Skatten måste höjas med 13 kronor för att välfärden ska garanteras säger en politikergrupp på SKL (DN, SvD) . Alla skattehöjarkramare gnuggar händerna. Pennor vässas, bloggar skrivs.
Är det någon som på allvar tror på den här typen av utsagor. Tänk om Volvo, HM eller Ikea skulle gå ut och berätta för sina kunder att priserna måste höjas med mellan 30-50 % de närmaste åren för att kvaliteten på deras produkter ska kunna garanteras. Nä, det skulle aldrig ske.
Dels vore det affärsmässigt döden, dels för att det inte är sant. Fiffiga produktutvecklare, duktiga produktionstekniker och smarta marknadsförare kommer naturligtvis ta fram nya produktkoncept och effektivare produktionsmetoder för att även i framtiden tillfredställa sina kunder.
I industrin pågår ett ständigt arbete med att producera bättre saker och producera de på ett bättre sätt. Målet är att behålla sina kunder. Det gör man bara om man om man har produkter som folk vill ha och kan betala för. Det behövs mer av det tänket i offentligvärlden.
Vi talar sällan om behovet av ökad produktivitet och behovet av ”produktutveckling” i offentligvärlden. Istället pratas det skatter och skattenivåer. Beredningens tankar tas nu snabbt som intäkt för att en skattehöjarpolitik är riktig, se Andersson, Högberg, Falk, och Alliansfritt Sverige, fast vad diskussionen egentligen borde handla om är hur välfärdens utbud bättre kan möta folks framtida betalningsvilja.
Johan Westerholm – Mitt i steget – närmar sig frågan på ett mer nyanserat sätt: -”I sammanhanget bör vi därför nu ta en jobbigare debatt, debatten om vad som är det gemensamma åtagandet och vad som skall vara individens ansvar. Den debatten kommer vara smärtsam, för bägge politiska läger.”
Nu är tiden mogen att på allvar blanda in ”produktutvecklaren allmänheten” i diskussionen. Individen själv kan bästa avgöra vad som är värt, vad man vill och inte vill betala för av välfärdstjänsterna. Det är också mot den bakgrunden man måste se vårdval och andra försök att öka medborgarnas valmöjligheter av offentligt finansierade tjänster. Det är också ett sätt att utveckla välfärden i bättre takt med betalningsviljan.
———–
Per Pettersson bloggar i liknande anda, ”nyckeln är individuella lösningar och fler alternativ”. Kent Persson (m) efterlyser nya lösningar snarare än nya skatter. ”Vad som måste göras framöver är helt enkelt en hårdare prioritering av resurserna” säger Olof Lindqvist på sin blogg. Andreas Froby ställer frågan ”måste alla få allt”. Idag fredag har även Expressen kommenterat rapporten i sin ledare.
Hans Åberg 
Pingback: Skattechock ska rädda välfärden – och fri entré på muséer? « Per pladdrar på
Tack för länken, men jag tycker inte att det är god netikett att skriva att jag anser att ”skattehöjarpolitik är riktig”.
Citat från inlägget du länkar till:
”Höjda skatter är knappast någon förespråkare av. Inte en krona mer än vad som behövs ska tas ut, men skatterna måste kanaliseras och användas effektivt till den gemensamma välfärden, snarare än bidrag till några få. Att öka sysselsättningen är däremot både ett effektivt och rättvist sätt att öka skatteintäkterna.”
Jag tror att det framgår för de allra flesta som bemödar sig att läsa min postning att jag framhåller full sysselsättning som ett bra sätt att öka skatteintaget. Ingenstans nämner jag att jag tycker att vi ska höja skatterna. Däremot tror jag inte att välfärden utvecklas och blir bättre genom att sänka skatterna (som ni gjort med hittills med 100 miljarder, vilket inneburit 25.000 färre välfärdsarbetare bland annat). Det tror nog inte du, Fp och Moderaterna heller. Egentligen.
Hej,
Jag kanske klumpade ihop dig lite snabbt i samma hög som de andra skattevurmarna. Ber om ursäkt för det. Även om vi båda tror att ökad sysselsättning är en förutsättning för högre skatteintäkter och därmed bättre välfärd så ser ju vår anvisade väg dit olika ut; inte minst vad gäller skatterna.
Jag tror verkligen att lägre skatter ökar motivationen att jobba och därmed påverkas sysselsättningen positivt, det gör inte du, eller…?
RUT är ett lysande exempel på det. Både viljan att jobba och köpa tjänsterna.
mvh/Hans
Ursäkten godtagen!
Och visst har du rätt, vi väljer olika vägar. Jag kan inte förstå varför de 25.000 välfärdsarbetarna (lärare, vård- och omsorgspersonal mfl)inte räknas i den värld, medan RUT framhålls som något fantastiskt.
Men det är väl bra att de två olika vägvalen är tydliga, det underlättar ju definitivt för väljarna i höst. Och de ser att era sänkta skatter inte gett fler jobb. Dessutom har den procentenhet i Sverige som tjänar mest fått lika mycket i inkomstförstärkningar som de 25 procent som tjänar minst fått tillsammans. Sån fördelningspolitik gillar inte svenska folket. Det är därför ni inte pratar om hur ojämlik er fördelningspolitik är.
Det är inte produktutveckling utan produktivitetsutveckling som behövs. Ni politiker får sluta upp med att sitta och såsa på kommunerna, anställ chefer med mandat att sparka folk som inte behövs. lägg ner myspysandet!
Tillväxten i ekonomin är det som i botten styr hur mycket som kan spenderas via offentlig verksamhet. Det fina är att vid positiv tillväxt så får kommunerna mer och mer pengar realt att spendera vid oförändrad skatt.
Hej,
Håller med om att det är den underliggande ekonomin som anger ramarna.
Skriver även om behovet av produktivitetsutveckling. När det gäller tjänster så ligger produktivitet och produktutveckling väldigt nära varandra. Ett förändrat produktinnehåll kan ofta leda till betydande produktivitetsvinster. Vad jag menar är att medborgarna ska vara med och bestämma mer om detta än idag. Det kommer leda till en effektivare välfärd.
mvh/Hans
har nu skummat igenom rapporten efter tillväxtantagandena. De ligger på 1,2 respektive 1,4 %. Man tar sig för pannan! Någon nisse på SKL räknar kallt med att Sverige skall befinna sig i någon form av ständig lågkonjunktur för all framtid. De räknar helt enkelt med att MP och V tar makten för evigt!
Ja det låter som försiktigt räknat. Men det kanske är i reala termer?
Pingback: Måste alla få allt? « Andreas Froby – kandidat till kommunfullmäktige i Botkyrka
Pingback: Välfärdsnys eller förnyelse « Hans Åberg
Pingback: Nya produktionsmetoder betyder mer än nya pengar | Hans Åberg