Vem äger informationen om mig som patient?

I dagens SvD ondgör sig några läkare över att spärrade journaler riskerar hälsan och vården för patienterna. Allt fler väljer att trycka på sekretessknappen och spärra journalerna från insyn av obehörig vårdpersonal. Läkaren får inte full insyn i patientens ”vårdliv” vilket kan innebära att man missar viktig information.

I frågan möts två världar; läkaren som vill ha full information för att kunna göra ett bra jobb och patienten som vill värna om privat information. Båda dessa mål borde kunna förenas i en lösning. Det är egendomligt att läkarna själva sällan hörs diskutera hur en lösning faktiskt skulle kunna se ut.

Men det kräver ett omtag i synen på vem som egentligen äger vårdinformationen. Enligt min, och grundliberal, syn så är informationen om mig som patient och min vårdhistorik privat information som naturligtvis ägs av mig själv. Så var det också från början när vårdhistoriken lagrades i patientens eget minne. Men i takt med att vården industrialiserades och gjordes storskalig kom den att förflyttas från patienten till vårdsystemet. Ur ett produktionsperspektiv förklarligt men inte acceptabelt om man på allvar vill sätta patienten först.

Folkpartiet vill att makten över vårdinformationen förs över till individen själv. Vi har föreslagit ”eget rum på nätet” där all vårdinformation samlas och naturligtvis ska finnas tillgänglig för läkare och vårdpersonal när de så behöver. För att begränsa risken för olovliga intrång kan man tänka sig att det går ut en information till patienten om vem och när så fort någon går in i journalen utöver vad patienten medgivit. Det fungerar för kreditupplysningar, borde kunna fungera för våra journalsystem också.

Media: SvD

 

 

2 responses to “Vem äger informationen om mig som patient?

  1. Hur kan det fungera i andra länder där det inte finns en central datalagring?
    Men det är naturligtvis besvärligt att göra en ny anamnes varje gång man kommer i kontakt med en ny läkare.

    • Ja, det är ett viktigt påpekande. Men jag tror att i Sverige har vi mycket större krav på samordning och att eliminera ”onödigt” arbete. Plus att i andra länder har man en upparbetad kontakt med sin husläkare, det har inte alla i Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s