Välfärdens framtid ligger i civilsamhällets framväxt

Framtidens välfärdsproduktion står och faller med civilsamhällets tillväxt. Det stod klart för mig efter att ha åhört ett mycket intressant rundabordssamtal häromdagen. Liberalerna bjöd in företrädare och experter kring den civila sektorn och ett mycket intressant samtal utspann sig.

Den allmänna synen i Sverige på vem som har ansvaret för välfärdsproduktionen sammanfaller av en händelse med socialdemokratisk ideologi och är resultatet av en systematisk och framgångsrik indoktrinering; välfärden är samhällets uppgift, ingen annans. Genom privatiseringar har dock både detta tanke- och produktionsmonopol brutits upp och vi har idag vinstdrivande verksamheter inom snart sagt varje del av av den offentliga sektorn.

Sverige sticker ut i ett internationellt perspektiv, den ideella sektorn. Eller de idéburna företagen. Eller civilsamhället. Just denna svårighet att hitta en passande etikett är nog ett av problemen.
I Sverige för denna del av samhället en tynande tillvaro. Den ideella sektorn står för inte mer än 2-3% av välfärdsproduktionen. Att jämföra med t ex med Norge, där 7% och Danmark, där 14% produceras av den ideella sektorn. I många länder är den ideella sektorn den som bär välfärd- och omsorg.

En målbild skulle kunna vara att den offentliga, den privata och den ideella sektorn i framtiden stod för varsin tredjedel av den totala välfärdsproduktionen i Sverige. Det skulle bidra till en större mångfald i utförandet och därmed en hälsosam utvecklingspress för hela branschen, en större valfrihet för både medborgare och personal och i förlängningen en effektivare produktion av välfärd med högre kvalitet vilket gynnar hela samhället.

För att detta ska kunna nås så måste några saker förändras. Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) är ett påtagligt hinder för en sektor där idén om själva utförandet – vård- eller omsorgskonceptet – är huvudsaken och inte passar in fyrkantiga upphandlingars skallkrav. LOU måste förändras.

Incitamentsstrukturen är också viktig att anpassa sig till. Vi talar om verksamheter som inte vill växa och bli större, de vill bara utveckla och förbättra sin metod, sitt koncept eller verksamhetsidé. Här behövs det andra morötter än vinst för att få sektorn att växa. Antagligen är skattelättnader det mest direkta sättet att underlätta för sektorn. Idag kanaliseras stora pengar stiftelsevägen in i forskningen men varför styrs inte sådana pengar även in i välfärdsproduktionen? 

Sektorn själv måste hitta ett bättre sätt att etikettera sin egen verksamhet och marknadsföra den så att den på ett mer påtagligt sätt kan utgöra ett tredje block i välfärden.

Den ideella sektorn är onekligen en outnyttjad resurs för vår framtida välfärd. Här finns många bra initiativ och lösningar som bara väntar på att få släppas loss. Det kommer alla tjäna på. Här finns en politisk uppgift. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s