Etikettarkiv: ägarstyrning

Omtag på NKS

Alliansen byter ut Karolinskas styrelse enligt en debattartikel i dagens DN. Det var antagligen oundvikligt efter den svartmålningskampanj som S ägnat sig åt de senaste åren med god hjälp av media. En nödvändig åtgärd för att skapa lite lugn och ro framförallt för personalen som sliter hårt på en arbetsplats som systematiskt pratas ner av den S-ledda oppositionen i landstinget.

Nya Karolinska kommer att bli ett av världens bästa sjukhus så snart som inkörningsproblemen är övervunna. Jämförelsen med Stadshuset ligger nära till hands, också ett projekt som var omgärdat av kritik och motsättningar men nu står det där sen snart hundra år och är ett av stadens stoltaste märkesbyggnader. Så kommer även Nya Karolinska att framstå.

Alliansen öppnar även upp för en uppdelning av Karolinskas på mindre enheter. Det var S som år 2003 beslutade om den fullkomligt vansinniga ihopslagningen av Huddinge Sjukhus och Karolinska sjukhuset, Solna. Det är roten till de uppenbara problem som det sammanslagna KS dragits med sedan dess. Socialdemokraternas Erika Ullberg anser istället att det är professionaliseringen av styrelserna som en orsak till styrningsproblemen på KS och säger lite vagt att man vill byta till ”en annan typ av styrning”. Antagligen en styrelse där det politiska eller fackliga meritvärdet väger tyngst.

Själv är jag bergfast övertygad om att styrelserna måste bli ännu mer professionella. En av svagheterna är just avsaknaden av företagsledarkompetens, det är ju jättelika verksamheter med tusentals medarbetare och mångdubbelt fler patientkontakter varje dag. Det är ju en volymaffär som är gigantisk.

Det behövs få in folk i styrelserna som förutom erfarenhet av att leda stora företag även kan IT, service management och logistik. Det är ju inte bara vård som bedrivs på ett sjukhus utan en stor del av verksamheten är ju ren service- och hotellverksamhet. Det speglas ju inte alls i dagens sjukhusstyrelser.

Annonser

Funderingar kring landstingets egenregiverksamhet

Igår på landstingsfullmäktige debatterade vi bl a landstingets egenregi-verksamhet. I Stockholm står den egna verksamheten för drygt 32 miljarder vilket utgör 68%  av den totala sjukvårdsbudgeten. Övriga 32% utförs av privata vårdgivare. Jag gjorde följande inlägg med anledning av en motion från socialdemokraterna där de kräver ytterligare mandat för den egna verksamheten.

”Ärade ordförande, ledamöter och åhörare!

Lars Dahlberg (s) m fl har skrivit en motion som har något av programpolitisk karaktär över sig. De ledord som beskrivs av motionären är nog något som vi alla, oavsett politisk färg, kan instämma i. Slutsatsen, däremot – ”Förstärk landstingets hälso och sjukvård i egen regi”- sammanfattar väldigt bra skillnaden mellan borgerlig och socialdemokratisk sjukvårdspolitik.  

För oss i Folkpartiet är mångfalden och det personliga bemötandet något centralt. Att människor är olika och kräver olika bemötande är grundläggande. Därför är mångfald ett mål och att som patient och anhörig ha flera alternativ att tillgå en prioriterad fråga för oss. Där utgör fortfarande landstingets ”egen regi verksamhet” en dominerande kloss i sjukvårdsstrukturen. 

Ur ett mångfalds- och bemötandeperspektiv fins det alltid stora risker med en dominerande aktör. Legitimiteten för egenregi-verksamheten är ju att den är en professionell, högkvalitativ och effektiv. Inte att den drivs i egen regi. Om detta kan vi debattera och kommer säkert också debattera under kommande valrörelse. 

Men jag skulle vilja ta upp en annan del av motionen som ofta blir utsagt som ett faktum när vi diskuterar egenregiverksamheten. Det är begreppet koncern. Vi talar ofta om egenregiverksamheten som en koncern och därmed lägger vi in en massa outtalade tankar och förväntningar kring hur verksamheten ska styras, profileras, utvecklas, krav på synergi och koncerngemensamma satsningar etc etc. 

Men egenregiverksamheten är ingen koncern. Det är en mycket stor portfölj av bolagiserade vårdverksamheter som hålls samman i något som närmast kan beskrivas som ett holding- eller investmentbolag. Produktionsutskottet – som landstingets ägaransvarige – är att jämföra med ett Investor eller kanske ett Praktikertjänst. Inte en operativ koncern medell  Capio, Carema eller Aleris. 

Vi driver alltså ett jättelikt vårdkonglomerat utan särskilda koncernsamband. Och frågan är väl om vi verkligen ska driva på i en sådan riktning. Det är inte helt självklart. Risken är att en sådan koncern blir en mycket otymplig och ineffektiv koloss. Och också förlamar den branschutveckling mot större patientorientering, mångfald och konkurrens som vi är överens om. 

Tänk att vi rent hypotetiskt skulle göra ett strukturarbete vår egen verksamhet. Då skulle jag se klara fördelar med att dela upp i ett antal mindre, effektivare enheter – som sen kan bli koncerner – för att på så sätt utvinna de synergier som onekligen finns att hämta hem. Detta snarare än att skapa en sammanhållen jättekoncern modell KF eller ABB. Det skulle patienterna, personalen, och branschen, och i slutänden, även skattebetalaren tjäna på.

Koncern- och strukturfrågan för den egna verksamheten blir onekligen en viktig fråga att diskutera och ta ställning till framöver. ”