Nu presenterar Vårdföretagarnas egen etikutredning en första genomgång av den sk Caremaskandalen i SvD idag. Inte oväntat visar det sig att företaget faktiskt har följt de regler som branschen själv satt upp. Det har funnits missförhållanden men de flesta av dessa hade redan identifierats av vårdföretaget och åtgärdsprogram var sjösatta innan mediadrevet drog igång.
Skandalen framstår alltså i själva verket mer som en medial lynchning baserad på okunskap och kanske ovilja bland journalister och allmänheten att ta till sig de faktiska sakförhållandena som råder i äldreomsorgen oavsett om det är privata eller offentligt drivna verksamheter. Uppdragsgivaren allmänheten vill inte se hur besvärligt äldreomsorgen faktiskt har det i tider av sparbeting och effektiviseringskrav.
Mycket av skandalen handlar alltså om ett klassiskt kommunikationsproblem. Carema har också snabbt agerat genom att förstärka sin informations- och kommunikationsfunktion. Till saken hör också att ett flertal av de enheter som privatiserats har varit problemenheter där vanmäktiga politiker försökt rätta till illa skötta offentligt drivna verksamheter genom att byta ut ledning och huvudmän. Det är ingen dålig strategi och inget säger att det inte heller varit en lyckosam strategi.
Min förhoppning är att hela affären kan leda fram till en mer professionell uppföljning av hela branschen oavsett ägarform och kanske till bättre insikter om att resurser inte är en oväsentlig del av hur kvalitet kan levereras. Att kvalitetskraven skruvas upp på hela äldresidan kan inte vara annat än positivt. Äldreomsorgen är ju framsprungen ur den gamla fattigstugan och fortfarande lever konceptet kvar mentalt när resurser ska allokeras och fördelas.
En liknande etikutredning inom den offentligt drivna äldrevården och omsorgen, som den Vårdföretagarna nu gjort för den privat drivna, skulle säkert upptäcka förfärande brister och vanförhållanden.
Hans Åberg 
Det här är ju ett bekymmer, vi har ju den ena debatten efter den andra i TV och saklig o riktig information lyser med sin frånvaro. I stället ser vi argumentation om åsikter på hög nivå där man försöker ta poänger från motståndare. Det kräver en del att hålla sig på banan i en sådan debatt.
Vad jag uppfattar som en stor svårighet är att åldersdifferensen skapar
murar, där många vuxna inte vill se eller befatta sig med äldrevården.
Många är till och med rädda att gå in i ett sjukhus, för att hälsa på någon
patient. Den attityden hoppas jag att vi kan förändra. Det kanske inte hjälper att säga att åren går och snart är vi där…….
Jan Hammarberg
Det är nog så att många frånsäger sig det personliga ansvaret genom att samhället tagit över. Även den personliga välfärdsjakten gör att tiden ofta inte räcker till för fler än en själv.
Jag är själv 68 år så så långt borta är det inte. Det finns mycket vård som fungerar bra, det har jag själv sett vad gäller släkt som gett vården beröm. Det kommer fram för lite belägg för den saken och den negativa delen får medialt övertag som inte ger en rättvis bild av vården i stort. Det gäller att hålla debatter på en konstruktiv och förklarande nivå så att folk förstår situationen samt att debattören (partiet) får stor trovärdighet.
Det görs många hjälteinsatser i vård och omsorg. Men samtidigt är vi dompterade att inte ifrågasätta nivån på vården utan tacka för att ”samhälle” ger oss detta.
Lite tankar…
Jag upplever det som att det var mer av domptering av den typen om vi går tillbaka till tidigare år, kanske 60 talet. Jag har legat på sjukhus för rena sjukdomar samt för idrotts skador på senare tid och har bra erfarenheter själv. Möjligen att vårdcentraler kan vara lite knepiga ibland att få det som jag vill, men vid regelbundna hälsokontroller på Sofiahemmet privat fungerar perfekt, och det som resulterat i remiss har varit klanderfritt i allmänvården. Jag är en frågvis person som vill veta och även sådana resonemang har varit bra. Dock tror jag att det kan vara rätt påfrestande att som personal möta många patienter med de mest varierande påståenden och upplevelser som dyker upp.
Jag ifrågasätter valfriheten i äldrevård av skälet att man inte alltid har klart för sig vad man har att välja mellan, om man nu är i en position att kunna välja. Det kanske borde till någon allmän tyckarsite där omdömen från patienter kan läsas och där man kan se alternativ. Jag har själv ingen aning om vad jag skulle välja om läget dök upp i morgon.
Att uppföljningen av vården inte fungerat alla gånger är inget unikt för vården, det förekommer på flera områden. I allmännyttan fick man räkningar på lyktstolpar och betalade, de hade bara behövt gå ut på gatan för att se att där inte stod några lyktstolpar. Vården kanske borde villkoras bättre vid utförsäljning samt att tvångsförvaltning i likhet med hyreshus gäller om bristerna är för stora. Då kan vården fortlöpa utan omflyttningar eller andra besvärliga bieffekter.
Göran