Vems är egentligen skogen vi ärvde?

Maciej Zarembas artikelserie i DN om skog och skogspolitik – ”Skogen vi ärvde” – är ett enda långt vältaligt angrepp på den svenska skogsbruksdoktrinen som föreskriver kalhyggen som enda brukningsform.

Möjligtvis har Zaremba något övertolkat det faktiska sakläget men sant är att skogsbolagen i Sverige har lyckats utveckla ett fruktbart samarbete med ansvariga myndigheter för att hålla kostnaden för sin råvaruförsörjning på en så låg nivå som möjligt. Resultatet har blivit det sk trakthyggesbruket, det vi i dagligt tal kallar kalhyggen.

Doktrinen har också gått ut över naturintresset där kalhyggesbruket omvandlat naturlig skog till monokulturer; en skog där alla träd är lika gamla och av samma sort. Det är dock inte vad vi normalt lägger in i begreppet skog. En ”riktigt” skog är ju något som innehåller träd och buskar av många olika arter och åldrar. Zaremba skriver förfärat om hur skogen förvandlats till vedåkrar.

Den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen har samtidigt tagit som sin uppgift att hålla efter trilskande skogsägare som haft alternativa åsikter om hur man kan sköta sin skog. Den som inte sköter skogen på det sätt som Skogsstyrelsen föreskriver stäms inför domstol. Motivet oftast att återväxten inte kan garanteras. Ungefär som att naturen inte klarar sin egen reproduktion.

Fallet Harald Holmberg är klassiskt. Han ville plockhugga dvs avverka träd för träd så som man gjorde förr i tiden men fick nej från Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen tvivlade på naturens egen förmåga till återväxt, den kunde inte garanteras. Så därför ålade Skogsstyrelsen Harald Holmberg att fälla all skog och plantera ny skog istället och stämde honom inför domstol för att han insisterade på att fälla träd för träd. Fallet lades dock ner när åklagaren tagit del av Holmbergs försvarsinlaga.

Det envisa hyggeskramandet och misstron till naturens egen reproduktions-förmåga från Skogsstyrelsen är svår att förstå. Först de senaste åren har en viss omprövning kunnat skönjas. Kalhyggen kanske inte är det enda sättet att bruka skogen på. I många länder i Europa är kalhyggen förbjudna, så var det även i Sverige före kriget. Skogsstyrelsen talar nu istället om det kalhyggesfria skogsbruket. Notera det pikanta språkbruket; cheeseburgare utan ost!

Zarembas artikelserie skjuter framför allt in sig på de miljömässiga konsekvenserna, både vad gäller biologisk mångfald, förfulning och inskränkningar i det rörliga friluftslivet som blir resultatet av ett ensidigt produktionsinriktat skogsbruk.

Men den rådande doktrinen har också gått ut över enskilda skogsägare som under en mycket lång tid fått sämre betalt än sina kollegor i andra länder och lett till bländande vinster för skogsbolagen, i många fall en ren överlönsamhet. Något det sällan talas om.

Skogsstyrelsen har här totalt missat sitt uppdrag att fungera som en konstruktiv kraft i utvecklingen av alternativa skogsbruksformer och skogsprodukter. Resultatet är en skogsproduktion helt inriktad på massaved och utan någon kvalitetsproduktion att tala om. Visst är det skandal att Sverige som en av de största producenterna av skogsråvara inte kan producera riktigt möbel- eller snickeritimmer.

Här borde Skogsstyrelsen istället ha kunnat agerat mer aktivt. Mångfald handlar inte bara om biologisk mångfald utan även om att utveckla många olika bruksformer, produkter och alternativ.  Något också Åsa Romson (MP) efterlyser:  ”– Vi borde stimulera alternativa hyggesmetoder”.

I kölvattnet av debattserien höjs nu röster för mer regleringar och kontroll i skogen. Skogen är för viktig för att överlåtas till skogsägaren själv. ”Att äga mark innebär inte rätt att utnyttja den hur som helst, det vet varje villaägare. Hänsyn måste tas till grannar, miljön och det omgivande samhället”  skriver t ex DN i en uppföljande ledare.

Från naturintresset finns en underliggande misstro att skogsägare inte vill skogens bästa och håller man inte efter dem så kommer skogen försvinna eller förtvina. Sanningen är ju precis tvärtom, det växer upp mer skog än vad vi hinner hugga ner.

Bland många reformivrare går förvånande nog även Folkpartiets Gröna Liberaler ut och kräver förändring av avverkningstillstånden.

