Den heliga allemansrätten

Plötsligt en dag var miljöminister Andreas Carlgren på frågan om allemansrätten. Menade att det inte var OK att kommersiellt utnyttja andras mark utan att betala för sig eller ta konsekvenserna av en nedskräpad natur. Detta som ett inspel i Naturvårdsverkets pågående översyn av allemansrätten. Måhända också frampressad av centerns traditionella stödorganisation LRF som tagit en mycket stark ställning för det enskilda ägarintresset. LRF vill se över lagstiftningen kring allemansrätten när det gäller näringsverksamhet där just själva basen är intrång på enskild egendom, t ex organiserad bärplockning, forsränning eller liknande.

Svaret lät inte vänta på sig. Torgny Håstad, före detta justitieråd och händelsevis ordförande i Svenska Turistföreningen invände och hävdade att en sådan inskränkning i själva verket skulle skada markägarintresset. Med en svårförståelig logik så argumenterade han för att en ”allemansavgift” för kommersiella aktörer skulle försämra konkurrensförutsättningarna för alla ideella aktörer som sköter sig, som t ex STF, Friluftsfrämjandet, Scouterna m fl, och därmed skulle det rörliga friluftslivet, markägare och i slutänden naturen själv förlora på en sådan förändring. Bättre vore att låta saken bero och allemansrätten vara som den alltid har varit. Även Stefan Nyström från organisationen Svenskt Friluftsliv och andra argumenterar i liknande termer.

Allemansrätten sitter djupt rotad i den svenska folksjälen och sägs spegla en urgammal sedvanerätt men faktum är att det var inte förrän 1940 som begreppet för första gången vandrade in i den svenska vokabulären. Då la Fritidsutredningen fram ett förslag om att förbättra möjligheten för den icke-jordägande delen av befolkningen att idka friluftsliv. I ett av betänkandena så nämns för första gången begreppet ”alle mans rätt”. Innan dess så går begreppet inte att finna i någon ord- eller uppslagsbok.

Först 1974 lagfästs så allemansrätten genom införandet av Naturvårdslagen, 1994 togs allemansrätten in i grundlagen bl a med motiveringen att ”ett så väl inrotat begrepp hos det svenska folket att något hinder mot att skriva in denna rätt inte kunde anses föreligga”.

Gunnar Viktorsson har i sin bok ”Den grundlagsskyddade myten” övertygande visat hur allemansrätten smugits in i svensk rätt genom att anföra gammal sedvanerätt, något som Viktorsson hävdar inte kan beläggas någonstans. Istället menar han att det handlar om ett gigantiskt intrång i äganderätten som dessutom inte stöds av svensk och internationell lag. Även strandskyddslagen från 1951, som kan sägas vara en utvidgning av allemansrätten, är ett sådant ingrepp av monumentala dimensioner. I ett slag så tvångsförvaltades en yta större än Danmark utan annan motivering än att man vill skydda det rörliga friluftslivet.

Sedvanerätt eller ej, den allmänna uppfattningen är ändå att allemansrätten är något som vi ska vårda och utveckla. Och markägare i gemen är säkert villiga att även fortsättningsvis upplåta sina marker för allmänheten så länge det sker i rimlig omfattning. Naturvårdsverkets sammanfattning av allemansrättens rättigheter och skyldigheter i ” Inte störa – inte förstöra” kan sägas vara en pragmatisk uttolkning av rättsläget. Men problemet verkar vara att så fort man försöker förtydliga eller klarlägga rättsläget i allemansrätten så blir ihåligheterna i lagen så uppenbara.

Den översyn som nu görs måste på ett bättre sätt balansera allemansrättens olika intressenter, inte bara allmänhetens. Särskilt markägarperspektivet synes ha kraftigt undervärderats. Vilken annan reform i något annat sammanhang skulle, helt kompensationslöst, kunna förflytta rådigheten över egen egendom till det allmänna. Det påminner mycket om löntagarfonderna där företagen successivt skulle överföras till det allmänna. Strandskyddet utgör här ett särskilt grovt intrång i våra gängse rättsprinciper. Strandskyddet innebär ju ett totalt överflyttande av all rådighet från den enskilde markägaren till det allmänna i allt utom skyldigheten att betala skatt för egendomen. Det rörliga friluftslivet fick plötsligt en rättsstatus överordnad det enskilda ägandet.

