Etikettarkiv: vårdval

Välja fritt är större än att välja rätt

Möjligheten att göra välgrundade och välinformerade val när man väljer vårdcentral anses vara en av grundstenarna för valfrihetsreformen i vården.

”Jämförbarheten är själva förutsättningen för vårdvalet”, säger Caroline Andersson vid Myndigheten för vårdanalys som gjort en studie som presenteras på DN idag. Den visar att det är svårt att välja eftersom det saknas information om den medicinska kvaliteten.

Javisst kan man hålla med om det men det kanske inte är så lätt i praktiken. I landstingen, med all professionell expertis som finns till förfogande, har vi en nog så utmanande uppgift att försöka utvärdera den medicinska kvaliteten. Det finns naturligtvis sofistikerade system för att snabbt identifiera de som underpresterar och konsekvent visar på dåliga medicinska resultat. Men att rangordna olika sjukhus, kliniker, medicinska discipliner, terapier är inte snutet ur näsan. Det finns inte entydiga mätmodeller eller processer för hur en sådan jämförelse ska kunna ske.

Tanken att vi medborgare skulle sitta böjda över prospekten från respektive vårdcentral och jämföra data på samma sätt som när vi ska köpa en tvättmaskin eller utvärderar vilken bil som ger mest för pengarna känns också väldigt främmande. Men detta ska naturligtvis inte tas som intäkt för att valfriheten är av ondo vilket rapporteringen lätt kan ge intryck av.

Jag hade nog hoppats på att Myndigheten för Vårdanalys skulle  se som sin uppgift att ta fram ett system för utvärdering och inte bara peka på avsaknaden av det. Varför inte en modell liknande Systembolagets; Tillgänglighet, Bemötande, Medicinsk prestation? Tre enkla cirklar som vägledning vid val av vårdgivare.

Bloggar: Vårdföretagarna

Kommunikationskontroll

I söndagens DN läser jag två kommentarer till Zarembas artikelserie om vården. Läkaresällskapet, som inte oväntat är positiva till serien, och Roger Molin, nationell vårdvalssamordnare, som är djupt kritisk.

Läkarsällskapet vill bekräfta den bild som ges i artikelserien av en vård som går på knäna och där ekonomiska avvägningar alltmer kommit att gå före läkarens löfte om att vårda, lindra, trösta. Molin avfärdar Zaremba som en oseriös upptecknare av anekdoter och detaljer.

Det finns väl knappast en sanning och saker går säkert att se på olika sätt utan att den ene eller andre behöver ha fel. Svårt är dock att invända mot att väldigt många som varit i kontakt med vården har mer eller mindre tråkiga erfarenheter och upplevelser som man beredvilligt delar med sig av. Det är trist för det gör att vården ständigt hamnar på defensiven och tvingas försvara sig på ett sätt som inte hade varit nödvändigt om vården jobbat bättre med sin kommunikation.

En gammal sanning är att om man inte själv aktivt jobbar med att skapa bilden av sin verksamhet så skapas den av någon annan; och då inte nödvändigtvis en positiv bild. Varje dag skapas bilden av vården. Varje dag görs också underverk i vården. Varje dag ställs man inför nya kriser. Och löser dem. Men det är inte bilden som framkommer i media och därigenom i diskussionen runt många köksbord.

Vem går med glädje till en arbetsplats som ständigt utmålas som en krisverksamhet? Vilka förväntningar får en patient eller anhörig som ständigt matas med negativa bilder av den vård som man måste konsultera. Kan vårdresultatet rent av påverkas?

Vården måste ta kontroll över bilden av sig själv – sin egen profil – och inse att en systematisk kommunikation med bredare grupper är en synnerligen viktig del av verksamheten på samma sätt som kommunikation med patienterna är en självklar del av vården.

Intressanta bloggar: DHE, Pesto Silvestri

Vårdval även efter nästa val

Nu gör alliansen upp med MP om vårdvalet i Stockholms län. Bra att Stockholmarna därmed får en överenskommelse som kan leva över nästa val i händelse av att alliansen skulle förlora.