– Det är uppenbart att det här systemet inte fungerar. I stället behövs ett tillståndsförfarande med allmänrättsliga principer, säger Karin Karlsbro, ordförande i FP:s miljöarbetsgrupp, till tidningen ATL.

Det är ju en spetsigare myndighet som ägnar sig åt sitt uppdrag och inte springer ärenden åt skogsjättarna som behövs, inte nya regelverk och mer byråkrati.

För Zaremba räcker det nu inte med det, efter att ha varvat upp mer och mer allteftersom artikelserien utvecklats. I sin senaste artikel hävdar han på fullt allvar att skog inte kan utgöra en exklusiv egendom och underkänner i ett slag heliga liberala principer i allmänhet och äganderätten i synnerhet.

Skog är landskap, är allmän angelägenhet, är inte längre enskild egendom följande en marxistisk logik.

En som ståndaktigt står emot och kraftfullt försvarar äganderätten och de grundläggande principer som gäller i skogspolitiken är jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) som frankt hävdar att ”av äganderätten följer förfoganderätten.” Finns det inga särskilda natur- eller kulturvärden gäller skogsägarens rätt att bruka skogen.”

Som liberal vill jag envist hävda att det är bara skogsägaren själv som ska bestämma hur skogen ska brukas, om skogen ska vara hög- eller lågavkastande, vilka träd som ska stå i skogen, om den ska avverkas eller ej – förutsatt att man följer de regler som gäller.

Zarembas artikelserie sätter fingret på ett skogsbruk i kraftfullt behov av förändring men i mina ögon handlar det framförallt om att tydliggöra Skogsstyrelsen roll och funktion – inte att utmana äganderätten. Vems är egentligen skogen vi ärvde?

Bland många bra bloggar: CornucopiaHelena von SchantzIniskogenStaffan Werme, Staffan Danielsson

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5;

11 responses to “Vems är egentligen skogen vi ärvde?

  1. Lars Lundqvist

    Fallet Harald Holmberg handlade inte om huruvida han skulle få gallra eller ej, utan om det faktum att han insisterade på att få gallra hårdare än vad lagen tillåter. Lagen har en vanhävdsparagraf (§10) som ska hindra skogsägare från att gallra så hårt att den skog som är kvar får en orimligt låg tillväxt i flera decennier. Lagen ska alltså hindra kortsiktiga vinstintressen idag från att föröda den framtida produktionen för våra barn.
    Om Harald hade gallrat svagare så hade gallringen varit laglig och den skog som stod kvar hade både haft högre tillväxt och högre naturvärde. Men Harald ville gallra hårdare än så. Varför? Den frågan har ingen ställt till Harald, inte ens Zaremba.

    • I så fall förstår jag inte varför inte Skogsstyrelsen helt enkelt bad honom att gallra mindre hårt. Istället blev han ålagd att kalhugga. Till och med instämd till domstol!?!

  2. Lars Lundqvist

    Det handlar om två helt olika fall, som blandats ihop. Först ansökte han om dispens för att få gallra för hårt men fick naturligtvis nej. SkS förtydligade med att om han ändå skulle göra det så skulle han åläggas att ta ner även de rester som fanns kvar, markbereda och plantera. Det är detta som uppfattats som krav på kalhuggning.
    Sen gallrade han ändå för hårt och blev då naturligtvis polisanmäld. Att åklagaren la ner beror på att åklagaren bedömde det som osäkert om det skulle gå att visa om gallringen varit för hård eller ej. Den som sett skogen tvekar dock inte…

    • Det är ju en rätt annan bild än vad som rapporterats i media. Jag har själv bara följt fallet via media de senaste åren, f a Land, Skogen m fl, och har inte sett den djupare bilden du nu lägger fram.
      Jag har bara tyckt det var egendomligt att Skogsstyrelsen har ansett sig ha tid åt att processa med en ensam skogsägare i ett randbestånd i en sakfrågemässigt oklar fråga.

  3. Lars Lundqvist

    Media har blivit lurade på ett mycket skickligt sätt, och Harald Holmberg är inte ensam aktör. Det finns andra personer i bakgrunden, med en helt annan agenda. Den ”ensamme skogsägaren” är dessutom en stor skogsägare med väldigt mycket skog, inte nån liten småbrukare.

