Det tog några dagar men till slut hittade de socialdemokratiska bloggarna en vinkel på tragedin i Norge som gjorde det möjligt att kritisera regeringen Reinfeldt. En klädsamt nedtonad bloggvärld har gjort sitt bästa för att inte göra politik av en totalt sinnesjuk mans verk. Men till slut blev impulsen att ändå få hacka ner på alliansen för stark. Utlösande faktor synes vara en ledare av Peter Wolodarski som kritiserar statsministern för mediapassivitet. Men undrar om inte de socialdemokratiska nätrötterna, likt vilken mobb som helst, bara suttit och väntat på ett tillräckligt skäl för att åter få sätta åt regeringen. Det imponerar inte.
Wolodarskis reaktion kan jag tycka har sina goda grunder, men även invändningar (t ex så tycker jag inte huvudfrågan är hur Reinfeldt agerar gentemot media men även jag kan tycka att han borde tagit sig tid att delta i minnesgudstjänsten om det nu hade varit fysiskt möjligt), men är så oändligt mycket mer subtilt uttryckt än de bloggposter som nu rullar in från vänsterkanten. Döm själva genom att läsa om Westerholms längtan efter en stark ledare och de små lydiga blogghundarna Moberg och Högberg skuttande efter. Thomas Böhlmark korrigerar sakfel i Wolodarskis ledare. Tokmoderaten svarar.
Hans Åberg 