel av miljöpartisterna har ju borgerliga sympatier. I Borkyrka valde 26 miljöpartister att redan innan valet öppet deklarera att de avsåg att stödja alliansen.
Folkpartiet håller ställningarna men backar trots allt i ännu ett val. Under en kort stund under valkvällen så var vi Sveriges minsta riksdagsparti i den liberala familjen. Partiet som gör anspråk på att vara kärnan i den liberala rörelsen!
Folkpartiet är också det parti som har i särklass lägst andel lojala väljare. Mindre än hälften (49% enligt VALU) av årets väljare röstade även på partiet 2006. Detta att ständigt behöva nyrekrytera väljare är ingen ideal situation. Det kan i sig leda till krav på utspel och frieri till isolerade målgrupper. Notabelt är också att fyra procent av FP:s väljare röstade på SD förra valet, en siffra som ligger skyhögt högre än C och KD. Jag tycker vi signalerar fel saker om vi attraherar dessa grupper.
Ett företag som år efter år minskar sin försäljning har anledning att reflektera över sin framtid och sina strategier. Man kan inte varje år förlita sig på en utförsäljning av nyfunna prylar från lagerhyllorna till reapris de sista veckorna före bokslutet. Sortiment, målgrupp, kundrekrytering, ledarskapsförsörjning, positionering, varumärke, budskap . Total make over. Gäller även politiska partier. Man måste fundera på för vem är man till, varför? Skäl till existens. Och själ. Bygg sen relationen på lång sikt. Det tar tid.
Vi ska trots allt glädja oss åt valresultatet men ambitionen inför nästa val måste vara att återta ledarrollen i den liberala rörelsen. För det fordras en fräckare attityd och en breddning av de frågor vi driver. Kanske just därför även ett byte av portfölj för Björklund. Varför inte näringsminister? Efter skolan den mest kritiska sektorn för jobbtillväxt. Nog finns det reformbehov så att det räcker för Björklund och blir över.
Bloggar gör även: Rasmus Jonlund, Per Pettersson, Agneta Berliner, Annika Beijbom, Mattias Lönnqvist, Marcus Grundén, Gabriel Romanus, Christoffer Fagerberg
Hans Åberg 
Hasse.
Gillar mycket av det du skriver. Håller dock INTE med om att Björklund skall sluta på skolans område. Kontinuitet är viktigt och det känns som han börjar få ordning på sin portfölj. Nu behöver vi inte nån ”mes” som kommer in och förstör det han börjat bygga/förändra. Björklund är tuff, rak, snabb, tar fajter och vill förändra till det bättre. Jag känner personligen ett antal rektorer som alla gillar Björklund men de vågar inte visa det mot lärarna, konstigt!…har väl med kraven att göra! I skolan läggs basen för landets framtid, mao ett av dom klart viktigaste områdena inom dagens politik.
Kan också informera dig om att jag stoppade ner FP sedeln i riksdagskuvertet men såg i sista stund att Birgitta Olsson stod på 2:a plats och då bytte jag till annat alliansparti….klarar inte av hennes stil, jargong och arrogans.
/Gustaf
Jag menar inte att han ska sluta som något slags orsak till dåligt arbete. Tvärtom, tycker att han gjort ett enastående jobb för att föra upp skolfrågorna på agendan. Men nu har han sjösatt en rejäl skolreform, den ska mer administreras nu. Jag framkastar som förslag att vi kan behöva hans kraft på ett annat område som också kräver rejäla förändringar.
Även de som anses vara borgerliga som valt Mp känner till att Mp gick till val med gemensam plattform med rödgröna. De har ingen mandat från sin väljarkår att förhandla ensam med alliansen.
Om detta står sig så tvingas Reinfeldt att ha någon form av samförstånd med partierna på Rödgröna sidan.
Det är antingen det eller så får Reinfeldt ta fram tången.
Det finns ju trots allt en liten möjlighet för Alliansen att de får över de mandaten de behöver efter att poströsterna har räknats imorgon.
Ja, vi hoppas ju att rösterna ska räcka när poströsterna är räknade. Att MP ska tvinga alliansen till gemensam förhandling med hela de rödgröna i grupp tror jag är ogörligt.
Vem är du förresten? Din blogg känns väl hemlig för att vara bekväm för mig.
Jag kan inte annat än hålla med Essbeck- det finns en märklig syn hos mina liberala vänner att MP och Maria W i synnerhet skall ha något ansvar för att Alliansen skall få ihop den här situationen.