    • Det ligger nog säkert mer i denna historia än vad som framkommit i media men att Skogsstyrelsen skulle ha varit utsatta för en medveten komplott blir dock svår för mig att svälja.🙂

  4. Lars Lundqvist

    Skogsstyrelsen har inte varit primär måltavla. Allt handlar egentligen om marknadsföring av metoden Naturkultur.
    http://www.fsy.se/naturbruk/startsida.asp

    • Tycker att det är bra att det finns många olika brukningsmetoder. Och att man också tillåts bruka skogen på olika sätt.
      Att behöva döpa naturens egen metod till något särskilt – ”Naturkultur”/”kontinuitetsskogsbruk”/”kalhyggesfritt” – visar hur långt skogsbrukets normalitet hamnat utanför normalitet.

  5. Lars Lundqvist

    Fast det finns ingen ”naturens egen metod”. I och med att vi på ett eller annat sätt på lång sikt avverkar allt virke som produceras så manipulerar vi ekosystemet kraftigt. Naturkultur är inte mer ”naturligt” än trakthyggesbruk. Däremot blir produktionen mycket låg. Man förlorar mer än halva produktionen.
    För den som vill läsa på om skogsskötsel finns numera en hel lärobok på nätet:
    http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skogsskotselserien/

    Där finns också ett helt kapitel om blädningsbruk, det enda alternativa skötselsystem som hittills finns beskrivet i världslitteraturen.

    • Om man låter skogen klara sig helt själv så närmar man väl sig något som åtminstone jag skulle kalla ”naturens egen metod”.
      Vad gäller avkastningen för olika brukningsmetoder så är det som du säger men det tycker jag är något som kan överlåtas till den enskilde skogsägaren att själv bedöma på vilken nivå man vill ligga.
      Sen är det också så att just genom ett ensidigt utvecklande av en metod så har andra metoder inte utvecklats. Alternativen har ju bara förkastats och därmed har man också lagt en våt filt över all produktionsutveckling.
      Tack för dina sakkunniga kommentarer. Något säger mig att vi kanske möts fler gånger kring dessa frågor.🙂

  6. Harald Holmberg

    Jag vill först tacka Lars Lundqvist för att han ledde mig in på kontinuitetsskogsbrukets bana vilket skedde den 19 maj 1990. Detta var vändpunkten början till insikten. Men inte är §10 kurvan något som förhindrar vanhävd utan fast mer, att den tillåter skövling av hela det svenska skogslandskapet och dessutom stöld av fin återväxt i sin bästa produktónsfas. § 10 kurvan skall förpassas ur lagen och hela lagen måste omarbetas så att vi kan restaurera den svenska skogen.
    Med hälsning

    Kalhyggesbruket och framtiden.
    Kalhyggesbruket innebär att den naturliga återväxten i form av unga eller icke fullmogna träd avverkas och ersätts med plantor. Detta är en mycket olönsam affär, för skogsägaren får betala dyrt för detta. De små trädens avverkningskostnad är långt dyrare, än det virkesvärde de betingar. Att avverka ett träd som är 8 cm i brösthöjd i en G 16 skog kostar c:a 950 kronor/ fast m3. Se nedan:

    Cm i brösthöjd och fast volym Avverkad volym m3f/8h

    Antal avverkade stammar /8h Avverkningskostnad
    15200 kr/8h kronor/ m3f Netto efter pris 350kr/m3f Förlust/vinst/ träd Antalträd/m3f Återbeskogningskostnad kr/ avverkat träd Total förlust/ vinst /träd
    8 0,0249 16 640 950 -600 -14,28571429 40 11 -25
    10 0,0415 27 640 562,962963 -212,962963 -8,518518519 24 11 -19
    12 0,0581 37 640 410,8108108 -60,81081081 -3,378378378 17 11 -14
    14 0,083 51 640 298,0392157 51,96078431 3,996983409 12 11 -15
    16 0,1162 77 640 197,4025974 152,5974026 16,95526696 9 11 6
    18 0,1494 96 640 158,3333333 191,6666667 27,38095238 7 11 16
    20 0,1992 128 640 118,75 281 56 5 11 45
    22 0,249 160 640 95 305 76 4 11 65
    24 0,3071 197 640 77,15736041 322 107 3 11 96

