RUT-multiplikatorn

I lördags så var jag på Företagarriksdag, Folkpartiets eget forum för diskussion kring näringslivspolitik i allmänhet och småföretagarpolitik i synnerhet.  Välkommet! En rasande bra panel och massa spännande företagare gjorde dagen mycket intressant och konstruktiv. Agneta Berliner, Carl B Hamilton m fl ska äras för evenemanget.

Monika Lindstedt, grundare av Hemfrid och en i panelen, presenterade en talande bild över de totala penningströmmarna för en hushållsnära tjänst som jag tog mig friheten att teckna ner. Jag kallar den RUT-multiplikatorn. Den stora vinnaren på RUT är Staten. När RUT sätts i arbete så genererar det så mycket pengar åt staten i form av arbetsgivaravgifter, inkomstskatter och moms att det mer än väl täcker själva RUT-avdraget. Tvärtemot oppositionen som hävdar att det handlar om en orättvis skattesubvention som tas från de fattiga för ett fåtal rika.

En RUT-timme för 300 kronor genererar direkt 60 kronor till statskassan i form av moms. Tjänsten måste betalas med en arbetad tid på 450 kronor lågt räknat. Från det dras inkomstskatten (ca 35%) på ca 160 kr.

Men kundens arbetsgivare betalar också in sociala avgifter 144 kr ovanpå detta. För Rut själv så generar timmen 104 kronor i kollektivavtalad lön, från det ska inkomstskatt på 35 kr dras och sociala avgifter på ca 32 kr betalas in ovanpå.

Totalt till staten 421 kronor – vem är vinnaren?

Sen avgår ju hälften av arbetskostnaden för själva RUT-avdraget dvs 150 kronor men fortfarande är Staten (dvs vi alla gemensamt) den som får ojämförligt störst positiv effekt av RUT-avdraget. Oaktat övriga effekter i form av minskad svartekonomi, minskade arbetslöshetsunderstöd, nyttoeffekter hos kunderna mm.

Många är det som bloggat kring RUT: Seved Monke, Mark Klamberg, Rasmus Jonlund, Liberala Företagare och många fler.

Införandet av RUT-avdraget är en av Alliansens största insatser och kommer varaktigt förändra hela samhället till det bättre. Nästa steg är att se över hela skattesystemet med avseende på tjänster. Dagens skattesystem missgynnar tjänsteindustrin, särskilt i hushållssektorn.

Falsk matematik i RUT-debatten

DN:s Hanne Kjöller har gått till botten med SVT Agendas påstående att det bara är ”rikingar” som har råd att använda RUT-tjänster. Det visar sig att dessa uppseendeväckande fakta beror på att Agenda gjort en egen inkomstklassedefinition; ”höginkomsthushåll” är man redan vid 25 tusen i månaden, låginkomst vid mindre än 10 tusen. Därmed så kvalar större delen av offentligvärldens låginkomsttagare, sjukskötesrskor, lärare m fl in i höginkomstfacket.
Vanja Lundby Wedin hävdade också envist i programmet att det är de fattiga som finansierar de rikas RUT-avdrag. Oavsett om man är en riktig eller falsk höginkomsttagare så är fakta att RUT-reformen är självfinansierad; ingen betalar därmed för någon annan.
Med falsk matematik så kan man även bevisa att jorden är platt.

Liberala Anna, Sebastian Hallén  m fl har också kommenterat artikeln.

RUT – inte för de rika utan för de kloka

Söndagskvällens debatt mellan Vanja Lundby Wedin och Jan Björklund om RUT trampade på i invanda spår. Björklund försöker göra sossarnas inställning till en motsättning mellan män och kvinnor. Lundby Wedin till att det är de fattiga som subventionerar de rika.

Att reformen är självfinansierad, gör svarta jobb till vita, skapar tusentals nya företag och tiotusentals nya jobb och fixar livspusslet för otaliga familjer och hushåll betyder liksom inget när man ändå har sin inställning klar.

Men RUT har blivit en succé för att priset för hushållstjänsterna plötsligt blivit överkomliga för vanligt folk. Rent generellt är det för dyrt för privatpersoner att köpa tjänster. Dessa är straffbeskattade i jämförelse med prylar, maskiner och apparater.

Johan Norberg visar i en artikel hur man måste jobba drygt fyra timmar för att köpa en timmes jobb. Själv noterar jag att man kan köpa en indisk bil för en månadslön. Relationen är skev. Det blockerar framväxten av en tjänstemarknad, tillväxten av nya jobb och allmänt möjligheten till ett enklare liv. Ingen tjänst köps ju om inte behovet finns vilket däremot gäller för prylar. Titta i era skåp så får ni se.
Debatten bör därför föras om RUT-avdragets mer strukturella effekter; hur RUT stimulerar framväxten av en ny tjänstemarknad och därför är en del av en stark allianspolitik för att skapa nya jobb och förbättra livsförutsättningarna för människor i Sverige .

Om detta har Daniel Rhodin i Eslöv skrivit en insiktsfull blogg. Även jag själv har bloggat tidigare i samma tema. Rasmus Jonlund, Seved Monke, Carina Boberg och SvD skriver också om detta idag.

RUT-avdragen och folks behov

Flera rapporter och inslag i media visar på de positiva makroekonomiska konsekvenserna med avdragen för hushållsnära tjänster. Tusentals jobb och nya företag har skapats, svarta pengar har omvandlats till vita. Vad som förtjänar att framhållas gång på gång är att framgången speglar ett faktiskt behov hos folk. Det finns ett behov av att köpa den här typen av tjänster och tjänsterna skapar nytta. Det som var fel var att priset, med dåvarande beskattning, blev för högt för folk. Därmed kom en hel sektor att helt utebli från vår ekonomi; inga inkomster, inga skatter, inga nyttoeffekter. De rödgröna ondgör sig i vanlig ordning över den orättvisa detta utgör. Nu handlar det om en icke rättvis beskattning.
Det är lockande att tänka sig fler icke existerande sektorer i vår ekonomi. Fler behov som väntar på att frisläppas bara priset blir mer rimligt. IT-tjänster, ekonomisk och juridisk rådgivning, fixartjänster utanför hemmet m fl. I stort sett alla tjänster som riktar sig mot privatpersoner är idag ”överprisade”. Det skapar en ogynnsam obalans mellan maskin och människa. Att köpa en kinesisk snöslunga upplevs som billigare än att hyra in en snöskottare. I förlängningen driver det en utveckling mot ett mer prylorienterat samhälle och en ”gör-det-själv” kultur. Speglar det folks rätta behov?