Vinsterna ett ideologiskt spöke

Regeringen och Vänsterpartiet fortsätter jakten på sina ideologiska spöken och tillsätter en utredning om vinsterna i välfärden. Vinsterna ska starkt begränsas är utredningens huvuddirektiv med motiveringen att ”förekomsten av vinstintresse påverkar incitamentsstrukturen i verksamheten, vilket går ut över kvalitet, likvärdighet och arbetsvillkor”.

Ja, vore det så borde all vinstdrivande verksamhet förbjudas men alla vet att vinster i alla andra sammanhang driver kvalitet och förbättring vilket gagnar konsumenterna. Och så är det faktiskt också i välfärden där de privata utförarna enligt Socialstyrelsen toppar de flesta kvalitetsmåtten och får högst kvalitetsbetyg hos patienter och brukare. Men i Ardalan Shekarabis och Jonas Sjöstedts värld är vanföreställningarna starkare än fakta.

En annan vanföreställning är att vinsterna snyter välfärden på pengar och att den därför kostar mer om den är privat. Men skattebetalarna lägger inte ut mer till de privata välfärdsaktörerna än de offentliga. Vinsten skapas genom att man använder resurserna på ett bättre sätt. Man kramar luften ur systemet. Långsiktigt blir det en bättre resursanvändning.

Beskedliga vinstuttag

Alla gynnas av det; patienter, personal och skattebetalare.

Dessutom är utdelningarna från de privata välfärdsföretagen minst sagt beskedliga vilket framgår av följande bild från Aktuellt igår. De sammanlagda vinsterna uppgår till ca 5% och inte mer än 2-3% delas ut, resten återinvesteras.  Men Shekarabi och Sjöstedt vet bättre. Vinsterna dränerar välfärden.

Vem sa att mot barn och troende går inte att argumentera?

Media: DN, SvD, DI, Svenska Vård, Vårdföretagarna, SR,
Bloggar: Almegabloggen, Hökmark, Per Gustafsson, Stockholmsbloggen, Maria Wetterstrand, Dan Olofsson, Janerik Larsson, Kjell-Olof Feldt,

Försäkringskassan en förebild för vården

För en tid sedan var jag på seminarium med självaste managementgurun Michael E. Porter. Ämnet var ”Värdebaserad vård”, något som gjort Porter både berömd och förmögen. Det är nu inte några revolutionerande teser som Porter driver – att vården ska sträva mot att öka patientens upplevda hälsoutfall, dvs att det som patienten själv värderar också ska levereras  – men i vården ses detta som en spännande nymodighet värd att samlas för under ett två dagars seminarium.

I de flesta branscher är kundorientering en förutsättning för att kunna leverera en bra produkt och faktiskt kunna driva en effektiv verksamhet men i välfärdsbranschen så är begreppet kundorientering, eller personcentrering eller patientorientering som det heter i vården, ännu bara en intressant tankefigur.

Porters erfaringar är viktiga i omstöpningen av den offentligt finansierade välfärden och var intressanta att lyssna på. Det som dock gjorde djupast intryck på seminariet var en presentation av Försäkringskassan om det förändrings- och utvecklingsarbete som man för närvarande genomför i syfte att bli mer serviceorienterade. 

Försäkringskassan har gjort valet att man ska utforma verksamheten utifrån kundernas behov och man ska se till kundens hela resa och vara en försäkringskassa i kundens ögon. Det låter som en direkt kopia på de målsättningar som finns formulerade för vården. Men Försäkringskassan har tagit ett betydelsefullt steg vidare; man har nämligen genomfört en genomgripande segmentering av sina klientgrupper och låtit dessa segment vara utgångspunkten för hur processer och organisation ska utformas.

I dagens debattsida i Dagens Samhälle följer Försäkringskassan upp och lanserar sex löften som avser ett av de identifierade segmenten; de funktionsnedsatta.
”Vi förändrar nu vårt arbetssätt i grunden för att anpassa det till dem som behöver oss mest. Mötet ska bli tryggare, enklare och mer personligt”.

