Om nolltolerans mot vårdskador och felbehandlingar

Har för vana att publicera mina inlägg i landstingsfullmäktige. Här ett från igår som svar på en motion från Socialdemokraterna om behovet av att jobba med vårdskador och felbehandlingar.

Frågan om vårdskador och felbehandlingar i sjukvården är synnerligen viktig fråga. Dålig kvalitet i vården leder dagligen till, inte bara tragedier och onödigt lidande, utan även till onödiga kostnader och misstrivsel bland personalen.

Att vända sig till sjukvården för att få vård mot en åkomma och komma därifrån med en annan är inte helt muntert. Ingen mår heller bra av att göra ett jobb som leder till ett dåligt resultat. Därför är frågan om patientsäkerhet en av de viktigaste frågorna som landstinget har att syssla med. En fråga som inte heller uppvisar någon politisk skiljelinje.

Så, det handlar inte så mycket om själva problemidentifieringen utan om hur man faktiskt kan gå till väga för att åstadkomma förbättring. Det här är svårt. Det finns ingen enkel quick fix. Att sätta upp radikala mål låter sig lätt göras men är ju knappast lösningen.

I landstingsstyrelsens motivering till förslag till beslut står det mycket bra att: ”Patientsäkerhet handlar om systematisk kvalitetsutveckling som sker genom att lära från egna och andras positiva exempel och gjorda misstag.”

M a o; bygga kunskap och förändra attityder. Sådant tar tid och kräver tålamod. Patientsäkerhetsarbete är ett många gånger oglamoröst gnetande utan uppburna hjältar.

Det är också den linje vi driver i landstinget när vi attackerar frågan. Landstinget har redan fastställt en nollvision vad gäller undvikbara vårdskador. Ett särskilt register för avvikelsehantering – ”HändelseVis” – används tillsammans med journalgranskning för att systematiskt identifiera oupptäckta incidenter. Under våren så har ”Handlingsprogrammet för säker hälso- och sjukvård” uppdaterats. En strategi för vårdrelaterade skador är under framtagande.

Vad gäller landstingets egen verksamhet – det vi jobbar med i Produktionsutskottet – så jobbas det intensivt med att utveckla kvalitetsindikatorer och uppföljningen av dessa. Det är ju också något som håller på att utvecklas på nationell nivå i och med tillskapandet av den nya myndigheten Vårdinspektionen.

I Produktionsutskottet har vi lagt ett uppdrag till verksamheterna att faktiskt försöka beräkna de kostnader som är förknippade med vårdrelaterade infektioner och skador. Jag tror att vi kommer få se en dramatisk förbättring när vi kan sätta en faktisk prislapp på slarv och kvalitetsbrister. Att se kostnaden är en viktig del i att förändra attityden gentemot patientsäkerhet och undvikbara vårdskador.

Jag tycker det pågår ett mycket aktivt arbete för att försöka höja kvaliteten och minska antalet vårdrelaterade skador och infektioner.

I grund och botten handlar det om att förstärka säkerhetskulturen i sjukvården och förändra inställningen till begreppet risk och säkerhet. Idag omhuldas tanken, särskilt hos vårdpersonalen, men även hos oss vanliga människor, att sjukvård är en högriskverksamhet.

Tänk om man tänkte på samma sätt när det gäller flyget? Skyltar som upplyser en om riskerna när man kliver in på flygplatsen. ”Du stiger nu in i en högriskzon”. Eller ner i tunnelbanan. Eller ett kraftverk. En högriskzon.

Om vi på allvar vill komma tillrätta med vårdens kvalitetsbrister så måste vi förmå sjukvården att utveckla sitt tänkande från en högriskverksamhet till en högsäkerhetsverksamhet. Det är den grundläggande attityden till säkerhet – säkerhetskulturen – som måste förändras.

Att lyfta sig till världsklass låter sig inte göras över en natt. Jag delar motionärernas ambitioner, vi måste få ner vårdskadorna. Däremot delar jag inte deras optimistiska syn på tidsplanen. Ingenting tar så lång tid som att förändra folks attityder.

Advertisements

2 responses to “Om nolltolerans mot vårdskador och felbehandlingar

  1. Bra inlägg! Hur ser bilden ut i andra länder? Antal felbehandlingar? (inklusive biverkning av mediciner ) . Kostnader ? Är vi bäst / sämst? Mvh /M

  2. Jag håller med, i stort. Frågan är bara hur förändring åstadkoms. Ett sätt som borde kunna göra skillnad vore att införa mer generösa bedömningar av vad som klassas som vårdskador – idag anmäls ex bara 20 % av fallen där pat.försäkringen betalar enligt lex Maria, och förskringsbedömningarna är hårda – och även låta uppkomna vårdskador medföra direkta kostnader för kliniken. Detta tror jag skulle skapa incitament som idag saknas, och även leda till en känsla av upprättelse hos drabbade.

    När det gäller bedömningarna räcker det idag inte att vården gjort fel. Patienten måste kunna bevisa att skadan inte uppstått om vården agerat annorlunda, vilket ofta är omöjligt. Naturligtvis borde bevisbördan vändas så att vården måste bevisa att den gjort rätt.

    Jag skriver utifrån egen erfarenhet efter ett onödigt dödsfall som drabbade oss, men som inte ersattes. Där kunde vi visa på avsaknad av både riskbedömningar, vårdplan och vårdkonferenser, samt att den ansvarige läkaren aldrig tog del av vårddokumentationen innan besluten fattades som föregick dödsfallet. Men vi kunde inte bevisa att kvalitetsbristerna direkt orsakade dödsfallet, och därmed utgick inte heller någon ersättning. Hos oss dröjer sig känslan kvar av ett dubbelt övergrepp, dels mot vår familjemedlem som miste livet och dels mot oss som finns kvar eftersom vården inte tog ansvar för de fel som begicks.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s