De har en plikt mot sina väljare inte mot Alliansen. De facto har de som nu röstat på MP, röstat på dem som en del av den ”rödgröna röran”, och det är deras skyldighet att vara dem deras röster trogna.
Jag ser också att en naturlig lösning är att man når en överenskommelse med hela oppositionen, med huvudmotivering att ”vem vet hur det ser ut i nästa val”. Ge och ta helt enkelt.
Like it or not- det tycker jag är demokrati.
Jag förstår inte riktigt. Det är väl allas ansvar att hålla SD kort, inte bara regeringens. De rödgröna framkastar tanken att regeringen inte får förlita sig på SD:s passiva medhåll, något däremot de rödgröna får.
Om regeringen lägger förslag som även SD accepterar, gör därmed Alliansen gemensam sak med rasisterna?
Sant, det är ”allas ansvar”.
Vad jag menade är just att det inte är upp till bara MP, utan just att lösa det gemensamt.
Det justaste i mina ögon vore om rödgröna gemensamt sa att de kommer att stödja Alliansen under denna mandatperiod mot löftet att ”tjänsten” återgälldas om omvända situation skulle uppstå någon gång i framtiden.
Det skulle kännas som en sant statsmannamässig lösning i mina ögon.
Hasse,
Lite mer synpunkter.
Du säger att man måste fundera på varför partiet finns till etc. Varför inte bli ett specialistparti? Titta på Miljöpartiet. De är kända för att vara just ett miljöparti. De har givetvis sina egna svar på andra frågor, typ ekonomi, försvar, vård, mm, mm, i sitt partiprogram men fråga alla unga som röstat på miljöpartiet vad miljöpartiet står för inom de övriga områdena. Jag lovar dig att de flesta har inte en aning.
Mitt förslag är att folkpartiet skall bli ett ”utbildningsparti”. En väldigt stor del av alla som röstar värnar starkt om en bra skola, antingen i egenskap av förälder eller far-/morförälder. Anledningen till att jag ”försökte” rösta på folkpartiet var att jag ser partiet som ett ”utbildningsparti”, en av de enskilt största frågorna för att säkra landets framtid. Miljö i all ära men där står vi och faller tillsammans med resten av världen och vår påverkan är viktig men inte stor. Inom utbildningsområdet lägger du grunden för den totala välfärden. Ytterligheterna är att vi har noll utbildade och därmed, mer eller mindre, ingen i kvalificerat arbete. Å andra sidan så är hela befolkningen specialister med världsunik kompetens inom en mängd olika områden och får exporten att blomstra och vi blir ett riktigt rikt välfärdsland. Nånstans mitt emellan hamnar man alltid men det gäller att hamna så långt upp på utbildnings-/välfärdsskalan som möjligt.
/Gustaf
Hans och Gustaf,
var är era visioner? Vi är väl här för att sprida det humanistiska och socialliberala budskapet, inte för att vända kappan efter vinden? Utbildning är ett av flera viktiga områden inom samhället. Det var naivt att tro att vi skulle kunna få mer än 10% av rösterna när vi bara gått till val på en fråga.
Gustaf har naturligtvis rätt i att en ”väldigt stor del av alla som röstar värnar starkt om en bra skola”. Men tyvärr värnar de lika mycket om en rad andra områden också. Man kan likväl vända på det och säga att ”för en stor del av väljarna är det inte den viktigaste frågan”
Gick med i FP för drygt ett år sedan efter att ha funderat fram och tillbaka över vilket parti och vilka värderingar som definiera kärnan i mig. Jag lade mycket tid på att lära känna partiet, gick intro-kurser och deltog i möten, och hade mycket spännande diskussioner med mer erfarna medlemmar.
Min slutsats är tyvärr att Folkpartiets medlemmar och deras individuella visioner idag är mycket större än partiets.
När jag tittar tillbaka på Folkpartiets stolta historia tycker jag det är synd att vi nu diskuterar att bli ett nischparti.
I mina ögon vill fortfarande socialdemokraterna ”slå ner de spikarna som sticker upp” och fattar inte att en sjuksköterska inom landstinget mycket väl också kan vilja vara entrepenör och arbetsgivare, och på samma sätt tickar ett kallt stenhjärta bakom den nyputsade moderatfasaden. (Ja, och Centerpartiet borde väl egentligen bara hissa vitt flagg och bli en del av oss 🙂
Vad jag vill säga är att det finns en tydlig plats för oss om vi bara kan släppa lite gamla käpphästar och sikta lite högre.