    På vilken grund vilar denna beräkning?
    Tidsåtgången är enligt undersökningar:
    Förflyttning, kran ut och positionering 33% av tiden
    Fällning 12%
    Kapning 9%
    Kvistning 41%
    Övrigt 5%
    Det här innebär att skördare + skotare kostar 1900 kr/ timme alltså 15200 kr/8h skift.
    Enligt Norra Skogägarna, nov 2010, kostar skördaren 1100 kr/ timme, skotaren 800 kr/timme.
    Prestationen är mellan 80-90 träd per timme = 640 – 720 träd per 8 timmars skift.
    Produktionshastigheten beror av medelstammens storlek.
    Om medelstammen är 0,10 m3f/träd hinner skördaren 64 m3f/ skift 8h.
    Om medelstammen är 0,25 m3f/träd hinner skördaren 160m3f/skift 8h.
    Avverkat och framkört till bilväg.
    Markberedning 750 kr/ timme + framkörning. Plantering 2 kronor/planta inkl plantering.
    Massavedspriset är 350 kr minus fraktavdrag som beror på avståndet till fabriken. Det är alltså en ren förlustaffär att avverka dessa klendimensioner. Man ger bort virket och betalar för avverknings- och fraktkostnaden. Dessutom tillkommer kostnad för markberedning och plantor och plantering. Allt detta påbjuder den svenska skogslagstiftningen!
    Mängden klenvirkesstammar i ett s.k. bestånd är mellan 30 – 50 %.
    Var finns logiken i detta?

    Det rätta namnet borde vara konfiskering av skogsmark. Stöld! Modernt baggböleri!

    Ägarna till inlandets kontinuitetsskogar är utsatta för ett skandallöst lurendrejeri. Med den svenska skogsvårdslagen i ryggen kan storskogsbruket tillskansa sig klenvirke utan att betala för det. Skogsägaren får betala för avverkningen och ge bort virket. Detta rör träd som är 8, 10, 12, 14 cm i brösthöjd i G 16 skogar. Om man renodlar beräkningen till medelstam med respektive brösthöjd får man fram det orimliga. Det som inte syns utan att man stämplar och sammanför alla brösthöjdsdimensioner till en gemensam medelstam. Det är medelstammen som bestämmer avverkningskostnaden. En skördarförare klarar 80-90 stammar i timmen alltså c:a 640-720 stammar per åtta timmars skift. Där går gränsen för vad man som människa rent manipulativt med skördare och skotare kan klara av. Möjligen med någon mindre avvikelse uppåt när medelstammen är låg, och träden står tätt vid kalhuggning och något färre när stammarna är mycket grova. Men det är en himmelsvid skillnad vad gäller de avverkade kubikmetrarna över en dag. Detta innebär att skogsägaren får betala ett mycket högt pris när det finns klendimensioner och dessa kan variera mellan 20 till 50% av träden i avverkningen. (Enligt stämplingslängder från 117 ha kalhyggen på min mark.) Den grövre skogen får betala avverkningen för klenvirket och skogsägaren vet inte om detta! Vi skall inte tro att det är lönsamt att avverka småträd bara för att det finns grövre träd där emellan. De tar nästan lika mycket tid, men ger mycket liten kubikmassa. Det behövs 40 träd av dimensionen 8 cm i brösthöjd för att det skall bli i kubikmeter fast virke!
    Om skördarföraren skulle avverka enbart 8 cm granar skulle det blir 16 m3f på ett åttatimmars skift och kostnaden skulle bli tillsammans med skotarkostnaden 15200 kronor. Virkesintäkten skulle bli 16 x 350 kronor =5600 kronor. Förlusten på en dag 15200-5600 kronor=9600 kronor. Ingen återbeskogning medräknad.
    I tabellen kan man utläsa resultatet när dimensionerna i brösthöjd stiger men först efter 14 cm börjar det gå runt utan att skogsägaren gör en försvarbar vinst på avverkningen. Återbeskogningen kostar också. För varje träd som tas bort kostar ersättningen 11 kronor. Markberedning, plantor och plantering. Detta uträknat på ett 9 ha stort område. Med i kostnadskalkylen finns inte skogsdikning, ytterligare en markberedning och två hjälpplanteringar.
    Vem är det som tjänar på skogsbruket, när skogsägaren får betala för att ge bort 20-50% av träden?

    Vilka följdverkningar får detta vansinne?
    * Efter kalavverkningen börjar förmultningen, nedbrytningen av det växtmaterial, grenar, barr, sönderkört virke mm., som återgår till en fas av mineralämnen in i ny växtlighet och därmed förbrukas syre och produceras koldioxid. På hygget finns nästan ingen växtlighet som kan nyttiggöra sig koldioxiden som produceras vid uppbyggnaden av ny ved. Luftens CO2 halt ökar.
    * Markberedningen vidtar om något år och förvärrar ytterligare situationen, när man gräver om i marken för att förbereda för den nya generationen skog.
    * Skogen planteras, 2500/ha, men det kommer att dröja 30 år innan skogens syreproducerande och koldioxidinbyggande process är i jämvikt med som det var innan avverkningen.
    * Ur klimatsynpunkt har kalhygget inneburit en katastrof de närmaste 30 åren.
    * Biodiversiteten har kraftigt förändrats liksom på alla andra kalhyggen i landet! Barrträdens lavar, markvegetationen, biotopen, ekologin, fågellivets artsammansättning, insektslivet, ja allt förändrades.
    * Dessutom! Vad hände med fornlämningarna? Kulturminnena? Stigarna? Vattenbalansen? Mykorrihzan? Marken är massakrerad och svårframkomlig! Meterdjupa vattenfyllda spår efter skotaren som dragit tunga lass genom fuktig terrängen.
    Var finns försiktighetsprincipen? (Rio -92.)