De sex löftena handlar om en utpekad kontaktperson, personligt stöd till anhöriga, förenklade uppföljningar, kortare väntetider och en personlig plan för varje klient. Ett lysande resultat av att analysera sina klienters behov och fundera på hur relationen kan förenklas och göras effektivare.

Jag menar att lösningarna utan vidare kan överföras till vården men det är inte brist på lösningar som är främsta hindret. Problemet är att vården saknar den genomgripande segmenteringsanalys som Försäkringskassan gjort. Den är förutsättningen för att kunna strömlinjeforma processer och arbetssätt.

Tänk om vården kunde se och lära av det som just nu sker på Försäkringskassan. Det är antagligen ett av de mest intressanta omgörningarna av en offentlig verksamhet i modern tid. För vården finns en enorm potential om man kunde påbörja en liknande resa. Låt Försäkringskassans förändringsarbete visa vägen för vården. 

Landsbygdens infrastruktur statens uppgift

Det är rimligt att staten tar ett större ansvar för infrastrukturen på landsbygden än idag. Vägar, järnvägar, flygplatser, bredband är betydelsefulla komponenter för att landsbygden ska kunna leva. Idag ser vi en nertrappning av statens engagemang i sådana kollektiva nyttigheter.

Vägar ”privatiseras” när Trafikverket (tidigare Vägverket) konsekvent lämnar över drift och underhåll av mindre vägar, oftast på landsbygden, till enskilda fastighetsägare. Swedavia (tidigare Luftfartsverket) tar sin hand ifrån den ena flygplatsen efter den andra. Telefoni och bredbandssatsningar – den nya tidens infrastruktur – lämnas över till privata telekomjättars affärsstrategiska överväganden.

Jenny Jewert skriver idag på DN om det tvivelaktiga i att bredbandsutvecklingen på landsbygden ska drivas som enskilda initiativ. Staten borde kunna ta ett kliv framåt här för att både ta hem samordningsvinster och stödja den landsbygdsutveckling som ändå har så svårt att hävda sig i urbaniseringens tidevarv.

Enligt mitt förmenande så bör staten ta ett mycket starkare grepp om infrastrukturfrågan på landsbygden. Det är antagligen det mest effektiva sättet staten kan bidra på, bättre än alla andra landsbygdssatsningar ihop.

Om behovet av en förändrad syn på landsbygdsutveckling och statens roll har jag skrivit om tidigare:
Landsbygdspolitik och självbestämmande
Det svänger om landsbygdspolitiken
Landsbygden – ett ekosystem i obalans
Den undersysselsatta landsbygden

Sätt Sjöstedt i skolbänken

Gårdagens uppgörelse om vinsterna i välfärden är chockerande. Det röjer både en djup misstro till privat företagande och en djup okunskap om grundläggande marknadsekonomi. Bakom Sjöstedts paroller om att stoppa vinstuttagen i välfärden döljer sig tanken att det egentligen bara är oegennyttigt arbete som är hederligt. Allt annat är moraliskt tvivelaktigt.

Att driva företag är suspekt, särskilt suspekt är att driva välfärdsföretag. De drivs med dunkla motiv och ägarna tar varje chans att sno sina kunder och uppdragsgivare på pengar. Varje vinstkrona tas från någon annan och vanföreställningen är att vinsterna fördyrar välfärden.

Men det är ju samma skolpeng, vårdpeng, äldrepeng som betalas vare sig det är är privat eller offentligt driven verksamhet. Vinsterna skapas genom att man driver verksamheten på ett annat, bättre sätt. Och det finns inga forskningsresultat som visar att privat drivna verksamheter håller sämre kvalitet än sina offentliga konkurrenter. Vinst är i marknadsekonomin normalt ett kvitto på god kvalitet men tolkas av de rödgröna som motsatsen.

