Synergi mellan kommun och landsting

‎”Primärvård + hemtjänst = sant” skriver Dagens Medicin. Det är SKL som i en ny rapport kommit fram till att samma företag borde kunna utföra både hemtjänst och äldrevård. De konstaterar samtidigt att “ett av hindren är att det är landstingen som beställer vård och kommunerna som beställer hemtjänst.
I Norrtälje pågår ett spännande projekt där man slagit ihop dessa två till en gemensam beställarnämnd – TioHundranämnden. Ett försök som utvärderats ett flertal gånger och visat på stora välfärdsvinster. Trots det är det ständigt utsatt för politiskt ifrågasättande. Folkpartiet står ståndaktigt upp för idén.

Vårdcoacher en succé

Stockholms läns landsting har i ett försök inrättat personliga coacher för de som ofta uppsöker vården.  Vårdcoachen har gett personlig rådgivning för att patienterna ska kunna bättre hantera sina sjukdomar själv och snabbare hitta rätt i vårdapparaten när det är aktuellt att söka hjälp. Nu visar en utvärdering på mycket lyckosamma resultat rapporterar DN i dagens pappersupplaga. Vårdkostnaden för försöksgruppen nästan halverats och de känner sig samtidigt mycket nöjdare och bättre behandlade.

En procent av befolkningen, ca 20000 personer, står för en tredjedel av vårdkostnaden. Omsatt på hela den vårdtunga gruppen skulle detta kunna innebära att man kan frigöra nästan 90 vårdplatser och över 300 läkartjänster per år. Det är sannerligen glädjande resultat. Nöjdare patienter och minskade kostnader.  Jag tycker det är ett utmärkt exempel på hur sjukvården, genom att envetet jobba med målgruppsanpassning, kan förbättra både patientnyttan och sänka kostnader.

I England har den s k GP:n (general practitioner ung som vår husläkare) coachansvaret för patientens hela resa i vården. Något vi inom Folkpartiet försöker kopiera genom vårt krav på en starkare primärvård och husläkare.

En oberoende vårdinspektion och patienterna som kvalitetsutvärderare

Under senaste landstingsfullmäktige fick jag besvara en interpellation från Dag Larsson (s) om medicinska kvalitetsrevisioner.

 

Kvalitetsrevisioner och överhuvudtaget en bättre uppföljning av både den medicinska prestationen och den patientupplevda kvaliteten måste bli ett mer dominerande inslag i vår vårdpolitik framöver.

Medborgaren och skattebetalaren, patienter, anställda i vården och vi politiker måste få en bättre inblick i och kontroll över hur vårdapparaten faktiskt fungerar och framförallt om den levererar det vi beställt.

När det gäller den mer systemiska ansatsen kring hur en vettig kvalitets-utmönstring ska organiseras så ser jag två huvudlinjer, båda behöver byggas ut, utvecklas och förfinas.

Den ena handlar om den patientupplevda kvaliteten. Vad tycker jag som patient om den vård jag ska få, får eller just har fått. Vårdval, LOV och att erbjuda valfrihet och alternativ för patienter är här viktiga inslag för att utveckla kvalitet in en riktning som uppskattas av patienter och anhöriga.

Att låta brukare, klienter, kunder – eller vad man nu vill sätta för etikett – rösta med fötterna och bli en del av kvalitetsutvecklingssystemet är något som fungerat i andra branscher i årtusenden och jag kan inte se att inte detta också kan bli en mycket viktig del i vårdens kvalitetsutvecklingssystem framgent. Mår jag bra, är jag nöjd? Är nog så viktiga värdemätare för bedömningen av det som vården presterar för mig.

Den andra huvudlinjen handlar om oberoende kvalitetsrevisioner. I takt med att processerna i vården alltmer delas upp i beställare och utförare så blir behovet av en mer adekvat och spetsig uppföljning och kontroll allt mer betydelsefull. Många vill göra gällande att detta hänger ihop med att allt större del av vården läggs ut på privata händer men där håller jag inte med. Det handlar istället om att vårdapparaten i jakten på bättre och effektivare vård blir alltmer processorienterad.

I en processorienterad idealvärld sker inget utan att man identifierat att processen verkligen är värdeskapande. Det är här de oberoende kvalitetsrevisionerna kommer in oavsett om beställningen läggs ut på offentliga eller privata händer.

Lika viktigt som det är att kontrollera och följa upp att de beställningar som läggs ut verkligen levereras, lika viktigt är det att få en oberoende bedömning av att beställningarna görs på ett sätt som faktiskt skapar värde. Här har landstinget en lång väg att vandra. Att skapa organ och organisatoriska muskler för en kontinuerlig uppföljning och kontroll är en mycket viktig uppgift för oss politiker om vi ska infria de högt ställda kvalitetsmål som medborgarna kräver.

På riksnivå har en ny myndighet sett dagens ljus, Vårdanalys men jag ser inte att den kan bidra till vår operativa vardag här i Stockholms läns landsting. Vi behöver istället något mer kraftfullt, operativt. Jag ser framför mig en oberoende Vårdinspektion med specifikt uppdrag för vårt landsting att utveckla och följa upp kvalitet i både beställar- och utförarledet.

Viktiga fundament för en politik för att kontinuerligt utveckla en bättre kvalitet i vården bygger alltså på dels patientens upplevda kvalitet och dels på en oberoende Vårdinspektion i Landstingets regi.

Fulvinst eller finvinst

Lars Pettersson, generalsekreterare för Famna skriver idag i DN (tyvärr bara i pappersversionen men även på egen blogg) om att det inte är vinsten i sig som är det viktiga utan hur vinsterna används. Detta som en kommentar till Johannes Åmans ledarstick häromdagen där han menade att frågan om vinst eller inte vinst är fördummande. Något jag också skrev om här.