Det satsas ytterligare resurser på att att göra vården mer jämlik i länet samt utveckla hälsobefrämjande och sjukdomsförebyggande vård. Ersättningssystemet förfinas för att ytterligare förstärka insatserna vid läkemedelsgenomgångar, kompetensutveckling och samverkan mellan olika sjukvårdsdiscipliner.

Fulvinst eller finvinst

Lars Pettersson, generalsekreterare för Famna skriver idag i DN (tyvärr bara i pappersversionen men även på egen blogg) om att det inte är vinsten i sig som är det viktiga utan hur vinsterna används. Detta som en kommentar till Johannes Åmans ledarstick häromdagen där han menade att frågan om vinst eller inte vinst är fördummande. Något jag också skrev om här.

Famna organiserar non-profit verksamheter i vård och omsorg och har inget emot vinst men är lite petig på hur de används. All vinst i Famnas verksamheter återinvesteras i verksamheterna. Något liknande de ömsesidiga försäkrings-bolagen där all vinst återgår till spararna. Det som utgör skillnaden mellan fulvinst och finvinst är hur de används menar Pettersson. Jag håller helt med.

Famna menar att de icke vinstdrivande organisationerna är missgynnade idag då kommuner och landsting tillämpar LOU på ett konkurrensbegränsande sätt. Det låter oroväckande och helt stick i stäv med samhällets önskemål. Jag menar att vårt sätt att möta fulvinster i vård- och omsorg är just att bygga upp alternativa verksamhetsformer.

Det är en grannlaga uppgift för politiker att undanröja alla konkurrens-hämmande hinder. Vinst är en viktig drivkraft för de flesta verksamheter men det förutsätter jämlika konkurrensvillkor. Låt sen konsumenterna avgöra om de vill stödja verksamheter som gör fulvinster eller finvinster.

Att göra vinst eller inte göra vinst

Ja eller nej till vinstintresset är en fördummande fråga skriver Johannes Åman i DN idag. Javisst, avsaknad av vinstmotiv i offentlig regi har inte nödvändigtvis lett till hög kvalitet. I en fungerande marknad brukar vinster vara kopplat till nöjda kunder och därmed en upplevelse av bra kvalitet.

Vad som krävs är många alternativ som gör det möjligt att välja eller välja bort för mig som finansiär. Mångfald är grundbulten i en marknadsekonomi. Vi måste jobba på att få in fler stiftelser, kooperativ och andra alternativa ekonomiska former, inte bara aktiebolag, i vård och omsorgsmarknaden. Där finns en politisk utmaning att stimulera och underlätta för dessa att verka.

Ser till min glädje att min efterlysning av mer politik för att stärka mångfalden inom vård- och omsorgsmarknaden också delas av mina partikollegor Anna Starbrink och Olle Schmidt som skriver bra om detta på SvD.

Inom parentes sagt så kan man, som skribenterna föreslår, runda LOU genom att införa vårdval eller att helt undanta lagen för t ex idéburna organisationer. Mer radikalt är att helt sonika skrota LOU som i mina ögon är helt kontraproduktiv.

Ordet är mångfald sa Bill!

Andra som bloggar: Peter Andersson, Johan Westerholm, Olle Schmidt, Anna Starbrink

Batjlans kalkylator slår till igen

Ilija Batjlan har fingrat på sin kalkylator igen. Förra gången satt han vid köksbordet en helg och räknade om kalkylen för Nya Karolinska. För dyrt. Och fel.

Nu har han räknat på Vårdvalsreformen i Stockholm. Den här gången blev resultatet att medelklassen är förlorare. Ingen vet hur han räknat. Men så är det, ny statistik talar för det.

Däremellan har han också hunnit fundera på den ekonomiska kalkylen för ytorna i tunnelbanan. Resultatet blev förslag på butler, kemtvättar och allehanda TUT-tjänster.

Säga vad man vill om Ilija Batjlans räknande och förslag men lite liv i den vardagslunkande landstingspolitiken har han minsann skapat.