”Nya Folkpartiet – Det Riktiga arbetarpartiet har både hjärna och hjärta!”
😉
Ja, din kommentar Mattias är helt i linje med vad jag bloggat om. Jag vill att Folkpartiet ska jobba för att bli det ledande liberala partiet och bli mycket större. Politik är en bransch där storleken har betydelse.
Gustav, du skulle bli valarbetare för Folkpartiet! Vi är ju ett parti som står för kunskap som en väg till personlig frihet. Inget kan bättre än kunskaper, antingen de sitter i huvudet eller i händerna, ge människan möjlighet att personligen forma sin liv. Kunskaper ger oberoende, det är därför det är ett så viktigt inslag i folkpartiets politik.
Synd att du inte gillar Birgitta O, hon är fantastisk. Personligen tror jag hon blir nästa partiledare när det är dags för nästa generationsskifte. Tänk på att hon är tjugo år yngre än vi.
Hon håller väl på att försvinna ut i EU? Om hon är så bra som du säger så hoppas jag verkligen hon kan ytterligare stärka folkpartiet. Jag kan, som jag ser det nu, inte tänka tanken att rösta på henne. Bra att du gillar henne om hon, på sikt, skall bli din nya chef. Själv hoppas jag att Björklund sitter länge och att hon försvinner från de valsedlar jag får i min hand för då får ni ytterligare en röst!!
Tror att du skulle charmeras av henne om du mötte henne. Hon är motsatsen till arrogant; talar vi om samma person?
Pingback: Sanningen om samhället – 2010-09-22 FM
Intressant diskussion om Birgitta Ohlsson och Björklunds skolpolitik. Känns som en illustration av problemet med Folkpartiet. Birgitta är ett av Folkpartiets och hela regeringens få försonande drag, skulle jag påstå. Hennes sätt att t ex stå upp för romerna i Europa, där Reinfeldt är för feg, är en av FP’s sista ursäkter för att öht kalla sig liberaler.
Läser om Socialdemokraternas kriskommision och inser att även Folkpartiet bör genomgå ett stålbad… Vi måste våga sätta upp mål och arbeta strategiskt mot dessa. 15% är ett högst rimligt mål för ett liberalt parti i Sverige. Vi måste ändra vår sjävbild från att alltid definiera oss som ett litet parti med små resurser till ett stort parti som är att räkna med…
Håller helt med. Folkpartiet ska jobba för att bli det ledande liberala partiet och mycket större. Politik är en bransch där storleken har betydelse.
Hej Hans,
”Notabelt är också att fyra procent av FP:s väljare röstade på SD förra valet, en siffra som ligger skyhögt högre än C och KD. Jag tycker vi signalerar fel saker om vi attraherar dessa grupper.”
Jag tror faktiskt, utan att ha funderat speciellt länge, tvärtom. Jag ‘vill’ tro att en stor andel av SD:s väljare röstar på dem för att de känner att de övriga befintliga partiernainte tar upp de frågor och samhällsproblem som de anser är viktiga, inte för att de är uttalade rasister. Folkpartiet har kanske inte några 100% lösningar men signalerar definitivt en ambition att ta itu med t.ex skol- och integrationsproblem. Jag tycker att det är bra att Folkpartiet kan plocka upp dessa gruppers röster för jag vill inte tro att drygt 330 000 svenskar kan vara hängivna Sverigedemokrater.
Ja, det är en intressant vinkel.
Jag är sedan förra valet förvånad över att de etablerade partierna inte gått i svaromål mot det nya riksdagspartiet. Trenden var då klar och alla opinions-
undersökningar, samt vad folk har talat om är att SD skulle komma in in RD.
Man har spelat på folks rädsla. Kanske har vi varit för fega att betona värdet av att kunna gå ut på gator och torg och att åka tunnelbana eller buss även kvällstid utan att bli trakasserad eller antastad. Detta gäller alla, pensionärer, ungdomar och övriga. Nu har nog många röstat på SD av ovan angivna skäl och i ren protest till förtigandet. Kanske återvänder dessa röster om vi inte gör som debatten nu ligger utan accepterar våra grundlagar och den demokrati vi skall vara rädda om (den måste vinnas
ideligen).
Men jag undrar om du, och Kicki ovan och nedan, har rätt i att det är reell rädsla som driver människor att rösta på SD. Jag tror snarare att det handlar om ett slags hopplöshetens uppror.
Om det ändå inte har någon betydelse så kan jag lika gärna lägga min röst på några extremister.
