Välfärdsnys eller förnyelse

I dagens krönika i SvD – ”Den 13-procentiga lösningen” – tar PJ Anders Linder upp den rapport från SKL som förutspådde chockhöjda skatter i framtiden. Linder konstaterar, som de flesta av oss, att skattehöjningar i dessa nivåer aldrig kommer accepteras men uppmärksammar samtidigt behovet av en diskussion i frågan. ”När välståndet växer i ett samhälle växer även förväntningarna på välfärdstjänster som sjukvård och omsorg, och de ansvariga kan inte ta för givet att business as usual klarar biffen.

Jag har redan i en tidigare bloggpost skrivit kritiskt om rapporten som så invändningsfritt landar i slutsatsen att det är skatterna som måste höjas. Att välfärdssektorn allt för länge har kunna glida utanför kravet på produktivitetsförbättringar och förnyelse borde inte vara en blockskiljande fråga, det är ju hanteringen av allas skattepengar vi pratar om.

Men det är först i och med alliansens maktövertagande som någon konkret utveckling börjat ta form. LOV, vårdval, avknoppningar, privatiseringar är all delar i en omvandling av den offentligt finansierade välfärden som ytterst handlar om att använda begränsade resurser på ett effektivare sätt och som bättre speglar medborgarnas preferenser.

Som vanligt så utlöser den här typen av resonemang vånda och konvulsioner hos skattekramarna. Peter Andersson säger sig i för sig förstå kraven på förändring men ifrågasätter om det är möjligt att effektivisera tjänster. Möjligtvis skulle en jämförelse av sina egna resvanor idag och igår förlösa en del av hans grubblerier. Tänk dig flyget för tjugo år sedan, då var det fortfarande Business Class och fri champagne på SAS, sen kom Ryan Air.  Visst går det att förändra preferens, beteende och utbud över tiden.

Christer Sörliden tror också på att välfärden går att förnya i sin bloggpost “Framtidens offentliga finansiering”. Per Ankersjö skriver: ”För mig visar rapporten att svenska kommuner och landsting måste förnya sig och hitta nya sätt att producera välfärd.”

I bästa fall så har SKL rapporten satt igång en positiv och konstruktiv debatt om välfärdens förnyelse utifrån medborgarnas preferenser och betalningsvilja, i sämsta fall så blir den bara ännu ett inlägg i en politisk maktdebatt.