Bloggar gör: Anybody´s place, Olof Lindqvist, Birgitta Rydberg, Karl Henriksson, Lars Björndal, Peter Andersson (som alltid)

Nya framsteg i vårdvalet

I dagens DN (pappersversionen) granskas vården i Stockholm. ”Alliansen backar om vårdvalet” utropar rubriken triumferande. Jaså!

Vårdval Stockholm har enligt en expertuppföljning, gjord av Karolinska Institutets folkhälsoakademi, resulterat i följande:

- Invånarna i länet utnyttjar vården mer, framförallt har antalet läkarbesök ökat

- Kostnaden per invånare har sjunkit, men inte på bekostnad av den patientupplevda kvaliteten

- De tunga tidskrävande patienterna har ökat sina vårdkontakter mer än andra vilket enligt experterna kan tolkas som att mottagningarna inte försöker undvika vårdkrävande patienter mer än andra

- Farhågorna om att nya mottagningar bara skulle etableras i länets rikare delar har inte förverkligats (trots att den sk socioekonomiska ersättningen togs bort)

Nu utreder alliansen en utveckling av vårdvalet så att ersättningssystemet mer kopplas till den enskilde individens vårdtyngd. Större vårdtyngd ska ge mer pengar säger Birgitta Rydberg folkpartistiskt sjukvårdslandstingsråd.  Ca 30 % av ersättningen ska på så sätt kunna knytas till den enskilde individen.

Bakåt? Jag tycker att alliansen tar ytterligare ett steg framåt mot en bättre och mer individualiserad vård!

Se Birgitta Rydberg kommentera på TV4 eller läs hennes blogg. Bloggar gör också Christoffer Fagerberg.

Paradoxala siffror om vården

Söndagens ledare i DN ställer frågan ”Var är doktorn?” med anledning av en rapport från SKL som visar att antalet sjukhusläkare blir allt fler men att antalet avklarade besök blir allt färre. Sverige ligger i absolut botten internationellt med 903 besök per läkare och år att jämföra med t ex Finland 1400, Norge 1583, Danmark 2069 besök/läkare. En kategori som sticker ut särskilt är sjukhusläkarna som enligt en studie av Svensk Näringsliv – ”Den sjuka vården” – knappt klarar av 2 patientbesök per dag. En mer berättigad fråga vore kanske ”vad” läkarna gör.

Dessa data ska samtidigt ställas mot andra som visar på att svensk sjukvård håller en mycket hög standard, är mycket effektiv och kostnadsmässigt ligger på en låg nivå. Siffrorna är inte entydiga, bristen på jämförelsematerial är stor och överhuvudtaget så är en uppföljning av sjukvårdens prestationer snårig och komplicerad. Intresset för detta bland politiker och medborgare borde vara större. Vi talar om i snitt 20 tusen kronor som varje enskild medborgare årligen betalar in skattevägen för hälsa & sjukvård. Sjukvården är jämte Utbildning den enskilt största skattefinansierade utgiftsposten.

En förklaring till de låga patientbesökssiffrorna som brukar framhållas av kåren själv är att sjukhusläkarna fått ägna allt större del av sin tid åt administrativa göromål i takt med att läkarsekreterare och annan administrativ personal rationaliserats bort. Faen tro´t. Vem har gått med på att ersätta ett mindre kvalificerat arbete med mer kvalificerad arbetskraft? Dessutom till högre ersättningar. Inte ens den mest kortsynta personalskråtaktiker bör kunna motivera den typen av rationaliseringar. Siffrorna visar också att alla personalkategorier har ökat sin numerär.

Personligen tror jag att sjukhusens jour- och övertidssystem är en viktig förklaring till Sveriges ”dåliga” siffror. För varje jourtimme så ersätts läkaren med två. I längden leder det till ständig underbemanning. Som måste balanseras med att anställa fler. Vilket också har skett. Sverige har betydligt fler specialister per capita än både England och USA. Alla kategorier. Därför är de projekt som nu pågår runtom i landet att schemalägga all vårdpersonal så oerhört viktiga. Problemet med läkarna är inte att det träffar för få patienter utan att de jobbar för lite.

