Det s k ”Läkaruppropet” har i skrivande stund nått över 7000 namn och även börjat ge eko bland tidningarnas ledarsidor. Inte utan invändningar mot de sanningar som slås fast i uppropet. Hanne Kjöller kommenterar i gårdagens DN att det är lätt att instämma i uppropets krav på en vård utifrån patientens behov. Men hur ska det gå till?
I en uppföljande debattartikel undertecknad av Lärarförbundets, Polisförbundets och Läkarförbundets ordförande – ”Våra yrken har kidnappats av ekonomernas modeller” – så bjuder man in politiker till samtal om professionens roll i styrning och ledning av offentlig verksamhet.
Malin Siwe i Expressen påminner läsarna om att ett första steg är att professionen själva erkänner sin egen roll i den situation som råder. Politiska ingripanden har varit nödvändiga då man själva inte klarat av att efterkomma de behov och krav som allmänheten ställt på dem. Karin Svanborg-Sjövall, välfärdsansvarig på Timbro, skriver i DN att offentligvärlden har ännu mer att lära av sunt marknadstänkande.
En intressant genomgång av begreppet ”New Public Management” görs av Magnus Jonsson på egen blogg. Michel Silvestri (MP) instämmer i kritiken mot NPM utan att ge några egna svar. Det gör däremot hans partikollega Arvin Yarollahi som funderar över NPM och steget efter det.
Socialdemokraterna i Stockholm vill att en ”effektivitetskommission” ska ta fram en ny modell för hur ersättningarna i vården ska utformas. Alliansen avböjde förslaget vid senaste budgetdebatten med motiveringen den redan finns i form av landstingets förvaltning. Effektivisering är en av deras huvuduppgifter.
Mycket frustration kanaliseras på NPM men handlar om konkreta verksamhetsfrågor som oftast står över köp-säljmodeller. I Dagens Samhälle finns en förfärande artikel om hur en cancerpatient bollas mellan olika vårdinstanser beroende på vilken kroppsdel eller symptom som ska behandlas. Avsaknaden av en patientansvarig läkare är uppenbar. Är det ersättningssystemets, politikernas eller läkarnas fel?
Inga självklara svar finns annat än att vi måste få ett ännu större kvalitetsfokus i vården och att professionen har ett mycket stort ansvar för den utvecklingen. Själv blev jag citerad i Läkartidningen som exempel på politiker som uttryckte en åsikt.
Hans Åberg 
Jag är personligen glad att det blir uppmärksamhet på hur ersättningar fungerar. Hur vissa människor får bra vård medan andra blir missvårdade.
Jag har aldrig själv haft en tanke på hur det fungerar förrän mor blev missvårdad och jag började se problemen. Med boken ”Hjälp oss”, läkaruppropet har jag fått ett stöd i min kamp, en kamp som pågått i nästan ett och halvt år. Att verksamhetschefen på vårdcentralen fick sluta är en stor seger, men jag trodde efter det att matchen var vunnen, men nej då… Nya saker som skall bevisas, misstroende mot mig, för det jag säger är fel för journalen säger något annat. Men chefsläkaren har gett mig rätt för det är fel i journalerna. Samma problem i det 7 tillsynsärenden som är riktade mot vår vårdcentral. Fortfarande skall jag behöva vara en ”skvallertant” mellan region och kommun. Visst det finns ett beslut om tillträde till journaler felaktiga sådana men vem bär ansvar att för att RÄTT uppgifter delas…
Jag är så trött. trött, trött men vem tar ansvar om jag faller ifrån?
Skall mor åter igen tas om hand i omsorgen efter felaktiga uppgifter?
Uppenbarligen läser jag din blogg alltför sällan, Hans! Såg först nu att du kommenterat min kritik av New Public Management – och att du skriver att jag inte har några egna svar. Det stämmer till viss del; Jag erkänner villigt att jag inte har någon patentlösning, men jag grubblar en hel del över vad jag kallar Välfärd 3.0, dvs det system som ska komma efter ”Folkhemmet” och NPM.
Tillsammans med några partikollegor har jag nyligen skrivit i Dagens Samhälle om behovet att gå vidare från NPM till ett system där människan sätts i centrum och välfärden demokratiseras (http://www.dagenssamhalle.se/debatt/lat-medborgarnas-baesta-brstyra-vaelfaerden-5618). Framförallt pekar vi på åtgärder som kan stödja idéburen vård, skola och omsorg, som bör ersätta kommersiell sådan.
Allt fler, även i Sverige, börjar ändå inse att nuvarande system är en återvändsgränd. Kanske även du?
Jag passar på att önska en fortsatt skön sommar!
/Michel Silvestri (MP)
Hej Michel – vi ser nog rätt lika på de problem som dagens system skapar. Frågan om vad som ska ersätta det är dock inte självklar. Vad gäller ersättningsmodellen så tror jag på flera olika, inte bara ett uniformt system. Något jag också bloggat upprepade gånger om, bl a här. https://hansaberg.wordpress.com/2013/06/21/antligen/
Vad gäller stöd i olika former för att stimulera framväxt av den ideella sektorn, som ni skriver om, så ligger det mycket i det.
Önskar dig också en skön sommar/Hans