Jag anser att problematiken kring detta s.k ‘utanförskap’ hos såväl invandrare, reaktionära SD-väljare, sjuka, gamla och arbetslösa ska hanteras av partier som har förmågan att ta tag i den utan att, som SD, bortse/kringå de mest basala mänskliga rättigheterna. Jag har själv invandrarbakgrund och blir ibland förskräckt över den konflikträdda argumentationen kring frågan. Det är dags att ta tillbaka denna fråga ifrån SD.
Pingback: Tankar efter valet « Christoffer Fagerberg
Tror att denna ”von oben” argumentation kring SD är just precis det som fört dem till makten tyvärr. Folk som röstar på SD är inte dumma i huvudet eller okunnigare än andra svenskar, även om de i våra ögon har ”fel åsikter” som vi kanske dessutom tycker är skadliga för landets gemensamma framtid.
Det ligger en förlamning av politiskt korrekthet kring hela frågan, som tydligt visade sig i hela försöket från oppositionen och alliansen att frysa ut SD i media under valrörelsen. Det var odemokratiskt och fegt i mina ögon, och resultatet? Ja, det gick ju si så där.
Är uppväxt i Tensta och Husby med fler invandrare än svenskar omkring mig, och de enda riktiga rasisterna (i bemärkelsen de andra tillhör en ras som är mindre värd än min egen ras) jag har stötte på var invandrare som av olika skäl hade massa fördomar om andra grupper.
De svenskar som röstar på SD tror jag till ytterst liten del är ”rasister”, de är snarare ”främlingsrädda” eller inskränkta. Vilket måhända inte är så charmigt men det är inte heller förbjudet. Av någon märklig anledning så är det de av mina vänner som har minst antal egna invandrarkompisar som är mest upprörda över SDs framgångar. De som själva har invandrarbakgrund eller är uppväxta i sunkiga förorter där integrationen funkat uselt har varit lite mindre upprörda och mindre förvånade.
Så länge man inte öppet erkänner att det ligger i människans natur är att vara orolig/misstänksam/försiktig mot främmande grupper oavsett var de kommer ifrån, så kan man inte nå en konstruktiv dialog eller politik kring hur man man skall öka förståelsen och acceptansen för invandring.
Jag tycker hela situationen med SD har en enkel lösning i att man bjuder in dem till debatt och konsekvent maler ner dem med saklig diskussion och lyfter fram en massa ovärderliga invandrare tills det bara återstår smulor av deras argumentation. Detta i kombo med en pragmatisk och humanistisk invandringspolitik kommer göra att SD försvinner på sikt. (Språktest? Nja. Massa obligatorisk språkutbildning? Definitivt! Ut på utbildning och/eller arbetsmarknaden? Ja, omedelbart! Coacher som talar samma språk och blir det goda exemplet? Omgående! etc)
Detta borde väl rimligen vara en diskussion som vi borde stå längst fram i?
Målbild: Omvänd 50% av alla sverigedemokrater till folkpartister till nästa val!
Alliansen och MP
Alliansen har inte råd att ha MP som sin politiska motståndare. Främst p g a av MP:s framgång som ungdomsväljare.
Vi bör alltså gå MP till mötes rejält, så att det svider i skinnet.
Har tänkt mig följande upplägg.
MP bör få ett bud som skall vara sockrat i förhållande till vad det rödgröna valmanifestet erbjuder vad avser miljö- och energipolitik (inkl utformning av miljöskatter). I gengäld förbinder sig MP att inte rösta mot alliansen i skattepolitiken (undantag miljöskatter, sjukförsäkringssystemet och arbetsmarknadslagstiftning, utbildningspolitiken och liknande hjärtefrågor
Konsekvenserna för alliansen av en sådan deal är kännbara de närmaste åren:.
• Vi måste vänja oss med högre elpriser vilket framtvingar
• Ökade kostnader för energieffektiviseringar i processindustri ( inkl elproduktion) samt husuppvärmning
• Ökade infrastrukturkostnader p g a höghastighetståg
Jag skulle tro att ett sådant tillmötesgående av MP sänker BNP med 0,3 % årligen de närmaste åren. Exempelvis måste man öka bostadsbidragen.
Dom politiska vinsterna är väl främst att alliansen + MP är en ytterst svåslagen maktkonstellation
Pingback: Per Altenberg – ett liberalare Sverige » Blog Archive » Tack för den här tiden!
Pingback: Valanalys 2010 | Andreas Froby (FP) – Ge ett kryss till framtidens politiker – kandidat till Botkyrkas fullmäktige