En ytterligare förklaring är bristande patientorientering. Begreppet kundorientering svepte över oss på åttitalet och omformade ett helt näringsliv. Kunden sattes i centrum och verksamhetens processer gjordes om. Sjukvården måste på samma sätt förmås att alltid prioritera patientperspektivet. Det är en lång resa där politikerna som ombud för patienterna och medborgarna har ett särskilt ansvar.

Vårdvalet har varit en revolution i primärvården genom att lägga beslutet om vem som ska vårda i patientens händer. Det är inte lika självklart när det gäller specialistvården.  Här bör husläkaren kunna fungera som patientens ombud och ledsagare i vårdresan med ansvar ungefär som advokatens i rättsvärlden eller byggkonsulten i husbyggnadssvängen.

Men även politikerns roll som beställare och kvalitetsuppföljare bör renodlas och sjukhusen bör separeras från landstingsförvaltningen. Återigen, det handlar om att organisera verksamheten så att uppdragsgivaren blir tydlig och sätts i första rummet. Ytterst handlar det om att alltid prioritera patientperspektivet.

Rödgröna plåster

De rödgröna har presenterat sitt vårdpaket. Precis som för skolpolitiken har man lagt sig nära folkpartiet. Åtminstone vad gäller målsättningen – ”vård i världsklass”. En direkt kopia av Folkpartiets vision, men så bra. Då behöver vi inte bråka om målen.

Vägen dit skiljer sig dock avsevärt, de rödgrönas förslag präglas av förnekelse och självklarheter. Förnekelse av privata alternativ och den positiva förändringskraft som dessa har medfört. Självklarheter genom att återigen mässa tanken att behovet och inte plånboken ska avgöra vem som ska få vård. Vem håller inte med om det?

Men hur ska vården kunna utvecklas och förbättras när människors behov överstiger vår gemensamma plånbok? Om detta är de rödgrönas svar bara nej. Nej till fri etablering, nej till privata alternativ. Ett förslag är dock värt att notera. Journalen ska följa patienten, det ökar patientsäkerheten och effektiviteten. Förslaget är bra. Vi , Fp Stockholm, har tagit det förslaget ett steg vidare och vill erbjuda alla ett ”eget rum på nätet”.

Bloggar: Birgitta Rydberg, Christer Sörliden, Rasmus Jonlund, Kristina Palmgren, Tommy Rydfeldt, Martin Johansson, Christer JonssonUlrika Falk, Peter Andersson m fl.

Media: DN, SVT

Folkpartiet visar vägen i vården

Idag kan man i SvD läsa om Folkpartiets väg i vården inför valet. Vård i världsklass ska skapas genom att stimulera framväxten av en mångfald utförare.

Genom att konkurrensutsätta utvalda delar så har kostnaderna kunnat reduceras betydligt. Här några exempel:

  • Grå starr                                     Före:     19.000 kr              Efter:      5.700 kr
  • Obesitas (fetmakirurgi)        Före:   100.000 kr             Efter:    60.000 kr
  • Höft/knäleder                          Före:     80.000 kr              Efter:    56.000 kr

Med konkurrens och mångfald blir det mer kraft i förändringsarbetet menar Birgitta Rydberg som också öppnar för en privatisering av Danderyds sjukhus.

Men inte bara sänkta kostnader talar för en större mångfald; även kvalitet och tillgänglighet förbättras. Genom vårdvalet och den fria etableringsrätten så har de tidigare köerna i princip eliminerats. Dessutom är folk mer nöjda med sin vårdgivare.

Många borgerliga bloggare fyller på med egna argument. Rasmus pekar på hur de goda idéerna sprids när fler utövare tillåts, Per Altenberg menar att en privatiserad vård innebär att mer kapital kommer in, Anna Starbrink stånkar över att socialdemokraterna som vanligt säger nej till mångfald, Christoffer Fagerberg tycker Birgitta Rydberg är modig som vågar lufta tankar om att privatisera sjukhus.

Ilja Batjlan har än en gång suttit hemma och räknat; förslaget innebär att man kommer ”slösa bort hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar” enligt honom. Hur det nu gick till innan en prislapp ens är satt. Catharina Elmsäter-Svärd petar förtjust i Iljas kalkylator som nyckfullt växlar mellan plus och minus.