I ett mycket välskrivet inlägg i SvD för någon vecka sedan kastar miljöjuristen Gunilla Sellberg fram förslaget att backa tillbaka hela rättsläget till år 1994 dvs det år då ”allemansrätten” skrevs in i grundlagen. Den något paradoxala gemensamma nämnaren mellan Håstad, Viktorsson och Sellberg, om än med helt olika utgångspunkter, verkar vara att allemansrätten bäst bevaras utan lagligt stöd.

Kanske det bästa vore att helt enkelt slopa lagen om allemansrätt!

Bloggar: Linda Hedlund, Helena Duroj, Alltid Rätt Alltid Rött, Ericas Tillhåll, Elias Granqvist, Lotta Olsson, Inger Fredriksson, Inga Magnusson1, Inga Magnusson2,

Mer i media: KKuriren, SvD1, SvD2,

Annonser

10 responses to “Den heliga allemansrätten

  1. Bertil Johansson

    Kompromiss mellan markägaren och strandskyddet

    Det är fel att allemansrätten kör över äganderätten totalt för oss markägare. Det skulle vara mer rättvist om man kunde få bygga en stuga på högst 35 kvm och ett dass.

    Tycker att man kunde få bygga en sommarstuga 50 m från vattnet och sedan göra en liten tomt runt stugan ca 5 meter i omkrets runt om stugan bara. Det räcker för den som har marken.

    Då får markägaren sin stuga och allemansrätten får disponera resten av marken som är mycket mer än den som själva stugan står på. Visst ska man få ha en liten brygga, men det ska tillkomma en lag som säger att allemansrätten får fritt beträda bryggan och marken utanför stugan. Glöm privatskyltar!

    Där har markägaren ingenting att säga till om. Skulle det stå stolar och bord vid strandkanten eller på bryggan så får allmänheten också nyttja det.

  2. Bertil Johansson

    Markägare vid strandskyddet område har ingen rätt

    Är att du som fastighetsägare inte får förfoga över din mark utanför ianspråktagen tomtmark (kring bostadshus) mer än vilken allmänhet som helst.

    Du får samla kvistar, plocka bär, svamp och blommor men inte mer. Du får inte avlägsna buskar och träd, inte ta bort död ved.

    Eftersom det är en lantbruksfastighet får lantbruk inkl. skogsbruk bedrivas men det är också reglerat om än av andra myndigheter än kommunen.

    Staten har tagit över förfoganderätten med stöd av strandskyddslagstiftningens regler om allemansrätt och biologiskt skydd av strandområdet. Du äger men har i praktiken i stort sett förlorat din förfoganderätt.

    Du har behörighet men har förlorat dina befogenheter, liksom alla andra ägare till mark i strandskyddsområde.

    Sverige har en olustig tradition av att samhället vet bäst och att medborgarna ska omyndigförklaras..
    Det står ingenstans att ägarens synpunkter på hur marken ska skötas bör beaktas.

  3. Bertil Johansson

    kompromiss med strandskyddet varför inte?

    Bygg 50 meter från vattnet, det finns plats för allmänheten ändå. Det är bra för Sverige att det byggs vid vattnet och ringa in stugan bara. Sedan så kan allmänheten vara vid stranden som vanligt.
    Man ska få sätta ut en brygga, men det ska finnas en lag som säger att man inte kan mota bort folk som vill vara på bryggan eller vid marken, det är bara stugan och ca 10 meter runt om själva stugan som är tomten, resten är för allmänheten d.v.s allemansrätten.
    Så varför kan man inte kompromissa med strandskyddet, så att markägare kan få bygga vid vatten och samtidigt tycker jag att folk ska få vara där som vanligt, att plocka bär, tälta, bada och använda bryggan samt resten av marken mm.
    Det räcker att strandskyddet är på 50 meter. Annars blir det så stora tomter och dyra i inköp om man inte får bygga närmare än 100 m som det är i dagens lag. Det är bra för landet om man bygger mer vid landsbygden där det är mindre folkmängd.
    Hur kul är det med bara skog och igenväxta stränder som man knappt kan gå i land. Det blir mer liv och rörelse i en sjö om det finns mer stugor.
    Strandskyddets lag är en gammal lag från 50-talet, det är verkligen dags att förnya den och göra den mer rättvis, för den inskränker på äganderätten.
    Kommunen kan köpa in mer mark av oss markägare eftersom vi inte får bygga vid vatten för att dispenser från strandskyddet är alldeles för restriktiva. Så kan väl kommunen göra naturreservat eller vad de vill med marken.
    Med detta förnuft så kan markägare använda marken och allmänheten kan få vara där. På så sätt blir det inte lika orättvist. Varför kan det inte vara så?

