Stora ord men liten verkstad, så kan man väl sammanfatta de rödgrönas skuggbudget. De skattesänkningar som oppositionen rasat mot de senaste åren har nu helt sonika accepterats. Hotet om skattehöjningar kvarstår dock, inte minst fastighetsskatten kan bli en rysare för den dryga hälft av Sveriges befolkning som bor i egen villa. Vad gäller den lätt utopiska skatten på ”förmögna men inte förmögenheter” så uppfattar jag den mest som skådebröd för att lugna de mer ortodoxa skattehöjarna i de egna leden. Ett antal punktskatter på bränslen och transporter var ämnade att lysa upp men är nu så kraftigt nedtagna så effekten är mest av doftljuskaraktär.
Bra i förslaget; sänkt arbetsgivaravgift för småföretag, bör kopieras av Alliansens som inledde sin regeringsperiod med att olyckligtvis höja arbetsgivaravgiften. Bra i förslaget; jobcoacher bort, det är en misslyckad satsning som mycket påminner om den förströdde föräldern som köper sig fri från engagemang i sina barn genom att höja veckopengen. Jobbcoacher skapar inga nya jobb och en miljard är en vansinnig massa pengar. När konjunkturen drar så behövs inga coacher.
Men av de rödgrönas jobbpolitik bidde det inte stort mer än en tumme. De förmår inte ge svar på hur de ekonomiska drivkrafterna ska förstärkas. Än mindre hur jobben ska skapas.
Att ge 10-12 miljarder till kommunerna för en diffus satsning på utbildning imponerar inte. Att höja arbetsgivaravgiften för ungdomar skapar inte heller fler jobb. Att erbjuda en sänkning för att anställa en arbetslös ungdom är bara en kopia av Alliansens politik. Nystartsjobb heter det då. Att avskaffa RUT slår också direkt mot tusentals anställda och småföretagare och skapar inga nya jobb.
Kvar blir mest tomma ord och fraser. Jobbskatteavdraget som ”slitit isär Sverige” blev inför TV-skranket något som trots allt gick att svälja. ”Spilld mjölk” klagar Östros som grumlig motivering till att ändå acceptera och skickar med detta uttalande en loska ner i plånboken hos den arbetande delen av befolkningen.
De rödgröna förmår inte sätta upp ett hållbart alternativ till Alliansens politik. Trots några profilbärande förändringar så har oppositionen i allt väsentligt accepterat huvuddragen i den förda politiken. I allt utom det faktum att det är Alliansen som står bakom den.
Hans Åberg 
”ekonomiska drivkrafterna ska förstärkas” – Vad är detta och varför ska det förstärkas? Är det inte bara en omskrivning för att skapa en stor grupp av utfattiga som hålls nedtryckta? Och genom detta sänka svenska löner och svensk levnadsstandard till förfång för de som idag inte arbetar utan lever på ägande?
Kanske du skulle fundera igenom din retorik så att du kan förklara dina stora ord?
Om du inte förstår vad ekonomiska drivkrafter betyder ska du surra vidare till en annan plats. En liten ledtråd är att det hänger ihop med välfärd.
Pingback: Per Altenberg – ett liberalare Sverige » Blog Archive » Att ta från de unga och ge till de gamla
blä för svensk politik, så jäkla enkelspårigt, bara skatt och jobb blablabla.
Varför ges svenska väljare inga alternativ, anmärkningsvärt dålig bredd på alternativen bland riksdagspartierna jämfört med andra länder jag följt senaste åren.
Alla tkr HBT är grymt, feminism likaså, mångkultur med, global uppvärmning, jag menar, vad tusan anledningen till att de maler på i evighetsdiskussioner om procentsatser och A-kassenivåer är att det faktiskt inte är ngn skillnad på alternativen mer än ytterst marginellt. Svensk valupptakt är verkligen urtrist hittills, och som det verkar satsar båda de största partierna på att hålla debatten till skatter/bidrag och ingenting annat.
Inte EU, inte övervakningssamhället, inte invandring, inte miljön mer än återigen små marginella nivåskillnader i åtgärdspaket, det finns verkligen ingen opposition i Sverige.
Jag hoppas för min del att PP och SD kommer in i riksdagen i september så den här ankdammen kan få ngn sorts liv i sig.
Pingback: Skandalregeringen på valturné « Nemokrati