Famna organiserar non-profit verksamheter i vård och omsorg och har inget emot vinst men är lite petig på hur de används. All vinst i Famnas verksamheter återinvesteras i verksamheterna. Något liknande de ömsesidiga försäkrings-bolagen där all vinst återgår till spararna. Det som utgör skillnaden mellan fulvinst och finvinst är hur de används menar Pettersson. Jag håller helt med.

Famna menar att de icke vinstdrivande organisationerna är missgynnade idag då kommuner och landsting tillämpar LOU på ett konkurrensbegränsande sätt. Det låter oroväckande och helt stick i stäv med samhällets önskemål. Jag menar att vårt sätt att möta fulvinster i vård- och omsorg är just att bygga upp alternativa verksamhetsformer.

Det är en grannlaga uppgift för politiker att undanröja alla konkurrens-hämmande hinder. Vinst är en viktig drivkraft för de flesta verksamheter men det förutsätter jämlika konkurrensvillkor. Låt sen konsumenterna avgöra om de vill stödja verksamheter som gör fulvinster eller finvinster.

Att göra vinst eller inte göra vinst

Ja eller nej till vinstintresset är en fördummande fråga skriver Johannes Åman i DN idag. Javisst, avsaknad av vinstmotiv i offentlig regi har inte nödvändigtvis lett till hög kvalitet. I en fungerande marknad brukar vinster vara kopplat till nöjda kunder och därmed en upplevelse av bra kvalitet.

Vad som krävs är många alternativ som gör det möjligt att välja eller välja bort för mig som finansiär. Mångfald är grundbulten i en marknadsekonomi. Vi måste jobba på att få in fler stiftelser, kooperativ och andra alternativa ekonomiska former, inte bara aktiebolag, i vård och omsorgsmarknaden. Där finns en politisk utmaning att stimulera och underlätta för dessa att verka.

Ser till min glädje att min efterlysning av mer politik för att stärka mångfalden inom vård- och omsorgsmarknaden också delas av mina partikollegor Anna Starbrink och Olle Schmidt som skriver bra om detta på SvD.

Inom parentes sagt så kan man, som skribenterna föreslår, runda LOU genom att införa vårdval eller att helt undanta lagen för t ex idéburna organisationer. Mer radikalt är att helt sonika skrota LOU som i mina ögon är helt kontraproduktiv.

Ordet är mångfald sa Bill!

Andra som bloggar: Peter Andersson, Johan Westerholm, Olle Schmidt, Anna Starbrink

När gjorde du en Småfka senast?

Ja, det är nu inte någon ny kaka eller spännande rotsaksrätt från något EU-land österifrån vi talar om. Istället handlar det om att konsekvent sätta en av förutsättningarna för välfärden i centrum när vi fattar politiska beslut eller tänker i banor av reformer och samhällsutveckling. Småfka. Vilka konsekvenser får mitt beslut eller förslag till reform för småföretagandet i landet. Småföretagarkonsekvensanalys.

Säg det beslut eller reform som inte tas fram i en anda av ”nu gör vi gott för den här utsatta gruppen” eller ”nu tar vi bort den här orättvisan”. Men alltför sällan tas någon särskild hänsyn till de välfärdsgenerande krafterna i form av småföretagande. På samma sätt som man gör miljökonsekvensanalyser så bör liknande bedömningar kunna göras för småföretagsamheten.

Utan småföretagare ingen välfärd. Om småföretagare trivs och mår bra så blir Sverige ett bättre land att leva i. Fler får jobb, fler kan betala skatt, fler kan förverkliga sina livsdrömmar. Välfärden blir större för alla. Låt inte politiska beslut kantskära småföretagsamheten. Använd vår checklista. Gör en Småfka!

Nya produktionsmetoder betyder mer än nya pengar

I en ledare i DN idag så diskuteras den svåra välfärdsekvationen; allt färre i produktiv ålder ska sörja för allt fler äldre och yngre. Under rubriken ”Pengar är inte allt” ifrågasätts den traditionella lösningen i form av mer resurser. Som exempel anförs att mer än var fjärde person som söker vård på akuten är en läkemedelsförgiftad åldring. Här handlar det mer om att göra rätt från början än att bara skjuta till mer resurser. Just exemplet om de förgiftade åldringarna har jag själv skrivit om tidigare.

I grund och botten handlar det om hur vi kan stimulera förbättringsarbetet och öka produktiviteten i den offentliga sektorn. I industrin jobbar man systematiskt med produktivitetsförbättringar. Det saknas ofta i den offentliga sektorn. Oftast handlar det bara om osthyvelneddragningar; mer sällan om genomgripande förändringar.

Införandet av titthålskirurgi är ett exempel på hur man kan radikalt förbättra kvaliteten och produktiviteten i vården. En ny metod som eliminerar flera riskabla moment, förkortar vårdtiden och förbättrar kvaliteten och patientupplevelsen.

För att stimulera fram fler ”titthålsgenombrott” i den offentliga sektorn så måste vi lyfta arbetet med förbättringar och produktivitetsökningar. Det handlar om att ta fram nya produktionsmetoder hur kusligt det än låter. Här fordras i många fall ett mer organisationsövergripande angreppssätt och en större helhetssyn där politikerna sitter med initiativrätten. Och skyldigheten.

Bloggar gör även Johan “Mitt i steget” Westerholm. Jag har tidigare bloggat om produktivitetsförbättringar i offentligvärlden, här och här.