    Följderna på landsbygden.
    För oss som bor på landsbygden innebär kalhyggen en ökad otrivsel, en lokal klimatförändring. Det som varit invant och kärt blir förstört. De som äger skog men inte bor intill den bryr sig inte, för då är det bara pengarna som räknas. Runt huset i stan är allt sig likt. Som hos Svenson Svensson.
    Kalhyggesbruket innebär också en urholkad ekonomi. Sämre virkeskvalitet. Nettovärdet per m3f blir lägre och vi får en massa oavlönat arbete på halsen. Skogsplantering för att minska utgifterna, röjning som inte ger någon utdelning under livstiden och nästa generation blir utan inkomster från skogen de närmaste 50 åren. Skogspriserna är egentligen så låga att självverksamheten sedan länge är olönsam, en hobby eller kroppsmotion. Stordriften har sedan länge slagit ihjäl småbrukaren.

    Det finns en cynism bakom denna lagstiftning! Markägaren skall betala för att förtäta skogen så att stammarna står så tätt att det blir i skogsåker, inte en naturskog med den trevnad som den kan erbjuda en ägarfamilj, vandrare, jägare, svampplockare, etc. Det behövs en omfattande odling av skogsplantor som kan finansieras via markägarna som tvingas plantera storskaligt. Omsättningen i skogen har ökat och staten gläds åt ökande skatteintäkter. Landsbygdens befolkning får stryka på foten för det är massproduktion och massaproduktion som gäller, enbart massaproduktion. Här förespeglas att en tät skog ger goda inkomster, men när skogen skall förstagångsgallras är skogens dimensioner just i det brösthöjdsdiameterområde som visades ovan. Markägaren får betala avverkningen och får i slutändan inget eller mycket litet över efter avverkningen, men industrin kan göra vinst på virket i förädlingsfasen. Urbaniseringen rullar vidare. Landsbygden utarmas och människorna där blir färre. Landsbygden skall räddas genom EU-projekt i olika former och andra bidrag som inte leder till utveckling utan fortsatt avveckling för att tillväxten i de urbana områdena skall fortsätta.

    Ett alternativt skogsbruk – kontinuitetsskogsbruk.
    Som skogsägare måste vi ha rätten att satsa på det gratismaterial som redan finns i form av naturligt föryngrade plantor mindre träd och klenvirke som inte bär sin avverkningskostnad. Där priset för avverkningen överstiger virkesvärdet. Ja egentligen borde vi sätta ett tak för vad avverkningen får kosta per m3f och skog som inte klarar den jämförelsen får växa vidare. Det kan heller inte vara rimligt att sälja träd för under 25 kronor netto. För mig som skogsägare spelar det ingen roll om dessa prislösa träd ruttnar eller blåser omkull eller. Det som plockas ut ur skogen skall ge ett ekonomiskt netto till ägaren, eller avsevärt förbättra för andra närastående träd att växa!
    Om de kvarvarde träden inte står tätt nog måste plantering utföras i luckor som uppstått. Detta kan ske utan markberedning. Det nya plantmaterialet blir till ett genetiskt tillskott men inte en trädåker där alla träd är av samma ursprung. Således kan en genetisk vidareförädling ske men inte så att alla är lika, vilket kan leda till katastrofala följder i skogen. Naturens egen metod är mångfald. Genetisk variation mellan träd och olika arter. Diversiteten består i att det finns ett fåtal arter med många individer och många arter med ett fåtal individer. Den sammansättningen är viktig i ett ekologiskt sammanhang och gäller för både växter och djur.
    Kontinuitetsskogsbruket gynnar klimat, biodiversitet, vår historia, mångbruket och i slutändan även människan.
    Harald Holmberg
    Norrbäck 132,
    921 99 Lycksele
    E-post uttermangarden@norrek.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s