  4. Isabella Östlund

    Allemansrätten missbrukas tyvärr! Men bra att känna till för markägare m.fl är; Strandskydd betyder inte per automatik allemansrätt, många tror att det är samma sak. Redan ianspråkstagen mark kan inte åter göras allmänt tillgänglig med stöd av strandskyddsbestämmelserna (ifr. prop. 1964:148 s 51). Så en tomt kan vara mycket större än ”runt husknuten”. En tomtplatsbestämning kan tex också ha gjorts, som kan innebära en stor tomt. Detta gäller ofta äldre fastigheter.

  5. Bertil Johansson

    Tips på enklare landsbygdsutveckling

    Man skulle faktiskt kunna bygga fast stränderna är tillgängliga för alla Om det byggs 50 meter längre upp från stranden och man får göra en tomtmarkering i en fyrkant på ca 500 kvm som markägaren får ta i anspråk

    och bara bygga inom den rutan. Inom denna tomtruta skulle det få plats med ett fritidshus på ca 35 kvm samt ett litet förråd att ha saker i och ett utedass och även en grill.

    Sedan är det lätt för Länsstyrelsen och kommuner att se om något har byggts utanför tomtrutan och då kan man bli skyldig att återställa detta. På så sätt kan fler få chansen att bygga vid stränderna och även de som vill gå vid stränderna kan få göra det.

    Det skulle skapas mer arbete och en ökning av befolkningen på landsbygden och fler skulle kunna handla och utnyttja affärerna på landsbygden mer. Djur och växtlivet skulle också kunna få vara ifred vid stranden.

    Just för att all byggnation måste vara i tomtrutan. Då skulle allemansrätten och strandskyddet kunna samarbeta. Det skulle sättas upp skyltar vid stranden välkommen att bada och vistas här. Så att folk inte avskräcks från att komma till stranden även om det står ett hus 50 m upp.

  6. Strandskyddet och markägarna

    De flesta markägare tror att det inte är så restriktivt och svårt att få bygga på egen mark som det faktiskt är. Synd att klyftan mellan rika och vanliga privatpersoner som äger mark vid vatten blir väldigt orättvist.

    Rika kan köpa sig ett ställe med en stuga. Medan den som är vanlig arbetare och har en skogsfastighet vid vatten utan stuga. Knappast har en chans att få bygga ett nytt hus där.

    Länsstyrelsen har för stor makt och markägarna har inget att säga till om. Länsstyrelsen håller på att införa ett strandskydd på 300 meter i stora delar av Sverige. Får dem som de vill så kommer alla insjöar och kuster att få ett strandskydd på 300 meter.

    Alla markägare vet inte om detta än, att deras marker kommer att tappa sitt värde med att användningen av sin egen mark kommer att bli rejält begränsad som byggförbud, markvärdet kommer att sjunka och ingen vill köpa sådan mark.

    Man inte får avverka skog eller bygga på. Landsbygdsutvecklingen kommer att bli ändå sämre eftersom marker blir som ett naturreservat där skogen får ruttna bort till ingen nytta och att inget nytt för byggas där. Detta bör spridas till markägare som har mark vid vatten och inte vet om hur läget är.

    Det är så att vi markägare har skyldigheter för vår mark att betala skatt.Men Länsstyrelsen har rättigheterna att bestämma vad vi ska göra med vår mark.

    Länsstyrelsen kommer att konfiskera så mycket mark dem bara kan komma över. Dem har redan börjat med att införa 300 m skydd av Sveriges stränder.