Över 160000 människor som jobbar i privata välfärdsföretag har nu anledning att oroa sig över hur det ska bli med deras arbetsplats, över 17000 företagare hur det ska bli med deras företag och leverbröd.

Den svenska välfärden har genomgått – och genomgår – en unik förvandling.  En mycket stor del av denna utveckling kan härledas till privatiserings- och valfrihetsreformer som alliansen sjösatt under sin tid vid makten. Utan de privata företagen så hade svenska folket erbjudits en välfärd med färre alternativ, lägre kvalitet och till en högre kostnad.

Lyckligtvis så innebär det parlamentariska läget att förslaget inte obehindrat kan passera Riksdagen. Och även om förslaget skulle passera så läggs det i en utredning som först 2016 ska presentera hur förslaget rent praktiskt ska genomföras. Det ger möjligheter för alliansen och eventuella rödgröna skeptiker att mobilisera moteld. Här krävs informationsinsatser av folkbildningskaraktär. Företagens roll för välfärden måste bli tydligare och på vilket sätt vinst bidrar till att höja kvalitet och leveransförmåga.

Sjöstedt har skickligt gjort frågan om vinster till en moralfråga och dömer ogenerat ut en hel bransch. Så kan man bara göra om man inget förstår. Men svenska folket har väldigt mycket att förlora om uppgörelsen om vinstbegränsning går igenom. Sätt Sjöstedt och hans vänner i skolbänken!

Media: DN, SvD, AB, Expr
Bloggar: Skjöldebrand, Sivert, Rasmus

Simsalabimpolitik

Socialdemokraternas mål är att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Det är väl gott och väl. Alla partier vill ha låg arbetslöshet men socialdemokraterna vill det särskilt mycket.  Det behövs ca 250 tusen nya jobb för att Sverige ska kunna tävla om Europas lägsta arbetslöshet. Eller 250 tusen färre arbetslösa. Socialdemokrater har alltid velat trolla med siffrorna. Minns den systematiska förtidspensioneringen av en halv miljon människor inför valet 2006.

Med förslaget om obligatorisk gymnasieutbildning så trollas i ett slag nästa hela ungdomsarbetslösheten bort. Många elever i grundskolan går inte ut med fullständiga betyg och gymnasiebehörighet. Ofta går de en säker arbetslöshet till mötes. Ca 22 tusen elever med ej fullständiga betyg försvinner här bort från statistiken.

I gymnasiet så hoppar nästan 30% av alla elever av innan de fullföljt sina studier. Många av de har bara arbetslöshet att se fram emot. Med obligatoriskt gymnasium är det inte längre tillåtet att hoppa av. Eleverna tvingas kvar i skolan även om man inte längre deltar mentalt. Ytterligare 100 tusen bort från statistiken.

I dagens Regeringsförklaring kom besked om att Fas 3 ska avskaffas, det berör 35 tusen personer. Under några härliga dagar så har ca 150 tusen personer försvunnit bort från arbetslöshetsstatistiken. Simsalabim!

Bloggar: Rasmus
Media: DN3DN, SvD, AB, Expr, DN2,

Eftervalsblues

Så bytte makten färg utan att en enda riktig vinnare kunde skönjas bland de etablerade partierna. Vinnarna befanns istället i båda ändarna av den politiska normalkurvan vilket är en tydlig signal om att politiken i Sverige i och med valet 2014 inte längre är normal.

Moderaterna och Folkpartiet gör historiskt dåliga val. Sverigedemokraterna blir tredje största parti och samlar med Fi ihop nästan en miljon röster; lika många som FP, C och KD tillsammans. Att väljarna skickat en tydlig missnöjessignal till de etablerade partierna är alldeles tydligt. Den traditionella politiken fångar inte upp de frågor som bränner i medvetandet hos många väljare.

