Nu kommer PISA-tornet äntligen rätas upp!

PISA-rapporten är onekligen besvärande för Folkpartistisk skolpolitik och utbildningsministern. Sjunkande resultat är illa oavsett vad som är orsaken eller vem som bär ansvaret. När Alliansen tog över 2006 så var en reformering av skolpolitiken en av de viktigaste uppdragen från väljarna.

Ingen kan anklaga utbildningsminister Björklund för att ha legat på latsidan. Ny lärarutbildning, krav på lärarlegitimation, ny läroplan, tidigare betyg, nationella prov i fler ämnen, bättre skolhälsovård, ny gymnasieskola, nya karriärtjänster för lärare, nya vidareutbildningar för lärare och rektorer, en ny skolinspektion, ny skollag som möjliggör bättre arbetsro i klassrummet, minskade och förenklade krav på lärarnas administrativa arbete, läsa-skriva-räkna-satsning, sommarskola, läxhjälp m fl.

Reformer och förändringar som alla syftar till att sätta elevens kunskaper i fokus, skapa bättre kunskapsuppföljning, förbättra arbetsmiljön i klassrummet och i skolan för både elever och lärare och att höja lärarnas yrkesstatus.

Är det något i det här reformpaketet som pekar i annan riktning? Man kan ha synpunkter på den takt som förändringarna klubbas igenom på och att det fortfarande saknas åtgärder i paketet men är inte det en del av en normal utvecklingsprocess?

Det pågår ett enormt arbete med att restaurera den skola som blev en tummelplats för pedagogiskt experimenterande och ideologiskt motiverade förändringar under så lång tid. I sak har ju även Socialdemokraterna accepterat problembeskrivningen och reformplanen då man faktiskt bytt politik och närmat sig det som Björklund och Folkpartiet så länge har drivit.

Men PISA-resultatet då? Ja, det är verkligen nedslående och alarmerande men det handlar om en tjugoårig nedåtgående kurva. De skolreformer som är under implementering är, med några få undantag, införda efter att själva undersökningen genomfördes. Reformerna kan inte under några omständigheter ha fått något genomslag ännu då det stora reformåret var  2011.

Regeringens särskilde utredare Per Thullberg pekar i sin utredning om reformerna i grundskolan att dessa tidigast kan förväntas ge något resultat år 2015. Ännu längre dröjer genomslaget för lärarkåren där första lärarna går ut från den nya Lärarhögskolan först år 2016. Först då är de ute i verkligheten och kan påverka elevernas resultat.

Men resurserna då? Inte heller där har Alliansen bommat. Enligt statistik från SKL så har resurserna i skolan ökat med 15% för åren 1999 till 2009. Sen dess har regeringen plussat på med ytterligare miljarder. Sverige satsar en större del av sin BNP på utbildning än OECD. År 2000 var det 7,6 lärare per 100 elever, 2011 var det 8,3 lärare. Det är inte där skon klämmer. Det tar tid att förändra.

Om skolpolitikens fokus i början av alliansperioden handlade om att skapa lugn och ro i klassrummet så bör fokus nu flyttas över på lärarna. Även lärare behöver lugn och ro för att sjunka in i reformerna och de förändringar som dessa ger utrymme för.

Regeringen med utbildningsminister Björklund i spetsen har lanserat ett enastående reformpaket för hela skolväsendet. Jag är övertygad om att dessa reformer är nödvändiga och att de kommer ge resultat. Men det tar tid att förändra skolan och utan dessa kan Pisakurvornas nedåtgående trend aldrig brytas.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, AB,
Bloggar: Lotta Edholm, Johan Persson, Järfällabloggen, Ulf Nilsson, Martin Skjöldebrand, Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Sivert Aronsson