    Markägare måste informera varann och gå ihop och tala med kommuner och politiker om att detta är en begränsning av utveckling av landsbygden och få dem att förstå detta.

    • Ja, det är viktigt att alla nu agerar på Länstyrelsens genomgång av det utvidgade strandskyddet. Strandskyddet har funnits sedan 60-talet och påbyggt i slutet av 80-talet så det är ju inget nytt påfund.

  7. Tips Enklare strandskydd
    Tack för ditt svar Hans Åberg Jag är bara är en av flera hundra markägare som har detta problem att inte kunna bygga. Så det är ju inte bara mitt behov. Jag behöver verkligen inte känna att jag är ensam om detta. Jag har frågat ungefär ett hundra tal markägare och jag är förvånad att det är ett fåtal markägare som känner till att strandskyddet är så otroligt hårt reglerat. De flesta markägare visste inte om att det var så svårt att få bygga vid vatten.

    Jag har pratat med flera markägare om detta, som är i min situation. Man skulle kunna lösa detta problem med att man får i anspråk ta bara en liten bit av marken som t ex en ruta på ca 1000 kvm och bara få bygga där. Jag kan säga att jag äger 13000 kvm då borde man få göra en tomtruta på högst 1000 kvm och inget mer.
    Och resten av min tomt kan vara till allemansrätten och man skulle kunna få ha en brygga också. Men bryggan skulle vara att alla får vara där men jag har bara en privat tomtruta som jag bara få vara. Därigenom skulle det kunna bli en en kompromiss med strandskyddet och allemansrätten och djurlivet skulle kunna få leva helt ostört och jag bara får hålla mig till tomtrutan vad sägs om min ide?

    Att bara få ha en tomtruta än som det är idag att man inte får bygga alls på sin egna mark. Jag skulle kunna få använda stängsel men bara runt tomtrutan och inte ner till stranden som många andra stugägare har. Då blir det ju tydliga markeringar. Vad tycker du om min ide?

  8. Jag tycker att man ska invända rent generellt mot det utvidgade strandskyddet dvs 100-300 metersgränsen. Den ska bara existera för de ytterligt få särfall som då måste motiveras synnerligen väl. Man måste alltså visa att biologisk mångfald och/eller det rörliga friluftslivet inte kan existera med den vanliga 100-metersgränsen.
    Vad gäller det generella strandskyddet (100 meter alltså) så bör man skilja på glesbygd och mer hårt exploaterade områden. Hörde på radio att i Arvidsjaur disponerar varje kommuninvånare över 3 km strand. Att då hävda strandskydd känns övermaga. Det finns nog stränder så det blir över även om alla byggde bryggor så mycket de orkade.
    Å andra sidan kan man ha viss förståelse för att man har ett strandskydd längs Stockholms stränder. Men vänta förresten; det hade ju inte blivit något Stockholm om man inte låtit folk bygga där. 🙂

  9. Tips på Strandskyddet i landsbygden borde förändras

    Givetvis borde det vara tillåtet att bygga vid stränder med villkor att man inte hindrar någon att komma dit. Man stickar av en tomtruta och där bygger man ett fritidshus en bod och ett dass och håller sig inom denna ruta på ca 500 kvm borde räcka.

    Resten av sin egna tomt ska vem som helst kunna gå som de vill. Där gäller allemansrätten. Brygga ska man absolut få ha men den ska vem som helst få gå på. Blir folk osäkra om man får gå i land och vara på marken med stugan en bit upp då ska man göra det så tydligt att ingen undrar om man får vara där eller inte.

    Med flera skyltar som t ex välkommen på min mark och välkommen att bada här, ska det stå vid bryggan. Länsstyrelsen säger: Att du kommer privatisera din mark mer och mer?

    Svar på det är att det ska stå som ett villkor för att få dispens från strandskyddet. Att man bara får bygga inom tomtrutan och bygger man utanför då har man gjort sig skyldig till miljöbrott och får dryga böter om man inte snabbt återställer detta.

    Vi tycker att det är bättre att få bygga vid stränder på en begränsad del av sin egen mark än att inte alls få göra det som det är i dagens strandskyddslag landsbygdsutveckling, medelstora sjöar 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s