Att Moderaterna skulle backa var väntat men att även Folkpartiet backar är en stor besvikelse. Det kändes inte så ute i asfalten. Jag hade nog trott att vi skulle fånga upp en hel del av de vilsna Moderaterna men de verkar helt enkelt ha passerat förbi utan att stanna för gå.

Att Folkpartiet har tappat sin profilfråga skolan till Socialdemokraterna är säkert en viktig förklaring och det kunde inte balanseras av ett starkt feministiskt, borgerligt budskap. Folkpartiets politiska framtoning tycker jag har breddats och blivit bättre än den var inför förra valet men att helt bortse från politikens innehåll som förklaringsfaktor vore naivt. Skolpolitiken är vår största tillgång och samtidigt akilleshäl. Det ska bli intressant att följa mina partikamraters eftervalsanalys. Förträngningsmekanismen är väl utvecklad bland trogna Folkpartister som varit på långsam nedgång sedan 80-talet.

En tröst är att inte heller V eller MP lyckades särskilt bra. V:s ensidiga budskap om att inte sälja ut välfärden betalade sig inte. MP:s fjäskande på slutet för alla som kunde tänkas rösta för MP straffades.

Triangulering och bristande kommunikation är vad jag ser som viktigaste förklaring till valförlusten. Trianguleringens idé om att lägga sig så nära sin motståndare som möjligt blir bara ett eländigt taktiserande som skymmer partipolitikens konfliktlinjer för väljarna och antagligen även medfört att partierna tappat fokus på vad folk i gemen faktiskt funderar på. En miljon missnöjesröster på ytterkanterna talar för det. Triangulering gör det också svårt att kommunicera unika skillnader partierna emellan eftersom hela idén är att försöka balansera ut dessa.

Att väljarna velat rösta bort den Allians som lotsat Sverige praktiskt taget omärkt igenom en av vår tids värsta finansiella kriser, som gett väljarna mer pengar i plånboken samtidigt som resurserna till välfärden ökat, som genomfört en historisk frihetsreform genom vårdvalet, som totalt förändrat svenska folket attityd till svartjobb genom RUT, som ökat antalet sysselsatta och minskat antalet förtidspensionerade är en psykologisk gåta men som jag framför allt tror kan tillskrivas bristande kommunikation. Stora förändringar måste pedagogiskt förklaras, motiveras, och resultatrapporteras om och om igen. Där har Alliansen totalt misslyckats.

Reinfeldts avgång betyder att ett nytt kapitel skrivs i Alliansens historia. Med sin självklara ledare på avveckling är Alliansen kraftigt i gungning men det är för tidigt att helt skrota projektet. Kritiken av den cementerade blockpolitiken har framför allt kommit från Socialdemokraterna, naturligtvis för att den med sådan kraft stängt ute socialdemokratin från maktens centrum. Men så länge som människors politiska värderingar cirkulerar kring två så tydliga motpoler som antingen tron på individens företräde framför kollektivet eller kollektivets företräde framför individen så kommer det finnas behov av realpolitiska konstellationer som speglar dessa preferenser. Idén om att kunna samla flera partier under samma hatt för ett mer ordnat samarbete över tid är inte död i och med Reinfeldts avgång även om den kanske nu tar paus ett tag.

Sverige behöver förändring, var oppositionens mantra under valrörelsen, och sannerligen får vi nu det. Från att vara ett av världens bäst skötta länder kastas vi nu in i ett parlamentariskt kaos. Ingen given majoritet, inga givna koalitioner. Löfvens besked om att Sjöstedt inte får vara med var ett viktigt besked. Det stänger dörren till V:s krav på inskränkningar i valfrihet och ett privat näringsliv i välfärden. Det är nog en förutsättning för att kunna forma en handlingskraftig regering med andra än de rödgröna men frågan är om det räcker.

Folkpartiets och Centerns tydliga besked om att det nu är oppositionsrollen som gäller är logiskt. Det är Löfvens och de rödgrönas ansvar att bilda en handlingskraftig regering. Hade Reinfeldt vilat en aning på hanen så hade ett nyval legat snubblande nära som alternativ. Det är svårt att se hur de borgerliga mittenpartierna kan samsas med MP i en eventuell regeringsbildning. Nu tror jag mer det handlar om hur länge Löfven kan hålla ut och hur dyrt han vill betala för makten. I längden kommer mittenpartierna naturligvis ta sitt ansvar som man alltid gjort. Det förtjänar att påpekas att FP, C och KD tillsammans med S har egen majoritet.

Media: DN, DN2, SvD1, SvD2,, AB, Expr, DN3,
Bloggar: Rasmus, Jesper, Sivert, , Martin, Fredrik, Bjereld, Edholm,

Min politik valet 2014

Jag söker ditt förtroende för en plats i Stockholms läns landstingsfullmäktige i valet 2014.

Bättre bemötande och mer service!  Jag vill förbättra bemötandet och servicekänslan i vården och kollektivtrafiken. Bara individen själv vet vad bra service och omsorg innebär. Individens krav och behov måste få ta större plats när vården och SL ska leverera.

-::-

Patientansvarig läkare
Det är inte rimligt att ansvaret för dig som patient också skjutsas runt bara för att vården kräver mer än en specialistinsats. När det krävs flera olika vårdinsatser behövs en läkare som tar ansvar för hela resan i vården. Det behövs ett personligt utpekat ansvar, en personlig läkarkontakt och en ny befattning i vården.

Vårdkoordinatorer
Anställ vårdkoordinatorer i kommunerna för bättre samordning mellan sjukvård, hemtjänst och äldreomsorg. Idag skjutsas äldre och multisjuka fram och tillbaka mellan olika huvudmän beroende på hur sjuka eller vilka vård- och omsorgsbehov de har. Vårdkoordinatorn bör ha samma roll i kommunen som den patientansvarige läkaren har i vården; en personlig kontakt.

Storsatsa på IT i vården
IT-systemen och de administrativa systemen är sorgligt eftersatta i vården. Det stjäl energi och resurser från det viktiga patientarbetet och är också en del av en dålig arbetsmiljö. Inget är så frustrerande som att sparka sig trött mot tröga och användarovänliga IT-system. Bemötande, service och kvalitet på topp kräver också IT-stöd på topp. Vi måste nu investera i IT på samma sätt som vi investerar i personal och byggnader.

Varudeklarera vården
Tillgänglighet, bemötande och kvalitet måste vara lika enkelt att jämföra i vården som i andra branscher. Utveckla ett enkelt betygssystem för att ringa in patientupplevelse och service. Kanske något sådant här på varje vårdenhets hemsida skulle fungera för att enklare kunna jämföra serviceviljan:
Varudeklarera vården

Stärk integriteten i vården
Det är för lätt att ”glutta” i din journal. Skicka en avisering, liknande den  du får när någon tar en kreditupplysning, varje gång någon obehörig kikar i din journal. Självsanering är bättre än regelverk och inloggningsskydd som alltid går att runda.

Gör SL till ett modernt resebolag
SL ska vara ett modernt resebolag med stora öron som lyssnar på sina resenärer och gör det enkelt, bekvämt och tryggt att resa, betala och arbeta eller umgås när man reser. Krångliga biljettsystem, ruttplanering utan kontakt med resenärerna är saker som kan förbättras. Varför inte WiFi på alla pendeltåg och tunnelbanor?

Fler tvärbanor och billigare spårlösningar 
Fler tvärbanor innebär fler bytespunkter och att befintliga spår utnyttjas på ett smartare sätt. Många tvärbanor kan byggas omgående. Att lägga spår på ovanjord är inte komplicerat och behöver inte ta 15 år att utreda. De kan också tas bort när bättre lösningar är framme. Konsekventa överkrav på spårlösningarna undergräver ekonomin. Stockholms spår får inte kosta mer än i övriga Europa.